Vi får aldrig resignera i "Det är sånt som händer"

För exakt ett år sedan, på fredagseftermiddagen den 7 april, hände det som inte hade behövt hända. Själv kom jag precis till ett möte med en politiker av det mera förnumstiga slaget när de ännu ganska förvirrade nyheterna kom om ett möjligt terrorattentat och blodbad på Drottninggatan.

”Det är sånt som händer nuförtiden”, fick jag det förklarat för mig av denne världsvane politiker.

Själv blev jag chockad och bestört medan tankarna gick till Mellanöstern där sådant här faktiskt är vardag. Ofta beroende på maktkamper mellan klaner som utnyttjar kulturella och religiösa skillnader för att utplåna sina rivaler och där krigshandlingar även utförs på uppdrag.

Jag tog mig så småningom samman och vandrade sakta hemåt, skakad. På natten skrev jag en artikel som jag ville få införd i SvD. De refuserade den. Med hänsyn till mig själv, som de uttryckte det.

Sånt här händer emellertid inte till vardags där regler, lagar och konventioner respekteras och följs. Där avsteg från lagen beivras. Sånt här händer inte där politikernas uppdragsgivare – det svenska folket – respekteras och skyddas från att onda planer sätts i verket.

Det finns ingen terror som inte har ett syfte. Akilov agerade inte i blind ondska, han gjorde en insats som många, många andra har gjort före honom, för att genom terror sprida sin version av islam. Jag lever och bor söder om Stockholm och här drev Akilov runt bland de radikala och bokstavstroende. Han har setts vid flera av de moskéer som finns i dessa trakter.

Akilov gjorde vad hundratals andra gjort som frivilligt har rest till den Islamiska staten, han avrättade otrogna. Hur en rättrogen ska behandla otrogna, krigsfångar och sexslavar har rättframt och utförligt beskrivits av Muhammed. Att denne profet levde i en medeltida, grym och vidskeplig tid spelar föga roll för de bokstavstroende. Muhammed anses i oreformerad islam som ofelbar. Med tanke på att Säkerhetspolisen anser sig behöva övervaka tusentals möjliga terrorister som lever i Sverige så är det förstås bara en tidsfråga tills sånt här händer igen, och igen.

Det enda vi som gillar vår frihet, jämlikhet och sekulära demokrati kan göra är, tror jag, att sluta ge offentliga bidrag till organisationer som agerar för att motverka integration eller som definierar integration som shariastyrda parallellsamhällen.

Vidare bör det vara självklart för samhället att kontakta invandrare från muslimska länder som är för sekulär demokrati när man vill ha dialog angående exempelvis hederskulturer och radikal islam. Dialogen ska inte föras med islamister. Våra skolor måste också vara helt fria från påverkan av ojämlika sharialagar.

Det kan heller inte längre vara så att människor uppehåller sig illegalt i Sverige. År efter år och alltmer radikaliserade, i miljöer bortom samhällets räckhåll.

Om dessa ganska normala krav och målsättningar följs så försvinner grundförutsättningarna för många framtida Akilovs. Politiker måste dessutom sluta förklara terrorism, bilbränder och stenkastning som socioekonomiska problem, när det faktiskt är uppenbart för de flesta av oss att långtifrån alla med dessa socioekonomiska problem tar till stenkastning eller terror. Inser man detta kanske terror inte behöver vara sånt som händer. Vi sekulära invandrare från muslimska länder vet redan att det är vi som kommer att få betala priset för en kriminellt eftergiven svensk ”låt-gå”-politik

Rebwar Hassan, ledamot i Stockholms läns landsting, före detta riksdagsledamot, utesluten ur Miljöpartiet