Orimliga krav när hälsoeffekter bedöms

REPLIK ”Utvärderingen av effekter på hälsan håller hög nivå” är rubriken på en replik av Katarina Lundberg, enhetschef på Kemikalieinspektionen (KemI). Utifrån detta påstående inställer sig följande frågor:

Är det hög nivå att föreslå en cancerklassning som inget annat land tillämpar?

Är det hög nivå att föreslå att det finns tydliga belägg för fosterskador sedan råttmammor fått 100 000 gånger mer silver än i sin normala diet och till och med dött av detta? Det tyckte inte amerikanska naturvårdsverket USEPA, som nyligen skrev: ”resultat av råttstudier vid relativt höga doser sannolikt inte kan ge någon information som är användbar och relevant för människor”.

Inget av Kemikalieinspektionen förslag har de andra EU-länderna gått med på.

Jag saknar rimlighet och sunt förnuft i inspektionens bedömningar. Det är illa att man inte alls är intresserad av nytta. Den lagstiftning som man använder, biocidförordningen, ska bygga på försiktighetsprincipen. Denna kräver att kostnad och nytta studeras.

Dessutom tar KemI inte hänsyn till rimlighet när man utvärderar miljöeffekter. Metaller ger inte miljöeffekter vid exponeringar under några gånger den naturliga bakgrunden. Men KemI bedömer att för silver är 5 procent av den naturliga halten i jord skadlig.

Samtidigt har KemI i EU släppt genom en utvärdering av koppar där exponering till grundvatten jämförs med en halt som är 2 300 gånger den naturliga. Är det rimligt? Om 5 procent av en naturlig halt skulle motivera åtgärder, skulle jordbruk förbjudas eftersom kreatursgödsel innehåller för mycket koppar.

Med KemI:s syn om värsta tänkbara antaganden bör de cancerframkallande metallerna krom, nickel, bly och arsenik förbjudas.

Alternativt kan Kemikalieinspektionen följa den politiska instruktionen i miljöbalken: farliga ämnen skall undvikas om de kan ersättas med mindre farliga, alltså inte undvikas till varje pris.

Vem granskar att KemI lever upp till denna instruktion?

Gunnar Bengtsson, fd generaldirektör för Strålskyddsinstitutet och Kemikalieinspektionen, numera forskare och konsult i miljöfrågor