Trygg skolmiljö kräver normkritik i klassrummen

I skolans läroplan står det klart och tydligt att skolan ska främja förståelse för andra människor och aktivt motverka diskriminerande och kränkande behandling. Diskrimineringslagen skyddar elever utifrån diskrimineringsgrunderna. Skollagen ger elever ett ännu större skydd mot alla kränkningar oavsett orsak. Alla kränkningar ska utredas och åtgärdas av skolan. Varje gång.

Både diskrimineringslagen och skollagen ger tydliga direktiv och ställer krav på skolor. Men trots lagar och styrdokument rapporterar allt fler elever att de känner sig otrygga i skolan. Bara under 2015 tog Skolinspektionen emot 4035 anmälningar rörande kränkande behandling och bristande stöd från skolan. Vi vet att många kränkningar inte anmäls och att mörkertalet är stort. Få elever kan tala om sin skolgång som helt trygg.

Eleven som ropar glåpord efter en klasskamrat är inte det huvudsakliga problemet. Problemet är snarare de vuxna som med sin tystnad möjliggör att ojämlikhet upprätthålls. Skolan måste granska de normer som gör att vissa grupper är mer utsatta för kränkningar och diskriminering än andra.

Skolan har en skyldighet att främja alla elevers lika rättigheter och möjligheter. Det handlar om att ge information, stöd och utrymme i undervisningen att problematisera begränsande normer i samhället. Alla elever har även rätt till att kunna känna igen sig i skolans läromedel, material och undervisning. Vi ser hur vanligt det är att elever får ta emot kränkande glåpord, att kursmaterial innehåller rasism och att personers identiteter osynliggörs i utbildningen.

När elever uppmärksammar kränkande upplevelser blir de ofta ifrågasatta och upplevelsen förminskas. Ansvaret för kränkningarna läggs inte sällan på eleven som utsätts för förtryck istället för de som har det faktiska ansvaret - skolan. Är det så här det ska se ut?

Vi lever i en värld där samhället både medvetet och omedvetet avhumaniserar personer som bryter mot normen och delar upp människor i ”vi” och ”de andra”. Det är därför viktigt att skolpersonal inser att de som talas om som “de andra” är elever i deras skolor och sitter i deras klassrum.

Elever får ofta höra om vikten att granska information, att vara källkritisk och föra in nyanserade perspektiv i skolarbeten. Varför glömmer då skolan så lätt bort att granska och problematisera sina egna och samhällets normer? Detta trots att Skolverket och andra myndigheter rekommenderar normkritiska perspektiv för att motverka diskriminering, trakasserier och kränkande behandling.

Det är dags att ta ställning nu och skapa en trygg skola för alla:

Vi kräver att politiker, skolledning och skolpersonal

￭ Tar ansvar för att förebygga och åtgärda diskriminering trakasserier och kränkningar.

￭ Säkerställer elevers delaktighet i likabehandlingsarbete.

￭ Säkerställer vuxnas kompetens.

￭ Förbättrar skolmiljön och utbildningen.

￭ Stöttar utsatta elever.

Frank Berglund, ordförande RFSL Ungdom

Andrés Esteche, ordförande RFSL Stockholm

Julia Lindh, förbundsordförande Sveriges elevråd - SVEA

Anna Bokinge, ordförande PeaceWorks

Sofie Sjöstrand, kommunikatör, Normbrytande Rättigheter

Deidre Palacios, ordförande Interfem

Anna Stendin, verksamhetsutvecklare Antidiskrimineringsbyrån Uppsala