RBU: Ett dråpslag mot personlig assistans

Replik. Regeringen har nu presenterat direktiven till den utredning som ska se över LSS och assistansersättning. Åsa Regnér skriver här på Dagens Samhälles debattsida om att regeringen vill förbättra assistansersättningen. Men direktiven präglas dessvärre av besparingsfokus, inte minst när det gäller den personliga assistansen, där man menar att kostnadsökningen varit för stor.

Vad kostnadsökningen beror på vet man inte, det ska utredningen försöka ta reda på. Naturligtvis är det inte seriöst att föregripa den analysen och tvinga fram besparingar i denna mycket viktiga reform utan att veta varför den kostar som den kostar. Direktivens fokus på besparingar rimmar mycket illa med att man samtidigt hävdar att människor med funktionsnedsättning ska få sina behov tillgodosedda.

För en grupp människor i vårt land är personlig assistans förutsättningen för att kunna delta i samhällslivet, arbeta, klara skola och andra studier och ha en meningsfull fritid. Utredningsdirektiven är för dessa personer inget annat än ett dråpslag.

När LSS och personlig assistans infördes för drygt 20 år sedan var det en fantastisk frihetsreform som innebar att människor med omfattande funktionsnedsättningar kunde leva ett liv som andra, som det är formulerat i lagen. Men på senare tid har lagen urholkats och det har blivit mycket svårare att få de insatser man har rätt till och behöver.

I RBU hade vi hoppats att regeringen skulle ta tillfället i akt att ge den nya utredningen i uppdrag att restaurera LSS, men istället har man en kortsiktig kostnadsjakt för ögonen. Vi kan konstatera att det nu kommer att bli ännu svårare att få personlig assistans och detta kommer att slå hårt mot den grupp som har de allra största behoven, inte minst kommer det att drabba barn. Redan nu vet vi att bara tre av tio som ansöker om personlig assistans får den beviljad, ännu lägre siffror är det när det gäller barn.

Utredningen får i uppdrag att ta fram tydligare regler för gränsdragningar när det gäller föräldraansvar. I RBU vet vi att många föräldrar i dag går på knäna för att barnet inte blir beviljat personlig assistans med hänvisning till föräldraansvaret. Och detta sker hela tiden, även med halvvuxna barn.

Det är hög tid att alla barn med funktionsnedsättning ges rätt till personlig assistans utifrån de behov man har. Föräldrar behöver få vara föräldrar, även om barnet har en funktionsnedsättning. Många av våra medlemmar vittnar om hur de tvingas gå ner i arbetstid eller sluta arbeta helt för att ta hand om sitt barn. I väldigt många fall sker det helt oavlönat, eftersom barnet inte har fått assistans beviljad, eller har alldeles för få timmar i sitt beslut.

Det finns ännu tid att göra om och göra rätt. RBU kräver:

￭ Återupprätta LSS intentioner. Täpp till hålen och stoppa glidningen i hur lagen tillämpas.

￭ Assistansreformen kostar i enlighet med behoven. Sluta se assistansen som en belastning, den är avgörande för livskvaliteten för människor med omfattande funktionsnedsättning.

￭ Byt fokus i utredningen av LSS. Undersök istället hur kvaliteten i personlig assistans kan bli bättre, inte hur den kan bli billigare.

Maria Persdotter, förbundsordförande RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar