Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Skola

"Skolan dålig på att reparera kunskapsluckor"

Publicerad: 21 april 2016, 07:35

Foto: Pontus Lundahl/TT

Under sin skoltid levde hon i en pojkes kropp. Med envishet och viljestyrka övervann hon sina läs- och skrivsvårigheter och pluggade till sig toppbetyg. Nu är hon grundskolechef med ständig koll på elever som riskerar att inte få godkända betyg.


Ämnen i artikeln:

Likvärdig skolaSegregationFriskolor

Journalister brukar ställa samma frågor, skriver Lina Axelsson Kihlblom i ett mejl dagen före intervjun. Allers, Lärarnas Tidning, Dagens Nyheter, Fredrik Skavlan ... alla vill höra hur Lina som barn skrev lappar till Gud och bad att hon skulle få den flickkropp hon rätteligen borde ha.

Så jag väntar med att ta upp det. Vi går rakt på skolfrågorna.

Vad är det för fel på den svenska skolan?
- Oj! Det är komplext. Men statistiken visar tydligt att skolans reparativa förmåga är väldigt låg. Hälften av de elever som inte har godkänt betyg i matematik i sjuan har det inte heller i årskurs 9. De går år efter år med ett F. Det är en organisatorisk svaghet att den svenska skolan varje år konstaterar hur det gick, när det är för sent för att reparera. I ett modernt samhälle måste man jobba mycket mer med prognoser och utvärdera ofta.

Som grundskolechef i Haninge inpräntar Lina Axelsson Kihlblom i alla kommunens rektorer att de måste ha koll på hur många elever som inte är godkända i olika ämnen och vara beredda att organisera om undervisningen, om det är nödvändigt.

- Vi måste ställa frågan ”vad skulle krävas för att vi ska lyckas med uppdraget? ” i stället för att bara prata om vad vi kan göra utifrån existerande organisationer. Vi är mer angelägna om att bevara tryggheten i organisationen än att eleverna når målen.

Hon pratar om att ”skära och klippa i timplanen” och låta högstadieelever som har svårt att skriva och läsa få arbeta intensivt med det under tre eller fyra veckor. Annars har de inte en chans att komma vidare i något ämne.

- Kan du inte skriva, läsa och räkna blir det nästan omöjligt att klara de andra ämnena. Läroplanen ställer höga krav på elevers förmåga att uttrycka sig skriftligt och att ta in och hantera information.

Själv hade Lina Axelsson Kihlblom det inte så lätt i skolan. Hon är dyslektiker och hade inte särskilt starkt stöd hemifrån, eftersom hennes lågutbildade föräldrar inte tyckte att formell utbildning var så viktigt. Under hela sin barndom och tonårstid uppfattade hon sig dessutom som en tjej, medan alla i omgivningen såg en pojke. Hon hanterade ständigt känslan av att vara annorlunda, utanför och mindre värd.

Men som 13-åring bestämmer hon sig för att ta kontroll över sitt öde och bli bäst i klassen. Hon utvecklar strategier för att ta sig runt sina läs- och skrivsvårigheter och minnas det hon lär sig. Hon lägger massor av tid på att plugga. Och når sitt mål.

- Därför har jag en stark tilltro till barns lärande. Det handlar inte om föräldrars utbildning, eller om man är dyslektiker eller har annat funktionshinder, det går i alla fall. Och det måste samhället och skolan uttrycka och jobba för. Vi ska ge möjligheter.

Efter gymnasiet kommer Lina in på juristlinjen vid Uppsala universitet. Hon påbörjar också förvandlingen av sin kropp. Det blir fyra år med psykiatriska tester, väntan, beslut av Socialstyrelsen, mera väntan, hormonbehandling, ännu mera väntan och slutligen flera operationer. År då hon otåligt längtar efter att få leva sitt liv som ung kvinna.

Sedan klipper hon banden till den hon en gång var och under de tjugo år som följer får ytterst få veta. Tills hon hösten 2015 ger ut en självbiografisk bok och avslöjar sin hemlighet inför hundratusentals tvtittare.

- Jag tyckte att jag hade ett väldigt viktigt budskap som jag ville få ut. Den skam jag burit på delar jag med så många andra. Det är jobbigt och kanske lite fult att vara annorlunda och inte passa in i normen. Mitt syfte med att skriva och tala om det är att skapa en normalitet. Jag vill ju förändra samhället.

I boken beskriver Lina Axelsson Kihlblom hur hon i många år levde med en tydlig bild av ”Där framme”. Av livet och tillvaron efter den avgörande förändringen. Bilden håller henne uppe, leder henne framåt.

Det är ingen djärv gissning att hon präglats av detta sätt att tänka. Hon ger intryck av att vara en mycket målmedveten person.

Efter ett skiftande yrkesliv blev Lina Axelsson Kihlblom för sju år sedan rektor på en friskola i Stockholm. Två år senare fick hon rektorstjänsten på Ronnaskolan i Södertälje, fast besluten att göra något åt både elevernas resultat och skolans rykte. Hon tog många strider och kunde så småningom konstatera att betygen stigit och att fler elever tog sig vidare till gymnasiet.

- Jag har förändrat mycket, både privat och i organisationer, så jag tror ju att det är möjligt. Hur vill vi att det ska vara? Och vad skulle krävas för att nå dit? Man sätter ett mål och sedan går man dit.

