LSS-krisen får inte begravas i en utredning

Vi har alla tagit del av berättelserna från de som blivit av med sin assistans och från förtvivlade föräldrar som fruktar för sina barns liv. Nyfödda barn som blivit kvar på sjukhus i många månader, eftersom de behöver dygnet-runt-övervakning för att inte sluta andas. Det finns föräldrar som slutar att jobba för att ta hand om sina vuxna barn som efter indragen assistans förväntas klara sig själva på dagarna. Det finns personer med omfattande rörelsehinder som nu får stanna ensamma i sin säng hela dagen. Konsekvensen för de som förlorat sin personliga assistans är förödande. För dem är det slut på frihet. Situationen är allvarlig.

Den rödgröna regeringen har sedan den tillträdde både målmedvetet och framgångsrikt dragit ner på den personliga assistansen. Man vill minska utgifterna för LSS-reformen och komma tillrätta med eventuellt fusk. Men istället för att arbeta för effektivare användning av resurserna och försöka förhindra fusk har man dragit in stödet till dem som behöver det mest. Sedan regeringen gav Försäkringskassan i uppdrag att vara strängare i sina bedömningar om vem som ska kunna få hjälp har tusentals blivit av med sin assistans.

Efter tungt tryck från funktionshinderrörelsen, Liberalerna och media har nu regeringen sagt att man tänker införa ett tillfälligt stopp av indragningarna av den personliga assistansen. Det är visserligen bra, men det är både försent och otillräckligt. Det hjälper inte alla de drygt 1200 personer som redan fått sin assistans indragen eller de många fler som fått kraftigt minskat stöd. Barnen på sjukhusen blir kvar.

Nu har regeringen tillsatt en utredning för att ändra lagstiftningen. Den påstås föreslå en moderniserad lagstiftning med helhetssyn. Men med de direktiv som utredningen har fått är det inte möjligt. Regeringen skriver uttryckligen att alla eventuella förbättringsförslag inom LSS ska bekostas av besparingar inom assistansersättningen. Dessutom kan mer besparingar inom assistansen behöva ske av statsfinansiella skäl, menar regeringen. Den nya lagstiftningen kan till och med förvärra dagens krisartade situation.

Utredningen ska vara klar först efter valet 2018. Hade avsikten varit att förbättra LSS hade utredningen varit klar innan valdagen. Utredningen tar för lång tid och har fel riktning. De som blivit av med sin assistans kan inte vänta. Tidtabellen måste göras om, det behövs ett snabbspår. Regeringen måste också se till att de som förlorat sin assistans, men som behöver den, ska få tillbaka den. Direktiven måste förtydligas så att vi säkerställer att LSS förbättras, inte försämras.

När vi liberaler införde LSS-reformen så var det för att öka friheten för alla människor i Sverige. Rätten till personlig assistans är den största frihetsreformen som genomförts för personer som lever med omfattande funktionsnedsättningar. Det krävs reformer och lagändringar så att friheten ges tillbaka till alla dem som förlorat den. Efter de rödgrönas kraftiga nedmontering måste vi liberaler gå i täten för att återuppbygga LSS och personlig assistans till den frihetsreform det en gång var tänkt som: en reform för att människor ska kunna leva, inte bara överleva.

Jan Björklund, partiledare (L)

Bengt Eliasson, funktionshinderpolitisk talesperson (L)