Tydliga riktlinjer krävs mot stök i skolan

Dagligen ser vi rapporter om stök och bråk i landets skolor. Allt fler lärare sjukskrivs på grund av stressrelaterade sjukdomar och många väljer bort lärarutbildningarna på grund av yrkets undermåliga arbetsmiljö.

Det behövs tydligare riktlinjer för hur lärare ska nyttja disciplinära åtgärder, ledarskapsutbildningen bör stärkas i lärarutbildningarna och rektorer måste ta ett större ansvar för att skolan har gemensamma ordningsregler.

Nyligen uppmärksammades ett Facebook-inlägg där en mamma berättade om ett besök i dotterns klassrum: ”Det språket jag hör mellan barnen är fruktansvärt. Jag ser en elev så ledsen och rädd efter att ha blivit slagen att den skakar. På lektionen pratar alla i mun på varandra, de vuxna säger ifrån ordentligt att man ska räcka upp handen och vänta på sin tur, men det bara fortsätter. Det utbryter ett slagsmål i klassrummet efter lunch.” Dottern är 8 år.

Tyvärr känner många föräldrar, elever och lärare igen sig i den bilden. Internationell statistik visar att Sverige har störst ordningsproblem i OECD.  Arbetsmiljön är alltför ofta sådan att den aldrig skulle accepteras om den inträffade någon annanstans än i skolan. På vilka arbetsplatser tillåts skrik, bråk, kränkande språkbruk och, i värsta fall, våld?

Skollagen har förbättrats under senare år. Det är nu tillåtet för skolan att beslagta störande föremål, elever som beter sig illa kan flyttas till en annan skola och för- och kvarsittning är tillåtet. Det är dock ett stort problem att många lärare känner osäkerhet kring vilka befogenheter de har och saknar tydliga riktlinjer för vad som är tillåtet i skolan. En undersökning från Lärarnas Riksförbund visar dessutom att drygt var tredje lärare har blivit hotad med en anmälan från en elev eller förälder, vilket leder till att många lärare undviker att ta tag i problem på grund av rädslan att bli anmäld.

Det ska inte vara upp till den enskilda läraren att ta hela ansvaret kring att hantera oordning. Därför krävs tydligare riktlinjer för vilka befogenheter rektorer och lärare har, och huvudmännen måste backa upp skolorna i att använda dem. För oss är det till exempel självklart att läraren och skolan måste ha befogenhet att förbjuda mobiler i ett förebyggande syfte för att säkra studieron under lektionstid.

Det finns skolor som kommit tillrätta med omfattande ordningsproblem. Gemensamt för dem är att det finns tydliga ordningsregler, och att de tillämpas lika så att eleverna vet vilka konsekvenserna blir om man bryter mot dem. Då måste hela skolan, men också föräldrarna, vara med på tåget. Rektorerna måste ta ett stort ansvar i detta arbete.

Att vara lärare innebär att leda barn och unga på ett sådant sätt att de får de bästa förutsättningarna för lärande. Men fortfarande finns en mentalitet som går ut på att undervisningsskicklighet är något man har eller inte har, och att auktoritet i klassrummet är medfött. Så är det naturligtvis inte, utan det grundläggande problemet är att lärarutbildningarna inte lär ut hur man på ett effektivt sätt kan säkerställa studieron i klassrummet.

Utöver att stärka ledarskapet i lärarutbildningarna bör även de praktiska inslagen utökas liksom handledningen på den första skolan man jobbar på.

Stöket i skolan drabbar både elever och lärare.  Allt fler lärare sjukskrivs för stressrelaterade sjukdomar och många studenter väljer bort lärarutbildningen på grund av den bristande arbetsmiljön i skolorna. Det får vi inte ignorera.

Lotta Edholm, oppositionsborgarråd och gruppledare (L) Stockholms stad

Isak Skogstad, ordförande Lärarnas Riksförbund Studerandeförening