Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Skola

Lyssna på lärarna

Vi är övertygade om att vad lärare behöver är att känna tillit från samhället. De behöver känna att arbetsgivare har förtroende för yrkesprofessionen och att de får den frihet i yrkesrollen som är så viktig för kreativiteten. De måste få vara en del i debatten om utvecklingen av skolan.

Publicerad: 5 juli 2013, 13:34

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

LärareSkolorganisation

Vården har, precis som skolan, varit ett hett debattämne den senaste tiden. Tänk er att en stor dagstidning publicerar en artikelserie om krisen i vården. Artikelserien visar på stora systembrister som uppstått när sjukvården anammat företagsanpassade styrmedel och den poängterar hur detta går ut över vården och patienterna. Tänk er sedan att politiker och experter debatterar ämnet vilt i media. Ingen röst hörs från läkarna. Slutligen föreslås olika lösningar som inte åtgärdar systembristerna inom vården, utan istället syftar till att kontrollera att läkarna gör sitt jobb rätt. Läkarna måste få fler administrativa uppgifter och de måste fortbildas, blir slutsatsen.

Känns det som ett troligt scenario? Inte det? Detta är verkligheten för landets lärarkår.

De svarta rubrikerna om skolan ser vi nästan varje dag nu. Segregationen ökar, nästan vem som helst kommer in på lärarutbildningen, elevernas resultat sjunker i internationella jämförelser och kunskapsnivån faller. Detta speglar dock inte hela den verklighet vi ser i landets skolor. Vi ser engagerade lärare som försöker hinna med att se och lyfta varje elev. Vi ser lärare som tar sitt uppdrag som kunskapsspridare på största allvar, som vill utveckla pedagogiken och delta i skolans utveckling men som inte hinner med. Det är lärare som känner frustration över de kalla politiska vindar som nedgraderat deras viktiga uppdrag till ett lågstatusyrke. Som ser dem som en del av problemet istället för lösningen. Det är lärare som är arga för att de inte hörs.

På många håll diskuteras i dag vikten av att höja läraryrkets status, det är viktigt att göra det. Men det får inte kombineras med ingrep som leder till motsatsen. Ökad styrning genom fler nationella prov, den ständigt ökande administrativa bördan och inskränkningarna i lärarnas förtroendearbetstid har istället bidragit till att devalvera statusen betänkligt.

Om en yrkesgrupp ständigt utsätts för kontroller, om arbetsbördan ökar samtidigt som det blir fler inskränkningar i yrkets frihet, då visar arbetsgivare att de inte litar på sina anställda. Ett yrke som inte upplevs förtroendeingivande, utan tvärtom, ständigt ifrågasatt, blir inte eftertraktat av de studenter som söker till högskolor och universitet runtom i landet. Sammantaget leder detta till att statusen för yrket sjunker.

Nu börjar alltfler inse att lärarnas administration måste minska. Vi välkomnar att regeringen nyligen gjort en överenskommelse med bland annat lärarfacken om detta. Att minska något på antalet blanketter för lärarna att fylla i är däremot otillräckligt.

Vi är övertygade om att vad lärare behöver är att känna tillit från samhället. De behöver känna att arbetsgivare har förtroende för yrkesprofessionen och att de får den frihet i yrkesrollen som är så viktig för kreativiteten. De måste få vara en del i debatten om och utvecklingen av skolan. För att nå detta måste de ständiga kontrollerna och den administrativa arbetsbördan minska samtidigt som lärarna behöver få ta större del i utvecklingen av skolan. Vi måste även ge lärarna friheten att i högre grad kunna styra över sin arbetstid. Och vi måste se till att lärarlönerna höjs.

Vi behöver fler kreativa och lustfyllda lärare som känner samhällets förtroende för att de kan sitt jobb, vi behöver inte fler instängda och administrativt styrda lärare vars viktigaste uppgift är att hålla ryggen fri i förhållandet till elever, föräldrar och arbetsgivare. Vi behöver modiga lärare som vågar utforska nya pedagogiska vägar, inte lärare som är rädda för att de inte styrt eleverna tillräckligt mot det nationella provet eller ligger vaken på natten och undrar om F-varningen kom ut i tid. Vi behöver lita på att läraren vet vad som är bäst för den enskilde eleven såväl som vi litar på att läkaren vet vad som är bäst för sin patient. Vi behöver ge lärarna sin yrkesprofession tillbaka.

Ola Håkansson, gymnasielärare, riksdagskandidat (MP) Stockholms län och kandidat till kommunfullmäktige i Solna

Jabar Amin, riksdagsledamot, utbildningspolitisk talesperson (MP)

Mats Pertoft, lärare och riksdagsledamot (MP) för Stockholms län

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

LärareSkolorganisation

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News