Få hela storyn
Starta din prenumeration
Skola
Många grund- och gymnasieskolor riskerar ett mångårigt kaos med vikarier och lärarlösa lektioner när lärarlegitimationen införs fullt ut år 2015. Ett tungt ansvar vilar på kommunerna att hantera situationen. Tyvärr är många dåligt förberedda på problematiken.
Publicerad: 7 februari 2013, 12:28
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
För många lärare innebär införandet av lärarlegitimationen att de måste komplettera sina studier för att kunna fortsätta verka som behöriga lärare.
Problemet är långt mer komplicerat än så. Många lärare undervisar i flera ämnen (till exempel idrott och matematik), men har till följd av sin utbildningsbakgrund endast utsikt att få behörighet i det ena ämnet. Det finns även lärare som i dag undervisar andra åldersgrupper än vad de formellt är behöriga för.
Sedan finns det en kategori med lärare – ofta med lång yrkeserfarenhet – som på grund av sin studiegång helt saknar utsikter att få behörighet, ej ens med kompletterande studier. För dessa återstår endast byte av yrkesbana.
Kommunerna står följaktligen inför stora ommöbleringar av sina lärarresurser. Problemet förvärras av att det i dag finns många smala ämnen, framför allt på gymnasienivå, där kommunerna inte har möjlighet att erbjuda mer än några få timmars undervisning per vecka. Det är ingen vild gissning att många lärare som förlorar möjligheten att undervisa i sitt andraämne hellre söker jobb på annat håll än tackar ja till ett erbjudande om halvtidstjänst eller mindre.
Sammantaget leder detta till allvarliga obalanser med överskott inom vissa lärarkategorier och skriande underskott inom andra. Det leder till att även behöriga lärare inom ämnen med läraröverskott kommer att söka andra arbeten.
För alla de elever som förlorar lärare som de har förtroende för att istället drabbas av en ändlös räcka med vikarier och lärarlösa lektioner ger detta till ytterst negativa konsekvenser. Hur många barn och ungdomar kommer att lämna skolan med bristfälliga kunskaper till följd av detta? I värsta fall talar vi om en förlorad generation.
En del av problemet bottnar i att många kommuner är dåligt förberedda på att hantera det jättelika pussel som lärarlegitimationens införande innebär. För en medelstor kommun handlar det om tusentals lärare som ska matchas mot de 2 500 olika kompetenser som ingår i Skolverkets behörighetskrav.
Det kräver en omfattande kompetenskartläggning av den befintliga lärarkåren för att kunna sätta in erforderliga kompetensutvecklingsinsatser och överblicka bemanningssituationen flera år framåt i tiden. Det handlar även om att hålla reda på pensionsavgångar, långtidssjukskrivningar, elevutveckling etcetera, vilket kräver effektiva verktyg (i form av IT-stöd) för kompetensinventering och resursplanering.
Det gäller att tidigt kunna identifiera kommande bristsituationer och i förekommande fall sätta in proaktiva åtgärder. Det sorliga är att flertalet kommuner använder ytterst bristfälliga metoder för att hantera situationen, vilket gör att man ägnar sig om rena gissningar om behov av kompletterande utbildningar och framtida resursbehov.
Kommuner som å andra sidan använder moderna kompetensinventerings- och resursplaneringsverktyg har kontroll över situationen. I sammanhanget handlar det om små kostnader för själva verktygen, cirka 150 kr per lärare och år, vilket kan vägas mot att de sparar kommunerna tusentals arbetstimmar i processen.
Ett tungt ansvar vilar på kommunerna för att skaffa sig den överblick som krävs för att kunna vårda sin personal på bästa sätt. Att hålla koll på kompetenser och bedriva ett aktivt HR-arbete är ett viktigt steg för att motverka en utveckling där man riskerar att förlorar sina mest kompetenta lärare.
Jimmy Eklund, kompetensförsörjningsföretaget Comaea AB
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.