Osynliggör inte homofobin inom islam, Virk!

Replik.  Jag har läst artikeln som imam Kashif Virk skrivit. Av den framgår att hans moské är öppen för homosexuella. I sak är den informationen välkommen – givetvis borde en moské vara öppen för alla troende muslimer. En plats där guds namn nämns som är öppen, trygg och säker för alla som tror.

Som homosexuell muslim vill jag påpeka att det faktum att Kashif Virk alls säger att hbtq-personer är välkomna i en moské verkligen är ett viktigt ställningstagande som jag välkomnar och uppskattar. Vid många tillfällen har jag fått höra att homosexuella inte får närvara i moskéns andliga rum eftersom det gör platsen oren och ur det perspektivet gläder det mig verkligen att se en person med religiös auktoritet som Kashif Virk sända ut positiva signaler om detta.

Men jag vill också tydliggöra ett perspektiv som försvinner i Virks artikel: nämligen det faktum att hbtq-personer med muslimsk bakgrund ständigt förföljs och förtrycks i "sina" sociala sammanhang. Det problemet är djupt rotat i ett patriarkalt synsätt som många i de muslimska kollektiven ärver och reproducerar.

Som troende muslim har jag aldrig haft några problem med att förena min tro och min sexuella identitet. Helt enkelt för att den tro och den religiösa idé jag en gång introducerades för av mina föräldrar var idén om En kärlekens Gud. Även de blev förstås besvikna när jag kom ut, vilket händer de flesta homosexuella muslimer. I detta sammanhang leder en stark hederskultur ofta till att det är omöjligt för den som är gay och muslim att känna sig trygg bland sina egna. Att den diskriminering och det avvisande man utsätts för av anhöriga och trosfränder dessutom görs i Guds namn gör inte saken lättare att bära.

Nyligen stod jag i en butik för att köpa korv och jag frågade mannen om det fanns fläsk i korven. Mannen svarade ilsket att ”jag är också muslim, men du är bög och det är värre än att äta gris så du kan lika gärna äta fläsk”. Detta är bara ett litet exempel på den ständiga homofobi som florerar bland oss muslimer.

För mig som troende muslim framstår det tydligt som att ett av Koranens mest viktiga syften är att stödja de förtryckta. Jag ser också vikten av att tala sanning som en central del av vår tro. Det innebär att man måste tala öppet och sant också om den homofobi som de facto finns i våra församlingar. Att förneka existensen av detta är inte en framkomlig väg – målet måste vara att alla Guds skapelser respekteras.

Genom min resa som muslim i exil i västvärlden har jag fått kämpa för att hålla kvar vid min muslimska identitet – i det som borde vara mina sociala sammanhang här har jag funnit mig själv marginaliserad. Mina band med min barndoms moské är starkare än med någon här – och det beror inte på att min tro sviktar eller att jag har svårigheter med min identitet, utan på att det muslimska kollektivet här har svårt att hantera min identitet på annat sätt än genom dömande.

Vi muslimer tror att Gud är allvetande och allsmäktig. Att han inte gör några misstag. Då kan inte heller hbtq-personer vara misstag eller fel i Guds stora skapelse. Den sura som muslimer ofta grundar sin homofobi i är den historia som i Bibeln återfinns som historien om Sodom och Gomorra, men detta är en berättelse med många bottnar som kan tolkas på flera sätt. Skrifter har sin kontext. Det vi däremot säkert vet är att Koranen talar mycket om jämlikhet och rättvisa och det är här vi bör hitta vårt fotfäste. Hbtq-personers rättvisa måste respekteras lika mycket som andras. Ingen annan än Gud ska döma oss.

Med detta sagt: det finns hopp för framtiden. Flera oberoende tänkare har börjat studera Koranens budskap och göra de inklusiva och kärleksfulla tolkningar som den de facto inbjuder till. Ta till exempel imamen Daayie Abdullah i USA med sin skola för tolkning ”The Mecca Institute”, bästsäljarförfattaren Irshad Manji, imamen Muhsin Hendricks och islamologiprofessorn Amina Wadud, för att bara nämna några.

I Koranen kan man läsa att allt som skapats är fantastiskt. Jag vet att många konservativa uttolkare av vår religion kommer säga att jag väljer ut de delar av Koranen som passar mig. Men samma sak gör de! Hbtq-personer har alltid funnits, överallt och för att inkludera oss i islam får vi inte förneka den dagliga diskriminering och skymf som vi möter.

Det är möjligt att vara gay och muslim. För det är upp till varje människa att avgöra sin identitet, inte upp till någon extremtolkning.

Akbar Abdul Rasul, statsvetare och reformistisk muslim