”Skolkommissionen är ute på farlig mark”

Ett av förslagen i Skolkommissionens utredning "Samling för skolan" är ett tillägg till likvärdighetsparagrafen i skollagen där huvudmän får ansvaret att "aktivt verka för en allsidig social sammansättning av eleverna". Rektorer får ett liknande ansvar i skolor. Ett syfte är att motverka segregation, men i kombination med flera andra förslag kan det snarare få andra mer långvariga implikationer och oönskade konsekvenser.

Ansvaret att "aktivt verka för en allsidig social sammansättning" skulle troligtvis innebära att elever måste klassificeras i kollektiva sociala kategorier, och därmed inte behandlas som personer utifrån studierelevanta kriterier, vilket är en form av illegitim särbehandling.

Det gradvisa införandet av kollektiva kategorier kan leda till att det som tycks vila som en premiss i förslaget blir verklighet: att det på sikt formas åtskilda förväntningar och föreställningar, till och med fördomar, om olika ”grupper” av elever och barn. Förslaget kan innebära att man gradvis legitimerar argument som reducerar personer till kategorier och kollektiv. Det bör tillbakavisas.

Liknande tankegångar förekommer också i kommissionens förslag om att ge SCB i uppdrag att skapa ett index utifrån bland annat information om elevers migrations- och socioekonomiska bakgrund, som ska användas vid fördelningen av ett statsbidrag till huvudmän för undervisning och elevhälsa.

Fördelningen ska enligt förslaget vila på beräkningar där grunden är vad man betraktar som statistisk sannolikhet att inte nå behörighet till gymnasiet, och på antaganden att elever skulle ha socioekonomiskt ”betingade” förutsättningar. Ytterligare tilldelning av resurser kan vara befogad, men i stället för att basera sådan på prövning av konkreta fall, blir här elevers rätt till utbildning i princip uppluckrad av kategoriserande antaganden och förväntningar grundade på statistiska beräkningar.

I kombination med kommissionens förslag att införa kvantitativa målsättningar av olika slag, kan här skapas nya styrmedel genom införandet av kvantitativa och statistiska mått, vilket skulle ge främst IFAU, Skolverket och SCB (kommissionen föreslår även att ytterligare en skolmyndighet, med regional närvaro, inrättas) större inflytande över skolväsendet. Det sker när definitioner av rättvis fördelning och likvärdighet förändras. Dels genom att principer och normer ersätts eller kompletteras med mått. Dels genom att elever (genom införandet av begreppet "bakgrund") och deras resultat alltmer omfattas av fördelningssträvanden.

Därmed skulle också äldre, långt rimligare uppfattningar om likvärdighet undergrävas - uppfattningar som i stället avgränsar likvärdighet till främjandet av en mångfald av skolor inom givna ramar, där föräldrar och lärare avgör vilka elevens förutsättningar är.

Troliga konsekvenser av förslagen är att statsbyråkratin expanderar sin kontroll och politiserar det privata; att det fria skolvalet begränsas och kringskärs på längre sikt; att kunskapsfokus försvagas till förmån för sociala ambitioner; att skolpolitiken kan komma att styras av en utjämningsideologi; och att normer och principer blir mycket svårare att förhålla sig till och tolka av dem som är verksamma inom skolväsendet.

Dessa förslag bör avstyrkas och avslås. De utgör sammantaget och i kombination viktiga steg som kan omformulera grundläggande principer och lägga grunden för en utökad och oroväckande form av teknokratisk styrning.

Hrvoje Kap, fil dr i sociologi