Låt inte lärarlegitimationens krav offra lärare i onödan

För många lärare innebär införandet av lärarlegitimationen att de måste komplettera sina studier för att kunna fortsätta verka som behöriga lärare.

Problemet är långt mer komplicerat än så. Många lärare undervisar i flera ämnen (till exempel idrott och matematik), men har till följd av sin utbildnings­bakgrund endast utsikt att få behörighet i det ena ämnet. Det finns även lärare som i dag undervisar andra ålders­grup­per än vad de formellt är behöriga för.

Sedan finns det en kategori med lärare – ofta med lång yrkeserfarenhet – som på grund av sin studiegång helt saknar utsikter att få behörighet, ej ens med kompletterande studier. För dessa återstår endast byte av yrkesbana.

Kommunerna står följaktligen inför stora ommöbleringar av sina lärarresurser. Problemet förvärras av att det i dag finns många smala ämnen, framför allt på gymnasie­nivå, där kommunerna inte har möjlighet att erbjuda mer än några få timmars undervisning per vecka. Det är ingen vild gissning att många lärare som förlorar möjligheten att un­der­visa i sitt andraämne hellre söker jobb på annat håll än tackar ja till ett erbju­dande om halvtidstjänst eller mindre.

Sammantaget leder detta till allvarliga obalanser med överskott inom vissa lärar­kate­gorier och skriande underskott inom andra. Det leder till att även behöriga lärare inom ämnen med läraröverskott kommer att söka andra arbeten.

För alla de elever som förlorar lärare som de har förtroende för att istället drabbas av en ändlös räcka med vikarier och lärarlösa lektioner ger detta till ytterst negativa konsekvenser. Hur många barn och ung­domar kommer att lämna skolan med bristfälliga kunska­per till följd av detta? I värsta fall talar vi om en förlorad generation.

En del av problemet bottnar i att många kommuner är dåligt förberedda på att hantera det jättelika pussel som lärarlegitimationens införande innebär. För en medelstor kommun handlar det om tusentals lärare som ska matchas mot de 2 500 olika kompetenser som ingår i Skol­ver­kets behörighetskrav.

Det kräver en omfattande kompetenskartläggning av den befint­liga lärarkåren för att kunna sätta in erforderliga kompetens­ut­vecklings­­insatser och överblicka bemanningssituation­en flera år framåt i tiden. Det handlar även om att hålla reda på pensions­avgångar, långtidssjukskrivningar, elevutveckling etcetera, vilket kräver effektiva verktyg (i form av IT-stöd) för kompetensinventering och resursplanering.

Det gäller att tidigt kunna identifiera kommande bristsituationer och i förekommande fall sätta in proaktiva åtgärder. Det sorliga är att flertalet kommuner använder ytterst bristfälliga metoder för att hantera situationen, vilket gör att man ägnar sig om rena gissningar om behov av kompletterande utbildningar och framtida resursbehov.

Kommuner som å andra sidan använder moderna kompetensinventerings- och resurs­planeringsverktyg har kontroll över situationen. I sammanhanget handlar det om små kostnader för själva verktygen, cirka 150 kr per lärare och år, vilket kan vägas mot att de sparar kommunerna tusentals arbetstimmar i processen.

Ett tungt ansvar vilar på kommunerna för att skaffa sig den överblick som krävs för att kunna vårda sin personal på bästa sätt. Att hålla koll på kompetenser och bedriva ett aktivt HR-arbete är ett viktigt steg för att motverka en utveckling där man riskerar att förlorar sina mest kompetenta lärare.

Jimmy Eklund, kompetensförsörjningsföretaget Comaea AB