Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag18.04.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Skola

Skolan behöver arbetsro – inte kortsiktig populism

Tisdagens PISA-mätning visar att Sveriges viktigaste utmaning fortfarande är skolan. Det är avgörande för Sveriges framtid att vi fullföljer omläggningen av skolpolitiken. Som kommunpolitiker är vi i högsta grad delaktiga i detta arbete, skriver tretton folkpartistiska skolpolitiker i Stockholmsregionen.

Publicerad: 4 December 2013, 14:34

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

LärareSkolorganisationPisa

Resultaten från PISA är allvarliga. Sveriges kommuner måste rannsaka sig själva och ställa sig frågan: Hur kan vi på lokal nivå bidra till förbättra elevernas resultat?

Visserligen är det så att PISA-proven genomfördes i årskurs nio under läsåret 2011/12. Den årskullen började skolan 2003 och gick igenom hela grundskolan under det gamla systemet. Under Folkpartiets ledning har en ny grund lagts för skolan. Sverige har bland annat fått ny lärarutbildning, ny skollag, ny läroplan, tydliga kunskapsmål med kontinuerlig resultatuppföljning, ny gymnasieskola och ett nytt betygssystem. Trots Socialdemokraternas försök att antyda motsatsen har det dessutom skett betydande statliga resurstillskott till skolan och satsningar på högre lärarlöner. Var och en av dessa reformer tar fasta på dokumenterade brister i den svenska skolan, brister som förklarar varför resultaten i internationella mätningar har försämrats under många år. Tillsammans kommer dessa reformer att vända utvecklingen under förutsättning att de ges tid att verka.

Ta till exempel åtgärder för tidigare uppföljning av elevernas resultat. Utredningen om förbättrade resultat i grundskolan, Det tar tid - om effekter av skolpolitiska reformer, gjorde bedömningen att kunskapsmål för årskurs 3, tillsammans med införandet av nationella prov, ”kommer att ha stor betydelse för åtgärdspaketets samlade effekt på studieresultaten.” Enligt utredningen har insatserna för att stödja genomförandet av Lgr11 varit omfattande och uppskattade av såväl lärare och rektorer som av kommunpolitiker och förvaltningschefer.

Ett annat exempel är lärarutbildningen. Utvärderingar av den tidigare lärarutbildningen visade på en rad kvalitetsbrister. Därför infördes 2011 en ny lärarutbildning. Alla universitet och högskolor var tvungna att ansöka på nytt om examenstillstånd. Sedan 2012 har söktrycket åter vänt uppåt. Inför vårterminen 2014 var ökningen av antalet sökande till den nya lärarutbildningen störst av alla program som leder till yrkesexamina (+ 26 procent).

Men ska regeringens reformer få genomslag över hela landet, måste kommunerna ta ansvar för att de faktiskt genomförs. Fullt utbyggt kommer satsningen på förstelärare ge ett kraftigt lönelyft för 17 000 lärare – var sjätte lärare – men det kräver att kommunerna verkligen ansöker om, och tillsätter alla de förstelärartjänster de har rätt till. Mattelyftet kan verkligen göra skillnad för matematikundervisningen, men det förutsätter att kommunerna är med och låter sina matematiklärare att delta. Det samma kan sägas om läslyftet som nu lanseras.

I våra kommuner har vi genomfört regeringens satsningar fullt ut, men också vi kan bidra med egna satsningar. Generöst socioekonomiskt tilläggsanslag, särskilda satsningar på skolor i utsatta områden, sommarskola och läxläsning till alla elever är bara några exempel på åtgärder som genomförs och kan genomföras för att lyfta elevernas resultat och öka likvärdigheten.

De som jobbar inom skolan känner sällan igen sig i den skolpolitiska debatt som förs i medierna. Vi får inte glömma bort att det är det enträgna arbete som pågår runt om i landet för att lyfta den svenska skolan som i slutändan gör skillnad. För lärare och rektorer handlar det om ett systematiskt arbete med att nå uppsatta mål och förmedla kunskap till eleverna utifrån de ramar som sätts i den nya skollagen och den nya läroplanen. Fokus måste fortfarande ligga på att lyfta resultaten och förbättra studieron om utvecklingen ska kunna vändas.

Det skolan nu behöver är arbetsro – inte populism och fler vänsterexperiment.

Lotta Edholm, (FP) oppositionsborgarråd och gruppledare

Malin Danielsson, kommunalråd (L) Huddinge

Göran Hellmalm, gruppledare (L) Ekerö

Monica Brohede Tellström, vice ordförande (FP) utbildningsnämnden Nacka

Nina Lindvall, vice ordförande (FP) Utbildningsnämnden Upplands Väsby

Elisabeth Gunnars, kommunalråd (FP) Österåker

Eva Wittbom, kommunalråd (FP) ordförande Barn- och grundskolenämnden Täby

Bo Winander, ordförande (FP) Barn- och ungdomsnämnden Järfälla

Leif Lanke, vice ordförande (FP) Barn- och Utbildningsnämnden Tyresö

Per Altenberg, vice ordförande (FP) Barn och ungdomsnämnden Sollentuna

Metin Hawsho, vice ordförande (FP) utbildningsnämnden Södertälje

Roswitha Melzer, vice ordförande (FP) Barn- och ungdomsnämnden Vallentuna

Allan Sooman, vice ordförande (FP) Finansieringsnämnden för utbildning Värmdö

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

LärareSkolorganisationPisa

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev