Rektorer vet för lite om funktionsnedsättningar

Svenska skolor brister i att ge särskilt stöd till elever som behöver det. Låga förväntningar och bristande anpassning av undervisningen är stora problem, liksom att man fokuserar på elevers svårigheter i stället för på hur undervisningen kan genomföras på ett annat sätt. Kunskapen om funktionsnedsättningar och hur de påverkar inlärning behöver öka på många skolor. Det visar rapporter från Skolinspektionen.

Dessa allvarliga tillkortakommanden leder till att alltför många elever med funktionsnedsättning inte får den utbildning de har rätt till enligt skollagen, FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (artikel 24) samt FN:s barnkonvention (artikel 28), konventioner Sverige ratificerat och förbundit sig att följa.

I arbetet med att ge alla elever förutsättningar att utvecklas optimalt, har rektorn en nyckelroll. Rektorn har ansvar för att personalen får den kompetensutveckling som behövs för att professionellt utföra sina arbetsuppgifter, har ansvar för det särskilda stödet och mandat att vid behov förändra sin organisation och skapa en skolmiljö som är bra för alla. Tyvärr visar Specialpedagogisk forskning från Högskolan i Jönköping (Nilholm) att rektorer har liten tilltro till vad skolan kan göra åt elevers svårigheter. Faktiskt minst tilltro av alla som arbetar i skolan.

Av en enkätstudie som forskare vid Göteborgs universitet (Giota & Emanuelsson) låtit göra framgår att praktiskt taget alla rektorer för elever i årskurs 7-9 som deltog i studien, uppfattar en elevs behov av särskilt stöd huvudsakligen som individbundet, det vill säga att det har med den enskilde eleven att göra. Det är tämligen ovanligt att uppfatta elevens behov av särskilt stöd som beroende av hur undervisningen genomförs eller de vuxnas/skolans förhållningssätt.

Detta visar på uppenbara behov av att stärka rektorernas kunskap om de pedagogiska konsekvenserna av olika funktionsnedsättningar och hur undervisningen kan genomföras för att möta elevers olika behov. Vi som företräder elever med funktionsnedsättning vet att en skolas förmåga att göra anpassningar i miljön såsom att anpassa undervisningen och ordna med pedagogiska hjälpverktyg utifrån elevers behov, är avgörande för hur elever lyckas i skolan. Men om inte de personer som har mandat och förutsättningar att skapa en god lärandemiljö för alla har denna kunskap och övertygelse, hur kan då en sådan skolmiljö skapas?

Just nu pågår inom Skolverket ett arbete med att revidera de mål som ligger till grund för anbud kring det statliga rektorsprogrammet. Då har Skolverket alla möjligheter att se till att undervisning om olika funktionsnedsättningar och vilka pedagogiska konsekvenser dessa kan ha för skolsituationen införlivas i rektorernas utbildning. Det ligger i så fall helt i linje med regeringens strategi för funktionshinderpolitiken 2011-2016, där det framhålls att kunskap om funktionsnedsättningars konsekvenser för lärande och kunskapsutveckling ska öka hos skolhuvudmän och skolans personal. Mål som Skolverket själv sett behov av och föreslagit.

I dag går alltför många elever ut skolan utan fullständiga betyg, mot en framtid i utanförskap. Ska alla elever få förutsättningar att utvecklas optimalt och få möjligheter till egen försörjning, måste också rektorerna få förutsättningar att klara detta uppdrag.

Skolverket, ta nu chansen. Vi står till ert förfogande.

Agnetha Vikenger, förbundsordförande Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar

Hanna Sejlitz, förbundsordförande Sveriges Dövas Riksförbund

Bengt-Erik Johansson, förbundsordförande Dyslexiförbundet FMLS

Eva Nordin-Olson, ordförande Autism- och Aspergerförbundet

Urban Fernquist, intressepolitisk chef Synskadades Riksförbund

Thomas Jansson, ordförande Riksförbundet FUB (För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning)

Jan-Peter Strömgren, förbundsordförande Hörselskadades Riksförbund

Elisabeth Dahlin, generalsekreterare Rädda Barnen