Ökad lärarbrist när skolan snor högskolans lärare

Lärarbristen och lärarreformer har lett till högre löner för lärare i skolan – inte minst i storstadsregioner där konkurrensen om lärare är som störst. Att lärare får bra betalt för en intensiv arbetsinsats och efter en lång högskoleutbildning är bra. Problemet är att anslag till högre utbildning och forskning inte följt med i den kraftiga löneutvecklingen i skolan.

Lärare som undervisar i matematik- eller naturvetenskapsdidaktik på högskolenivå erbjuds nu upp till 10–12 000 kronor mer per månad för att arbeta som lärare i skolan. Det gör det svårt att rekrytera skickliga lärare till högskola och universitet eftersom befintliga anslag inte räcker för att kunna möta de löneanspråk som sökande har. För att råda bot på detta – och säkerställa en lärarutbildning av hög kvalitet – är det nödvändigt att satsningar görs på lärarnas professionsämne, didaktiken. Den utgör en väsentlig del av lärares yrkesutövning och är ett självklart ämne i lärarutbildningen. Didaktik handlar om ämnesundervisningen och ger verktyg för val av innehåll i förhållande till ämnesplaner, metoder för att undervisa om innehållet och att värdera och bedöma elevers kunskaper.

Vi kan förvänta oss politiska insatser för att åtgärda den stora lärarbristen i skolan oavsett vilket politiskt block som till slut tar regeringsmakten efter de nu pågående förhandlingarna. Lärarbristen är skriande och man kan tänka sig olika vägar för att täcka det stora behovet av fler lärare i skolan. Ett sätt är att utöka antalet utbildningsplatser i lärarutbildningarna för att få fler utexaminerade lärare. Eftersom utbildningstiden är minst fyra år så innebär det emellertid att problemet med för få lärare kommer att finnas kvar under ett antal år. Ett annat sätt är att utveckla alternativa vägar för att utbilda lärare, till exempel med anställning under utbildningstiden eller genom att erbjuda olika korta kompletteringsutbildningar.

Oavsett vilken väg man väljer att gå från politiskt håll behöver anslagen öka drastiskt till de institutioner som utbildar lärare. Om en ökning av utbildningsanslagen inte sker kommer det att vara svårt att rekrytera, och behålla, lärare som utbildar lärare eftersom högskolan inte kan konkurrera med skolans lönebild. Skickliga lärare kommer rimligen hellre att välja en anställning med högre lön i skolan än sämre betalt att undervisa i didaktik på högskola och universitet.

Ökade utbildningsuppdrag i form av fler utbildningsplatser ställer också krav på utökade forskningsmedel. Om inte anslagen till didaktisk forskning ökar så innebär det att lärare på universitet och högskolor inte ges möjlighet att forska om undervisning och lärande vilket i sin tur leder till att utbildningarna kommer att vila på gårdagens vetenskapliga grund, snarare än forskning om förhållanden som råder i dag. För att kunna förbereda för dagens, och morgondagens, skola så måste den forskning vi utgår från vara en färskvara och besvara frågor som är aktuella nu.

Om politikerna inte inser vikten av att snabbt öka utbildnings- och forskningsanslagen för verksamheter som spelar en stor roll i lärarutbildning, finns en risk att bristen på lärare i skolan istället leder till en brist på lärare som ska utbilda morgondagens lärare. Det går ganska snabbt att hamna i en sådan bristsituation. Det skulle ta lång tid att åter bygga upp en verksamhet som svarar mot de behov som lärarutbildning ställer för att möta kraven på morgondagens lärare.

B-O Molander, prefekt,  matematikämnets och naturvetenskapsämnenas didaktik, Stockholms universitet