Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

lördag08.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Skola

När samhället sviker söker unga det destruktiva

Det har snart gått två veckor sedan de fruktansvärda morden på en skola i Trollhättan. Chock, ilska, förtvivlan och en känsla av att något brustit i Sverige har präglat debatten och våra reaktioner. Många ropar att nu har rasismen nått en oacceptabel nivå – att det nu får vara nog. I andra kretsar talas det om att det är ”massinvandringen” som skapar så starka spänningar att samhället krackelerar. Fryshuset ser andra förklaringar.

Publicerad: 5 november 2015, 05:14

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Låt inte längtan efter att vara sedd leda till att unga människor söker anledningar att bli avskydda och föraktade.

Foto: Adam Ihse, TT


Ämnen i artikeln:

UngdomarExtremism

Oavsett vilket läger man tillhör så är förklaringarna tydliga. Och åtgärdsförslagen följer denna logik. Ökad trygghet ska uppnås genom övervakning, säkerhetsrutiner och begränsning av rasisters/nazisters aktiviteter. Eller minskad invandring. Självklart har den allt mer synliga rasismen i Sverige påverkat gärningsmannens val av offer, precis som den har sänkt ribban för mordbränningar av flyktingboenden och andra främlingsfientliga handlingar. Men grundproblemet – det extrema hatet hos unga gärningsmän – börjar någon annanstans och mycket tidigare.

På Fryshuset hölls nyligen ett ledningsmöte där en av huvudpunkterna var ”skolskjutningar”. Analysen var att det bara är en tidsfråga innan vi får se den första skolmassakern i Sverige. Men anledningen till vår oro var varken ökad rasism eller ökat hot från invandringen.

Orsaken var att vi möter allt fler unga som känner sig utsatta och uteslutna ur trygga och meningsfulla sammanhang. Unga som på olika sätt signalerar att de är så desperata att de överväger våld mot andra eller sig själva. De orsaker vi diskuterade var den ökande psykiska ohälsan och antalet självmord bland unga. Fryshuset vet, efter strukturerade samtal i hela Sverige med över 3000 unga, att det som unga saknar mest av allt är positiva mötesplatser och vuxna förebilder som tar sig tid att lyssna, som förstår och agerar.

Debatten som nu förs – att något brustit i Sverige – är helt rätt, men de flesta drar fel slutsatser om vad som brustit. Sverige blev inte mer rasistiskt i och med dådet i Trollhättan. Inte heller är den fruktansvärda händelsen ett tecken på att invandringen nått en ohållbar nivå. Och lösningarna som nu florerar är inte heller de rätta. Vi behöver inte mer övervakning i skolorna eller strängare straff.

Händelser som i Trollhättan, liksom det våld vi ser i destruktiva gäng i våra förorter, liksom det ökande antal unga som väljer att resa utomlands för att kriga, liksom den grupp unga som väljer att ta till våld i nationalismens/nazismens namn. Alla hänger de ihop och kan nästan alltid härledas till en och samma orsak. Unga människor som har känt sig utanför de sammanhang och den gemenskap vi andra tar som självklara.

Unga som blivit mobbade, uteslutna, utsatta för våld eller på annat sätt känner sig svikna av vuxenvärlden och sin omgivning. När resten av samhället sviker finns det alltid andra sammanhang som står med öppna armar – de destruktiva. I nazismens, krigets eller den kriminella gruppens namn kan unga arga och svikna människor finna bekräftelse och ge sin ilska och övergivenhet en falsk klädnad. Plötsligt känner de sig inte längre utanför – utan ges en större mening som kan ge utlopp för våld och omänskliga handlingar.

Emerich Roth och Fryshuset har i mer än 20 år hjälpt över tusen unga i dessa miljöer att hitta tillbaka till en positiv gemenskap – och lösningen är inte att bekämpa ideologin eller möta dem med bevakning eller straff. Lösningen är att möta dem med en positiv gemenskap och förebilder som visar nya vägar. Låt inte längtan efter att vara sedd leda till att unga människor söker anledningar att bli avskydda och föraktade.

Hjalmar Söderbergs ord från 1905 är mer relevanta än någonsin:

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå respekterad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

I Trollhättan ersattes gärningsmannens tomrum med tre unga människors liv – och i media får han nu den bekräftelsen han i brist på annat valde. Han är nu beundrad, respekterad, fruktad, avskydd och föraktad – beroende på vilket läger man tillhör. Men av vem är han älskad – det han egentligen eftersökte?

Johan Oljeqvist, vd Fryshuset

Emerich Roth, grundare av Fonden mot våld för Medmänsklighet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

UngdomarExtremism

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev