Så bekämpar vi betygsinflationen

Den senaste tiden har debatten om såväl betygsinflation som de nationella provens roll blossat upp på nytt.

Det genomsnittliga meritvärdet i årskurs 9 har sedan millennieskiftet ökat från 202 till 216 läsåret 2016/17 (beräknat på 16 ämnen). Samtidigt har resultaten i internationella prov sjunkit under samma period totalt sett.

Inom politiken har de inte gjort speciellt mycket åt problemet. De nationella proven är avsedda som ett stöd för betygssättningen. Samtidigt har varken Skolverket eller regeringen vidtagit effektiva åtgärder för att stävja det omfattande fusk som förekommer genom att proven läcks till elever i förväg.

Det finns flera tänkbara orsaker till betygsinflation. En är att skolor som konkurrensmedel kan sätta för höga betyg. En annan är att föräldrar och elever utövar påtryckning på skolans rektor och lärare att sätta glädjebetyg. En tredje är att kursplanernas betygskriterier är oklara och luddiga, vilket ger utrymme för alltför generösa bedömningar. En fjärde är fusk i de prov som ligger till grund för betygsbedömningarna.

Det finns vetenskaplig evidens för att rättvisa betyg gagnar både individ och samhälle. Forskning visar att centrala examensprov höjer elevernas studieresultat och även deras löner när de kommer ut på arbetsmarknaden. Det beror på att lärande blir mer värdefullt både för eleverna och för arbetsgivarna, som lägger större vikt vid examensbetygen när de är jämförbara (Woessmann). Det är därför inte förvånande att forskning också tyder på att centrala examensprov har en positiv inverkan på ekonomisk tillväxt (Hanushek och Woessmann).

Man behöver inte gå så långt som till centrala examensprov, men det krävs åtgärder.

￭ Nationella prov bör rättas centralt och inte av skolorna själva. Riksdagen har nyligen beslutat om digitalisering av nationella prov, vilket är bra. När det gäller de uppgifter som inte kan rättas digitalt ska inte den egna skolan rätta dem. 
￭ Avvikelse mellan skolans resultat på nationella proven och betygen måste begränsas. Om inte godtagbara skäl för stora avvikelser mellan betyg och provresultat på skolnivå kan redovisas ska korrigeringar krävas.
￭ Överväg att införa ämnesbetyg. Det finns flera skäl att se över betygssystemet i gymnasieskolan och regeringen har nyligen tillsatt en utredning för att se över frågan. Det är bra. Ett nationellt prov i slutet av ämnesstudierna skulle kunna bli effektivt normerande för det slutgiltiga ämnesbetyget. Därför bör utredningen också få i uppdrag att belysa hur betygsinflation bäst kan bekämpas.
￭ Tydliggör betygskriterierna i skolans kursplaner. Idag är de ofta svårtolkade eller formulerade så att de framstår som omöjliga för eleverna att uppnå. Det är glädjande att Skolverket nu avser att göra en översyn av kursplanerna i riktning mot mer faktakunskaper. Missa då inte att tydliggöra betygskriterierna!
￭ Effektiva åtgärder som motverkar fusk vid nationella prov. Digitalisering och central rättning minskar i sig risken för fusk. Tills detta är infört måste Skolverkets och Skolinspektionens rutiner skärpas.

Debatten om betygsinflation har till stor del handlat om i vilken skolform som betygsinflationen är mest utbredd, i friskolorna eller i de kommunala skolorna. Detta är fel utgångspunkt – särskilt som skillnaderna mellan skolformerna är små.

Den rapport Skolverket gav ut tidigare i år som lät påskina att friskoleelever presterar sämre på högskolan trots att de får högre betyg på gymnasiet har en för svag metod för att bära upp slutsatserna. Skolverket jämför studenter på olika lärosäten och utbildningar utan att ta hänsyn till att vissa högskoleutbildningar är mer krävande än andra.

Som elev, förälder eller arbetsgivare ska man kunna lita på att samma kunskaper inte resulterar i olika betyg. Därför måste betygsinflation bekämpas!

Anders Morin, ansvarig Välfärdspolitik, Svenskt Näringsliv

Johan Olsson, utbildningsexpert, Svenskt Näringsliv