Så vill vi förbättra assistansersättningen

Personlig assistans och lagen om stöd och service är viktiga medel för att omsätta de rättigheterna i praktisk handling. De har inneburit att många människor med funktionsnedsättning kunnat och kan leva sina liv med ett bättre stöd och i större delaktighet. De innebar när de infördes också ett förändrat synsätt i funktionshinderspolitiken, samhället gick från ett dominerande vårdperspektiv till ett rättighetsperspektiv.

Det är svårt att värdera hur mycket det betytt, men låt mig slå fast att det betytt mycket. Att var och en får stöd med sina behov så att hon eller han kan leva i delaktighet är en viktig del av den svenska modellen. Vi kan vara stolta över ambitionerna med personlig assistans och LSS. Vi kan känna oss säkra på att det för många människor gett större delaktighet och självbestämmande.

Men vi måste också se och agera utifrån de brister om finns. Å ena sidan bristerna i träffsäkerheten. Jag möter allt för många som beskriver hur de i dag inte får sina rättigheter tillgodosedda, hur det finns inlåsningseffekter i exempelvis daglig verksamhet. Vi vet att domar lett till att tillämpningen inom vissa delar av LSS, exempelvis vad gäller ledsagning, blivit snävare och därmed ökat risken för minskad delaktighet för personer med synnedsättningar. Både Barnrättsutredningen och Barnombudsmannen har pekat på brister i hur flickor och pojkar med funktionsnedsättning ges, eller snarare inte ges, möjlighet till inflytande över beslut som rör deras liv.

Å andra sidan finns det som den politiska debatten ofta handlar om: de ökade kostnaderna. Kostnaderna för assistansersättningen har fördubblats samtidigt som antalet personer som får assistans inte alls ökat i samma utsträckning. I dag är det över 16 000 personer som i snitt får 124 timmar i veckan till en kostnad av drygt 30 miljarder kronor om året.

Till frågan om kostnadsutveckling hör också frågan om de privata bolagens roll. Utredningen om assistansersättningens kostnader som gjordes under förra mandatperioden konstaterade att schablonersättningen gav starka ekonomiska drivkrafter för alla aktörer att försöka öka antalet beviljade timmar, eftersom varje timme gav en högre vinst. Utredningen konstaterade också att det finns en risk för att dessa företag överdriver assistansbehoven, eftersom företagen har ett starkt ekonomiskt intresse av att få många timmar assistansersättning i sin verksamhet.

Det är mot den beskrivna bakgrunden som vi i dag tillsätter en översyn av LSS och av assistansersättningen som ska utveckla insatserna och göra lagstiftningen mer ändamålsenlig. Kostnadsutvecklingen kommer givetvis vara en del i utredningen, detta har vi sedan länge varit tydliga med. Vi behöver ökad kontroll och vi behöver en långsiktigt hållbar kostnadsutveckling. Men vi behöver också få till mer träffsäkra insatser, som i högre utsträckning bidrar till självbestämmande och delaktighet i enlighet med grundintentionerna när lagstiftningen kom till.

Regeringen tillsätter nu en särskild utredare som får ett mycket stort och viktigt uppdrag. För oss är det viktigt att översynen ska arbeta nära de politiska partierna i Sveriges riksdag och nära funktionshindersrörelsen. I utredarens uppdrag ligger att lägga förslag för en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling av insatsen personlig assistans samt en lagstiftning som ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Den översyn vi tillsätter är grundläggande och kommer att få vända på många stenar. Såväl det dubbla huvudmannaskapet mellan stat och kommun som personkretsindelningen kommer att genomlysas. Målet är att de kvinnor och män, flickor och pojkar som ingår i lagens personkrets ska få del av funktionella insatser utifrån sitt behov samtidigt som kostnadsutvecklingen för hela det offentliga åtagandet på området ska vara långsiktigt hållbart.

Uppdraget handlar om att stärka träffsäkerheten, att se över hur lagstiftningen kan leda till ökad delaktighet, att stärka barnperspektiver och underlätta möjligheten till jobb eller studier. De frågor vi ställer oss är bland annat hur ändamålsenliga insatserna är, vilka nya insatser som kan behövas och vilka som kan behöva ändras eller tas bort. Målet är att insatserna ska leda till självbestämmande, delaktighet och utveckling, samtidigt som de givetvis ska vara kostnadseffektiva.  Utredningen ska också analysera orsaken till skillnader mellan flickor och pojkar, kvinnor och män när det gäller kvalitet i, tillgång till och omfattning av insatser.

Det pågår redan idag en utredning som rör den privata sektorn inom personlig assistans: Välfärdsutredningen. Den här utredningen ska samverka med Välfärdsutredningen när den gör analyser och lämnar förslag kring de privata anordnarnas roll. Det handlar bland annat om att analysera på vilket sätt det offentliga skulle kunna bistå personer som ansöker om personlig assistans med oberoende rättsligt stöd och att lämna förslag som bidrar till att privata företags möjligheter och incitament att driva upp kostnaderna för assistansersättningen och personlig assistans enligt LSS kan begränsas.

Den svenska modellen kännetecknas av generösa och generella välfärdslösningar. Den modellen är en förutsättning för att vi ska kunna omsätta rättighetsambitioner i praktisk handling. Men dess legitimitet bygger på att vi har god kostnadskontroll så att vi vet att varje krona går till det den var avsedd för. LSS och personlig assistans är en viktig del av den svenska modellen och av vårt samhällsbygge. Den ska utvecklas, och nu tar vi steg för det.

Åsa Regnér, barn-, äldre- och jämställdhetsminister (S)