Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Skola

Skolan förtjänar rätt debatt

Få frågor berör så mycket just nu som skolan. Vad har gått snett och varför? Och hur snett är det egentligen? Reformförslagen, och reform av reformförslagen, duggar tätt. Ansvarsfrågor likaså. Det som dock är mer osynligt är den helt centrala frågan om varför vi skall se till att ha den bästa tänkbara skolan.

Publicerad: 30 december 2013, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

LärareSkolorganisationPisa

Visst kan man vinna röster och val på skolfrågor – men det är inget bra svar. Visst kan vi konkurrera med andra länder och framstå som bättre – inte heller det är ett bra svar. Det korrekta svaret på frågan om varför vi måste ta oss samman och gemensamt ta ansvar för att Sveriges skolor blir precis så bra som de kan vara är däremot att detta är vuxenvärldens ansvar och skyldighet. Varje barn har helt enkelt rätt till bästa tänkbara utbildning oavsett vem som har makten, oavsett i vilket land de lever och oavsett vilken familj de kommer ifrån. 2014 är det 25 år sedan FN:s Barnkonvention antogs. Här slås fast att rätten till utbildning och dessutom rätten till bästa tänkbara utbildning för alla barn är oavkortad.

Som en av pådrivarna och förespråkarna av Barnkonventionens framtagande ratificerade Sveriges riksdag den nya konventionen 1990. I konventionen synliggörs det enskilda barnet och just rätten till utbildning är central och ses som bärande för att andra rättigheter skall kunna nås. Rätten till obligatorisk och kostnadsfri utbildning är alltså inte något som går att förhandla bort även om dess efterlevnad är nog så resurskrävande. I den svenska debatten är tyvärr denna ovillkorliga, och så i grunden positiva utgångspunkt, sällan närvarande. Utbildning talas istället alltför ofta om i termer av något som krävs, något att ta sig igenom, för att snabbt komma ut på andra sidan till den väntande arbetsmarknaden. Det gäller att bli anställningsbar.

När GP i september beskrev yrkescollege som tvångsmatning som ingen skall skonas ifrån gör man sig till tolk för en syn på utbildning som något som bör kunna väljas bort. Istället borde utgångspunkten vara att den utbildning som inte lockar behöver förändras så att varje barn och ungdom skall känna att detta är viktigt och något värt att genomgå, antingen här och nu eller längre fram. I en värld där långt ifrån alla får sin rätt till utbildning tillgodosedd är det dessutom minst sagt förmätet att torgföra utbildning som något man kan ta lätt på. Alltför sällan handlar debatten om varje barns självklara rättighet att genom skolgång få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar mot mål som ingen ännu hunnit slå fast.

I Sveriges skollag från 2010 framgår att skolan skall vila på vetenskaplig grund. Tänk om utbildningspolitiken hade gjort det. Det kan inte finnas många andra samhällsområden där ett radikalt systemskifte kan genomföras helt utan grund i forskning. Var finns till exempel de resultat som visar att betyg i årskurs 4 leder till ökad måluppfyllelse? Eller att nästan inga möjligheter att få läsa estetiska ämnen i gymnasiet skapar bättre entreprenörer? Och vilken vetenskaplig studie ligger till grund för hela idén om att alla reformer skall genomföras samtidigt och i princip utan finansiering?

Så när Pisastudiens resultat tas som intäkt för allehanda reformförslag – med mer katedrar och mer betygssättning som bärande idéer – är rättigheter och vetenskap långt borta. Pisa lutar åt fel håll! Ta istället utgångspunkt i den syn som FN:s specialrapportör för rätten till utbildning, Kishore Singh, ger uttryck för; ”a well-educated, enlightened and active mind, able to wander freely and widely, is one of the joys and rewards of human existence.” Vägen fram går således via en öppen syn på utbildning och kunskap – inte en som tidigt mäter och tvingar fram stuprörsval som begränsar.

Vi måste förstå att utbildning är en självklar rättighet som skall respekteras och uppmuntras. Sök forskningsbaserade och kreativa lösningar på hur vi vuxna som har ansvaret kan skapa utbildningsmiljöer som väcker intresse och lust att lära hos alla. Låt nu alla barn och ungdomar få ett välbehövligt jullov där de inte tvingas höra hur lite de kan och hur mycket bättre det var förr. Och låt dem komma tillbaka när det nya året står för dörren. Då hoppas vi att alla vuxna hämtat kraft för att se till att Barnkonventionens rättigheter kan nås 25 år efter att de slogs fast.

Anna Brodin, utbildningschef Lärarutbildningsnämnden Göteborgs universitet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

LärareSkolorganisationPisa

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News