Vore förödande utan lärarlegitimationer

SLUTREPLIK. Jag beklagar att Timbros skolrapport visar sig vara svag med stora brister. Därför förstår jag det höga tonläget som det har blivit mellan Lärarnas Riksförbund och Johan Ingerö, ansvarig för välfärdsfrågor hos Timbro. Det är alltid tråkigt när säkerligen goda ambitioner inte nås.

Det är också olyckligt att Timbro väljer att fortsätta den polarisering av skoldebatten som till slut blir fördummande. Man verkar inte vilja se poängen i kraven på lärarlegitimation, som gör det svårare för skolhuvudmännen att strunta i att anställa utbildade, behöriga och legitimerade lärare.

Först och främst presenteras införandet av lärarlegitimation som en betydligt större förändring än det faktiskt är. Det har sedan länge ställts krav på att tillsvidareanställda lärare ska ha lärarexamen.

Det är alltså inte legitimationsreformen i sig som Timbro vänder sig emot, utan det faktum att läraryrket i Sverige, liksom i så gott som alla världens länder, hör till de reglerade yrkena – de yrken där staten för att garantera medborgarnas bästa fastslår vilka utbildningskrav som ska gälla.

I rapporten finns också ett antal faktafel. Det är inte säkert att dessa fel påverkar Timbros ställningstagande, som snarast är ideologiskt underbyggt. Men det är trots allt tveksamt att bygga sin argumentation på felaktigheter i rapporten. Eftersom Johan Ingerö har efterfrågat dessa så listar jag några få av dem här:

￭ Lärarlegitimationen är inte ett ”allianskrav” som det anges utan ett riksdagsbeslut, med starkt stöd i övriga partier.
￭ Eleverna riskerar inte att betygsättas av någon okänd, som rapporten påstår. Betygen ska sättas av den undervisande läraren tillsammans med en legitimerad lärare. Utifrån det rimliga antagande att den outbildade behöver stöd i denna svåra uppgift.
￭ Man påstår också att ”Reglerna för lärarlegitimation kräver dock inte att en lärare ska vara behörig i det ämne hen undervisar i, bara att hen är behörig i något ämne.” Men huvudregeln i skollagen är att lärare ska ha både legitimation och behörighet. Påståendet är rent felaktigt.

Vidare är inte Timbro först ut med att kräva kortare vägar in i läraryrket. Den stora frågan är vad man egentligen menar med detta. I dag krävs ett och ett halvt års studier av den som kan uppvisa tillräcklig utbildning i minst ett undervisningsämne. De med erfarenhet av undervisning kan få ytterligare förkortningar av utbildningen.

Hur kort utbildning är det man tänker sig egentligen?

Man föreslår även möjlighet för stiftelser och företag att bedriva lärarutbildning. Redan i dag finns ett antal stiftelsedrivna lärosäten i Sverige, med rätt att bedriva utbildning för till exempel sjuksköterskor och civilingenjörer, två av dessa utbildar lärare, Chalmers och Högskolan Jönköping.

Nåväl, låt oss nu gemensamt se på den faktiska situationen och arbeta för att höja kvaliteten i skolan. Här menar jag att vi kommer ha nytta av den reform som Timbro nu kritiserar. Vi behöver en gediget utbildad och välbetald lärarkår som tar sitt professionella ansvar och samtidigt får stöd från hela skolsystemet där stat, huvudman och skolledning ger rätt förutsättningar för läraren.

Ser vi på några års sikt så skulle det vara förödande om vi inte hade infört lärarlegitimationer. Då hade elever fortsatt få utbildning av lärare som inte själva är utbildade. Det kan ingen tycka är bra. Inte heller Timbro

Bo Jansson, ordförande Lärarnas Riksförbund