Sedan ett år är hon chef för den kommunala grundskolan i Haninge. Där blev var femte elev (19 procent) inte gymnasiebehörig förra året. I hela riket blev 14 procent av grundskoleeleverna inte gymnasiebehöriga. Läget är alltså något sämre i Haninges kommunala skolor.

Målet är nu att minst 90 procent av eleverna i den kommunala grundskolan ska nå gymnasiebehörighet. Med en djärvare organisation, som inte drar sig för att stuva om scheman, tror Lina Axelsson Kihlblom att det ska gå.

Men hon tycker samtidigt att skolsystemet är alltför obarmhärtigt mot dem som inte når ända fram i tid.

- Varför skulle eleverna inte kunna bli bagare, rörmokare eller plåtslagare även om de inte är godkända i svenska i nian? Kan inte gymnasiet lära ut svenska? Och man är väl anställningsbar även om man inte kan engelska? Vi tjänar inget på att slå ut människor. Och det är ju 15-16-åringar vi talar om. De kan hämta in kunskaper senare. Vi måste vara mer förlåtande och flexibla.

Hon skulle också gärna se att staten och kommunpolitikerna rensar bland de vittomfattande krav de ställer på skolan. Lutad mot en vägg i Lina Axelsson Kihlbloms arbetsrum står en tavla där hon tejpat fast en mängd dokument med allt som skollagen begär av landets rektorer.

- När vi står inför utmaningar hittar vi gärna på fler regler, men tar aldrig bort något. Mycket är bra, men vi måste våga prioritera. Har man för många uppgifter hinner man bara pricka av att-göra-listan, när det som egentligen krävs är fantasi, kreativitet, inspiration och ledarskap. Ingen har förändrat världen genom att bara göra allt på listan.

Ekologiskt tänkande, entreprenörskap, social hållbarhet och genusperspektiv är exempel på sådant som enligt Lina Axelsson Kihlblom inte får ta för mycket plats och konkurrera ut de baskunskaper som skolan ska förmedla.

- Allt som dyker upp i medierna och som vi tycker är bra, det kastar vi in. Men vi kanske måste bestämma att grundskolan gör vissa saker, gymnasiet andra saker och att livet och arbetslivet också får lära oss ganska mycket.

Hur elevernas resultat ska förbättras och hur skolan ska bli mer likvärdig grubblar Skolkommissionen över just nu. Lina Axelsson Kihlblom är en av ledamöterna i kommissionen, som leds av Skolverkets generaldirektör Anna Ekström, och ska presentera sina idéer i januari nästa år.

Lina Axelsson Kihlblom aktar sig noga för att säga något om diskussionerna som förs i Skolkommissionen, men hon skulle personligen gärna se förändringar i det fria skolvalet. Hon tycker att intagningar till olika skolor bör ske samlat och att kötid inte ska spela någon roll. Lottning vore bättre, om skolan inte har plats för alla sökande.

- Skolvalet är inte fritt när det bara går att komma in på vissa skolor om barnet ställts i kö när det var nyfött. Även nyinflyttade ska väl kunna välja skola? Det handlar om rättvisa och ett flexibelt samhälle.

Lina Axelsson Kihlblom ogillar ”marknadiseringen” av skolan, som hon anser är en delförklaring till att skolresultaten skiljer sig mycket åt mellan olika skolor.

- Vi ska undervisa om demokrati och mänskliga rättigheter, samtidigt som samhället tilllåter en segregering, där elever går på finskolan eller fulskolan och aldrig möts. Där skolans identitet blir elevernas identitet och samhället bara låter det hända. Vi kan inte låta marknaden styra när det handlar om ett samhällsuppdrag som finansieras med skattepengar.

Känslan av att vara någon som kanske är lite dum för att hon inte kan stava har hängt med Lina Axelsson Kihlblom genom livet, trots att hon många gånger motbevisat den vrångbilden. Därför känner hon igen sig i elever som inte har så höga tankar om sin egen förmåga.

- Jag var dyslektiker, kom från landet och hade annan könsidentitet. Men jag lärde mig flera språk, blev jurist och fick jobb i Luxemburg. Jag har utvecklat många strategier och varje gång en strategi lyckats har jag fått en känsla av kompetens, av att ”det där fixar jag”.

Nu skriver hon på en ny bok, som ska handla om att inte passa in i normen.

- Sverige är fullt av människor med ett inre som de skäms så mycket för att de gör allt för att det inte ska synas. Många ungdomar lever upp till förväntningar, börjar leva i en roll som man eller kvinna, men har samtidigt en annan insida, något de inte vågar leva ut.

Lina Axelsson Kihlblom uppfyllde en stor och svår dröm som hon burit på i många år och hon har sedan fortsatt att förverkliga sina drömmar.

- Om man har gjort det en gång kanske man får mersmak. Men min största dröm handlade om liv och död. Jag hade inte kunnat leva ett lyckligt normalt liv om jag inte hade uppfyllt den.

Och till slut vågade hon också berätta om den för alla andra.

- Det är skönt att släppa på gamla hemligheter. Nu känner jag mig fri. Men även om det är en viktig del av mitt liv och min historia så går jag inte hela tiden omkring och tänker på att jag är en transperson. Den rollen vill jag inte fastna i. 

Cecilia Granestrand

Reporter

cg@dagenssamhalle.se

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev