Skolinspektionen: Bara två orter tacklar den segregerade skolan

Ett spår i den aktuella skoldebatten har pekat ut den tilltagande segregationen som en av orsakerna bakom de svaga kunskapsresultaten i svensk skola. Resonemanget går ut på att den tilltagande uppdelningen i starka och svaga skolor gör att lärmiljön i vissa skolor blir utarmad när elever från mer studievana hem söker sig till andra skolor.  Det finns naturligtvis flera olika och samverkande förklaringar men frågan om olikheter mellan och inom skolor förtjänar att lyftas fram.

En OECD-rapport, Pisa in focus 2013/02, konstaterar att elever från socioekonomiskt missgynnade familjer har dubbelt så hög risk att prestera sämre i läsning som elever från socioekonomiskt gynnade familjer. Resultaten från den senaste Pisa-mätningen visade för Sveriges del att just i läsförståelse är det framför allt de lågpresterande eleverna som tappar. Ungefär samma bild syns i naturvetenskap. I matematik tappar däremot alla elever nästan lika mycket.

Dagens regelverk är tydligt om skolans kompensatoriska uppdrag. Hänsyn ”ska tas till barns och elevers olika behov” och skolan ska ”uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen”. Viktigt att hålla i minnet är att det inte bara gäller pengar utan också organisation och arbetsmetoder. Regeringen har aviserat ett förslag om att förtydliga i skollagen med syfte att kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov. Att kravet på fördelning skrivs in i skollagen gör att frågan om resursfördelning också kan bli aktuell för Skolinspektionens tillsyn och sanktionsmöjligheter.

I en färsk, så kallad kvalitetsgranskning, har Skolinspektionen närmare tittat på hur kommuner fördelar sina resurser. Granskningen är genomförd i 30 kommuner där de socioekonomiska skillnaderna är stora. En slutsats i rapporten är att de flesta kommuner i granskningen omfördelar en så liten andel av budgeten att insatser på skolnivå, som kräver mer omfattande resurser, inte kan genomföras. De faktorer som oftast används för fördelning, där den görs, gäller migrationsbakgrunden i familjerna men sällan föräldrarnas egen skolbakgrund. Detta trots att föräldrarnas skolbakgrund har det ojämförligt största förklaringsvärdet för elevers framtida skolresultat.

Ökade ekonomiska resurser innebär inte per automatik förbättrade resultat. Det är först när resurserna omsätts i en anpassad organisation med förändrade arbetsmetoder som man når ökad måluppfyllelse. Det kan till exempel krävas kompetensutveckling av lärare i samband med förändrade arbetssätt eller andra förändringar.

Även om få kommuner har ett aktivt arbete för att fördela resurserna på ett strategiskt sätt finns det kommuner som mer medvetet arbetat med dessa frågor. Där fick (när granskningen gjordes) förskola och grundskola ett tillägg i storleksordningen 30 000 kronor per barn eller elev och år som ett sätt att styra resurser till de barn och elever som behöver dem bäst. Gottsundaskolan i Uppsala fick till exempel utöver grundbidraget upp till 30 000 kronor per elev och har av den anledningen haft en påtagligt högre lärartäthet än snittet för Uppsalas kommunala skolor. Skolans resultat har kraftigt förbättrats över tid, till exempel har resultaten i årskurs 9 sedan år 2008 förbättrats från meritvärdet 198,6 till 222,7 år 2012.

Även Landskrona är en kommun som gjort medvetna satsningar, meritvärdet i kommunen har ökat påtagligt 2007-2012 – för årskurs 9 från 189 till 214 för samtliga elever. Bland satsningarna i Landskrona märks:

• Metodutveckling med forskarstöd i skolornas inre arbete.
• Program för elever från missgynnade hemförhållanden.
• Satsningar på att informera och stärka föräldrar.
• Lönesatsningar på skickliga lärare.
• Nya arbetstidsavtal för organisationsutveckling.
• Fysiska förändringar av skolor och upptagningsområden.
• Genomtänkt mottagande av nyanlända barn och elever med noggrann kartläggning och uppföljning av kunskapsutvecklingen.

Uppsala och Landskrona tillhör dock undantagen. Skolinspektionens granskning visar att ett stort antal av de granskade kommunerna i dag inte lever upp till de krav som i dag finns i skollagen om kompensatoriska insatser.

De ungdomar som har en gymnasieutbildning klarar sig relativt bra på arbetsmarknaden, arbete och egen försörjning. De som avbryter eller aldrig påbörjar en gymnasieutbildning har däremot stora svårigheter. Arbetslösheten är till exempel dubbelt så hög bland unga utan gymnasieutbildning jämfört med de som har gymnasiet. Att vara arbetslös innebär inte bara sämre ekonomi utan även den fysiska och psykiska hälsan påverkas. Av den anledningen är skolans insatser att klara alla elever fram till och genom gymnasieskolan av största vikt.

Både utifrån den enskilde elevens rätt till en utbildning som ger möjlighet till en bra framtid och utifrån samhällets behov måste de som är ansvariga för skolan ta det kompensatoriska uppdraget på allvar.

Ann-Marie Begler, generaldirektör Skolinspektionen

Roger Niklewski, utredare Skolinspektionen