Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Skola

Kommunerna diskriminerar gymnasiesärskoleelever

Kunskapen om vuxenlivet och möjligheterna till lönearbete för unga vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar (utvecklingsstörning) är mycket bristfällig. I vårt forskningsprojekt om hur det gått för före detta elever på gymnasiesärskolan kan vi inte dra någon annan slutsats än att dessa elever systematiskt diskrimineras.

Publicerad: 27 november 2012, 07:01

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

GymnasieutbildningFunktionsnedsättning

Kunskapen om vuxenlivet, särskilt möjligheterna till lönearbete, för unga vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar (utvecklingsstörning) är mycket bristfällig. För att öka kunskapen startade 2011 ett forskningsprojekt på Högskolan i Halmstad där vi följer upp alla personer gått ut gymnasiesärskolan under åren 2001 till och med 2011. Vi kommer framöver att kunna presentera unika kunskaper om övergången från skola till vuxenliv för denna i samhällsdebatten ofta osynliga grupp. Redan nu vill vi dock lyfta kommunernas syn på sitt ansvar för gymnasiesärskoleelever, en fråga som aktualiserades i samband med datainsamlingen.

Betyg är enligt svensk lagstiftning allmän handling. Kommunerna är skyldiga att skyndsamt lämna ut kopior på betyg när detta begärs. Med offentlighetsprincipen i ryggen och med godkännande från etikprövningsnämnd samt tydlig information om hur uppgifterna skulle hanteras begärde vi hösten 2011 in betyg från samtliga 290 kommuner på alla elever som slutat gymnasiesärskolan under perioden 2001-2011. Flertalet kommuner (168 stycken) efterkom begäran inom en generöst beräknad rimlig tid (efter flera påminnelser trots bestämmelsen om skyndsam hantering) men en hel del kommuner svarade inte alls eller ville inte lämna ut de efterfrågade handlingarna. Det visade sig att en del kommuner gjorde egna bedömningar som varken var i linje med offentlighetsprincipen eller med det etiska tillståndet. Först efter flera skriftliga och muntliga kontakter och i en del fall hot om JO-anmälan var man beredd att diskutera vår begäran.

Oviljan att lämna ut de begärda handlingarna visade sig ofta bero på att kommunen haft bristande rutiner för arkivering av slutbetygen. När betyg inte återfanns i kommunens centrala arkiv eller på respektive skola försökte man i en del fall rekonstruera betygen för tidigare elever. I en kommun ombads till exempel pensionerade rektorer att ur minnet skapa listor över vilka elever som hade gått på olika program. Som en följd av att en av de tidigare rektorerna avlidit har kommunen i dag inte vetskap om vilka elever som gick ut gymnasiesärskolan under den aktuella rektorns år.

Dessutom kan den statistik som Skolverket årligen redovisar över elever i gymnasiesärskolan ifrågasättas. Skolverkets statistik över antalet elever i årskurs 4 i gymnasiesärskolan mellan 2000/2001 och 2010/2011 ger en total population på 17 527 elever. I vår studie har vi fått betygshandlingar för 12 269 personer. Det är en skillnad på 5 258 personer. Skillnaden kan förklaras av kommunernas bristande arkiveringsrutiner men också av fel vid kommunernas rapportering till Skolverket. Vissa kommuner har rapporterat åtskilliga fler elever till Skolverket än antalet betyg man lämnat till oss. Från andra kommuner har vi fått in markant fler slutbetyg än antalet elever som rapporterats till Skolverket. Det är med andra ord svårt att få klarhet i hur stor den faktiska populationen är.

Att kommunen inte ha ordning på dokument är allvarligt. Något liknande skulle troligen aldrig hända om det gällt betyg för elever från den ”vanliga” gymnasieskolan. Detta visar, menar vi, att relativt många kommuner inte tar utbildningen för gymnasiesärskolelever på tillräckligt allvar. Vill man spetsa till det kan man hävda att det rör sig om en systematisk diskriminering.

Sverige har ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen, nationell lagstiftning och andra styrdokument säger alla att personer ska behandlas likvärdigt oavsett funktionsförmåga. Vår erfarenhet av insamling av uppgifter i detta forskningsprojekt säger att det inte är så i praktiken.

Magnus Tideman, professor handikappvetenskap, högskolan i Halmstad

Stephen Widén, forskarassistent, Örebro universitet

Jessica Arvidsson, doktorand i handikappvetenskap, högskolan i Halmstad

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev