”Grupp ställs mot grupp på bostadsmarknaden”

Den som köper ett hus för alla pengar i plånboken ställs ganska omgående inför fullbordat faktum. Alla de där målbilderna om renoveringar och förändringar i stort och smått kan troligen inte realiseras på en gång. En husägare får ta saker lite i sänder. Prioritera.

Vardagen för den offentliga förvaltningen skiljer sig inte särskilt mycket från en husägares i detta avseende. Såväl fastigheten som landet måste förvaltas, men det går aldrig att göra allt samtidigt. Resurserna är begränsade, och det gäller därför att göra kloka och väl avvägda prioriteringar. Grunden måste upprätthållas och förvaltas.

Den kris som huset Sverige drabbas av nu i form av läckande tak och sprucken grund har dock uppstått för att husägaren vägrat erkänna behovet av prioriteringar.

Jag arbetar i en verksamhet i Stockholms stad som administrerar och tillhandahåller lägenheter för behövande enligt socialtjänstlagen. Det är i Stockholm en välfungerande verksamhet med ett systematiserat samarbete mellan socialtjänst, bostadsförmedling och fastighetsägare. Årsmålen för antalet lägenheter till verksamheten sätts politiskt och alla inblandade har att leverera det som krävs.

I takt med att det har blivit allt svårare att få bostad i Stockholm, och att det i praktiken är ett livstidsstraff att förlora ett förstahandskontrakt, har alltfler sökt sig till socialtjänsten för hjälp. Målgrupperna för dessa lägenheter, som i vissa fall kan leda till ett förstahandskontrakt efter flera års skötsamhet, är dock tämligen tydligt definierade, så att vem som helst inte ska kunna få en lägenhet på lösa grunder.

Parallellt med dessa försöks- och träningslägenheter har det emellertid uppstått en ny målgrupp som tidigare placerats på bland annat hotell men som nu ska ut i mer permanenta boenden: de nyanlända. Dessa behöver inte biståndsbedömas enligt andra kriterier än att de behöver ett boende. En social bostadsförmedling har därmed bildats.

Hösten 2015 var dramatisk, och socialtjänsten lever fortfarande med konsekvenserna. Det var först och främst de ensamkommande som slukade resurser eftersom särskilda regler gäller för minderåriga. Placeringar på hvb-hem och familjehem har kostat stora belopp men ersatts retroaktivt av staten. När ersättningen sänktes markant den 1 juli 2017 tvingades kommunerna hitta boenden vars kostnader inte översteg den nya ersättningen. Här började det bli knepigt.

Som bekant vimlar det inte av billiga boenden i Stockholm som kan plockas fram med kort varsel. Stadsdelen jag arbetar i får således trolla med knäna med tydliga konsekvenser. En sådan är att prioritera denna grupp framför andra som vi normalt arbetar med i socialtjänsten (som missbrukare och personer med diagnoser aktuella inom socialpsykiatrin), en annan att plocka de lägenheter som använts för att ge kvinnor en skyddad adress. Dessa tas nu över av ensamkommande.

Undanträngningseffekter, kallas det. Eller för att använda politikernas eget språk: grupp ställs mot grupp. Rent moraliskt går det onekligen att ha invändningar mot en sådan prioriteringsordning, men i stadsdelen finns inga alternativ. Och som tjänsteman är jag en kugge i maskineriet och gör givetvis mitt jobb precis som alla andra.

Det är emellertid viktigt att allmänheten förstår vilka konsekvenser politiken faktiskt kan få. Inte ens en välskött stadsdel i landets största stad kan snabbt ordna fram lägenheter till ensamkommande och nyanlända utan att det påverkar den ordinarie verksamheten. Vi kan således bara föreställa oss hur det ser ut i mindre resursstarka kommuner där alternativen är ännu färre.

Den som inte begriper att en kvarts miljon asylsökande på två år påverkar sjukvård, socialtjänst och skolor i grunden är dömd att göra om samma misstag en gång till. Det är därför viktigt att titta på vad som händer på golvet ute i kommunerna.

Om vi får en öppen och ärlig diskussion om vilka de praktiska konsekvenserna av rådande politik är och lyckas skapa en insikt om att politik faktiskt handlar om att prioritera, har vi kommit en bit på vägen. Då kan vi satsa på att trygga grunden och laga taket innan vi installerar en utomhuspool.

Hans Li Engnell, socionom och liberal bloggare på fristad.eu