Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag06.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Socialtjänst

Bostad först - rätt strategi mot hemlöshet

Många kommuner ställer krav på att de som lever i hemlöshet ska påbörja behandling eller uppvisa drogfrihet innan de kan få hjälp till en bostad. Menar vi allvar med att förpassa hemlösheten till historieböckerna måste vi vända på den traditionella logiken och anta en evidensbaserad modell som kallas ”Bostad först”.

Publicerad: 11 september 2014, 09:33

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

HemlöshetSocialtjänstenBostäder

De senaste decennierna har hemlösheten i Sverige brett ut sig. Unga, äldre, män, kvinnor, svenskar, EU-medborgare och tredjelandsmedborgare. Hemlöshet finns numera i alla grupper.

Strategin i Sverige, och för den delen även i EU, för att ta itu med problemet med hemlöshet som lider av komplexa behov, så som missbruk eller psykisk ohälsa, har hittills handlat om kombinerade insatser där behandling varit en förutsättning för att få tillgång till eget boende, ofta i form av sociala kontrakt. Resultatet av denna ”behandling först, bostad sedan”-modell har i ärlighetens namn aldrig imponerat och bland människor i hemlöshet har uppgivenheten brett ut sig.

Så här såg det länge ut också i USA. Trots att det i olika studier tydligt framgick att människor i hemlöshet i första hand bad om tak över huvudet stod myndigheterna fast vid sina krav på drogfrihet och nolltolerans mot alkoholmissbruk. Pathways to Housing, en ideell organisation som startade i New York i början av 1990-talet, vände på perspektivet. Istället för att villkora boendet innebar ”Bostad först” (Housing first) att hemlösa personer med komplexa problem får en egen permanent bostad med tillgång till frivilliga och individuellt anpassade stödinsatser. Bostaden har därmed gått ifrån att vara en belöning för ett visst beteende till att erkännas som en mänsklig rättighet.

Två årtionden senare är utvärderingarna samstämmiga: Bostad först fungerar! Uppåt 85 procent av deltagarna lyckas behålla sitt lägenhetskontrakt, visar studier i USA och Kanada. Det ska jämföras med cirka 30-45 procent kvarboende i boenden utformade enligt gängse trappstegsmodeller där den enskilde gradvis avancerar uppför bostadstrappan mot en egen bostad.

Bostad först är dessutom kostnadseffektivt. Trots att modellen kräver ett ekonomiskt åtagande från utföraren, vare sig det är en kommun eller en ideell organisation, är kostnaden förhållandevis låg då alternativet att låta en person förbli hemlös ofta bär ett betydligt högre pris i form av höga kostnader för akut vård, sjukhusvistelser, behandlingsprogram, psykiatri, polisingripanden och insatser från socialtjänsten.

Men den självklara vinnaren är givetvis den enskilda människan. För en överväldigande majoritet av de boende i Bostad först har boendet inneburit slutet på den stress och de trauman som utmärker ett liv i hemlöshet och lett till en väsentlig förbättring av deras livskvalitet. Det är viktigt att komma ihåg att säkerheten och tryggheten i att ha ett hem har läkande effekter som når långt utanför lägenhetens fyra väggar och hjälper en människa på resan bort från socialt utanförskap.

Bostad först har framgångsrikt testats både i flera europeiska länder och i en rad svenska kommuner, däribland Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg. Liksom i USA är erfarenheterna överlag goda med en kvarboendenivå på drygt 80 procent.

Av alla dessa skäl anser vi att Bostad först bör bli vägledande för den svenska hemlöshetspolitiken framöver.

För att detta ska ske krävs politisk vilja. Till att börja med behöver Sverige, i likhet med Danmark och Finland, en nationell hemlöshetsstrategi där Bostad först utgör en grundläggande komponent. Ett ökat nationellt ansvar har ett viktigt signalvärde, men möjliggör också storskalighet. Bostad först har hittills testats i begränsad skala och de flesta kommuner har avsatt 25-30 lägenheter till respektive projekt. Det gör testverksamheten känslig för enskilda individers framgång eller misstag, något som riskerar att få oproportionerligt genomslag när projektet utvärderas.

Kommunerna måste också prioritera hemlöshetsarbetet och flytta upp besluten till högsta nivå, från socialtjänsten till kommunstyrelsen. Bara genom att hantera hemlöshet som en del av bostadspolitiken kan vi nå hållbara resultat.

Bostad först är en modell som bygger på tillit. Lärdomen är att människor är betydligt mer kapabla att ta ansvar för sin situation än samhället hittills vågat tro. Att lita på människor och deras inneboende kapacitet är nyckeln till förändring. Vi måste ge människor möjligheter att försöka och misslyckas. Bara så kan de lära sig att lyckas.

Marika Markovits, direktor Stockholms Stadsmission

Sam Tsemberis, grundare till Pathways to Housing

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev