Valfrihet och jämförelser möjliggör kloka gymnasieval

Sedan valfrihetsreformerna i skolan genomfördes i början av 1990-talet har kvaliteten diskuterats mer ingående. Först när det blev möjligt, och angeläget, att välja skola, blev skolans resultat något som inte bara berörde dem som gick i skolan, utan också alla som nu skulle välja.

Framförallt inom gymnasiet har antalet möjliga val ökat. Det innebär att fler kan välja den skola, den inriktning och den profil som bäst passar varje elev. Konkurrensen mellan skolorna sporrar skolorna att bli bättre. Hur man som niondeklassare ska veta vad man helst vill välja, och vad man borde välja är inte alltid så enkelt. När det finns ett val, ökar det egna ansvaret.

Den egna utbildningen är en viktig framtidsinvestering och gymnasievalet ett av de största besluten som eleverna tar redan i unga år. Nästan alla elever väljer idag att läsa vidare på gymnasiet. Valet av gymnasieprogram är viktigt och är ett steg in i vuxenvärlden. Det är väsentligt att elever och föräldrar får göra de valen som betyder allra mest.

För att valfriheten ska fungera så att den också leder till att varje elev kan lära sig efter egna förutsättningar, är det nödvändigt att det finns information tillgänglig om hur tidigare elever klarat sig både på och efter avslutad gymnasieutbildning. Ju fler som får jobb efter att ha gått yrkesprogram, desto bättre får den utbildningen anses vara. Likaså andelen som går vidare till högskolestudier efter att ha gått ett högskoleförberedande program.

Det behövs någon form av oberoende granskning när det gäller skolan. För gymnasieskolan har Svenskt Näringsliv, på sajten gymnasiekvalitet.se, under flera år tillgängliggjort statistik över skolorna och de enskilda programmen utifrån hur väl utbildningen lyckas med att rusta eleverna för framtiden och vuxenlivet.

Det är svårt att välja rätt skola, men så länge möjligheten att välja finns, så bör valet också baseras på kunskap och fakta som är relevanta för den som väljer. Att elever kan välja ”fel” är i sig inget argument mot valfriheten, eftersom det inte finns någon som helst garanti för att ett skolmonopol skulle vara bäst på att utveckla elevernas kunskaper och nyfikenhet.

Sverige har i dag en hög ungdomsarbetslöshet. Det är ett stort problem för den enskilde individen. Men det är också problematiskt för företagen som inte hittar den kompetens som behövs för att fortsätta vara konkurrenskraftiga och framgångsrika. Det är också problematiskt för samhället som helhet. Vi vet att det finns stora skillnader mellan olika gymnasieprogram när det gäller möjligheten att skaffa sig ett jobb eller läsa vidare efter gymnasiet. Det finns också stora skillnader mellan samma program på olika skolor. Att utbildningen håller en hög kvalitet och har en god samverkan med arbetslivet är en viktig del för att kom till rätta med problematiken med den höga ungdomsarbetslösheten.

Däremot borde vi kunna slå fast att en viktig kvalitetsaspekt är att elever aktivt väljer vilken skola de går i. Puddingens bevis ligger i ätandet, som det brukar uttryckas i engelsk förnuftstradition. Utvecklingen framöver bör därför inriktas på att underlätta upplysta val av grundskola och gymnasium, utan att själva skolsystemet behöver belastas med merarbete för att tillhandahålla den information som är nödvändig.

Uppföljning och utvärdering är naturligtvis viktiga instrument för att skapa en skola med bättre resultat. Men valfrihet i sig driver kvalitet. Fler ansvariga inom skolans värld måste sätta tilltro till elevers och föräldrars förmåga att välja om det bara finns enkel och lättillgänglig information. Skolornas egen information till elever och föräldrar är viktig och säger mycket om hur skolan vill framställa sig och vad skolan erbjuder. Denna information ger dock bara en del av sanningen och öppna jämförelser mellan skolors kvalitet är en annan del som bör tas i beaktande.

Från Svenskt Näringslivs sida är vi stolta över att ha varit pionjärer i att ta fram jämförande statistik och ser gärna att fler öppna jämförelser kan underlätta för medborgare på olika sätt.

Tobias Krantz, chef för utbildning, forskning och innovation på Svenskt Näringsliv, tidigare högskole- och forskningsminister

Johan Olsson, ansvarig gymnasiefrågor, Svenskt Näringsliv