Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag06.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Skola

Ensidig satsning på lärarlöner får konsekvenser

När en förstelärare inte erbjuds mer än några hundralappar i lönepremie för att ta på sig ansvar som biträdande rektor kommer många att tveka. Vi får redan nu sådana signaler. Men utan skickliga och motiverade skolledare riskerar vi att inte alls få den avkastning av de omfattande skolsatsningarna som vi skulle kunna få och som eleverna förtjänar.

Publicerad: 28 april 2015, 09:05

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

I framtiden kan det bli stora problem för arbetsgivarna att kunna rekrytera skickliga ledare.

Foto: Colourbox


Ämnen i artikeln:

RektorerLärareSkolledareAvtalsrörelsenLärarlöner

Sveriges viktigaste chefer har lämnat de partssammansatta samtalen om statliga lönesatsningar inom skolområdet. Det kan utifrån verka kontraproduktivt, i synnerhet som förbundet i andra sammanhang driver frågan om ökat statligt ansvar för finansieringen av skolsektorn. Orsaken var att Sveriges skolledarförbund inte kan medverka till en statlig intervention som, trots att den har ett vällovligt syfte, riskerar att allvarligt snedvrida lönestrukturerna i sektorn och skapa stora problem för arbetsgivarna att i framtiden kunna rekrytera skickliga ledare.

Att bli skolledare är att tacka ja till ett fantastiskt yrke som ger stora möjligheter att verkligen göra skillnad i många barns liv. På köpet får man en spännande yrkesvardag där ingen dag är den andra lik och där man får användning för sin inneboende kreativitet och problemlösningsförmåga. Samtidigt axlar man ett betydande ansvar som väsentligt skiljer sig från en lärares.

De allra flesta som blir rektorer har en bakgrund som lärare. När en lärare gör valet att lämna klassrummet för att arbeta med övergripande styr- och ledningsfrågor handlar det många gånger om att den blivande skolledaren tänker i vidare banor än inom klassrummets väggar. Läraren kan se att det finns processer som inte fungerar optimalt och vill kunna få vara med och påverka så att det ska fungera bättre. Som skolledare ges man den möjligheten.

Det kan man nu få även genom att bli förstelärare. Det är väldigt bra att det skapas fler karriärvägar inom skolan. Men vi måste också inse att det till stora delar är samma personer som attraheras av båda karriärvägarna. När regeringen väljer att göra ensidiga lönesatsningar på lärargruppen kommer det att få konsekvenser för vilka som i framtiden kommer att söka skolledartjänster. När en förstelärare, med statlig lönesubvention, inte erbjuds mer än några hundralappar i lönepremie för att ta på sig ansvar som biträdande rektor kommer många att tveka. Vi får redan nu sådana signaler. Sker inte lönesatsningar utifrån ett helhetsperspektiv finns uppenbar risk att de löser en obalans men att arbetsgivaren i stället får ett annat rekryteringsproblem i knät.

Ett helhetsgrepp över en sektor torde även minska risken för att skolans huvudmän frestas att använda löneutrymme de kommande åren för att lyfta de grupper som anses missgynnade av den statliga interventionen. Upprepade ensidiga statliga interventioner riskerar att ge bieffekter som allvarligt stör den lokala lönebildningen och arbetsgivarnas förmåga att använda löneinstrumentet som incitament och positivt styrmedel för såväl individens som verksamheternas utveckling. Marknadskrafterna riskerar att sättas ur spel.

Sveriges viktigaste chefer – skolledarna – ska ha lön och anställningsvillkor som motsvarar det stora ansvar och den komplexa uppgift som skolledare har. För att kunna rekrytera de bästa, och hålla dem kvar i yrket, måste skolledarnas löner höjas rejält. Lönerna ska vara tydligt kopplade till individens insats och resultat och löneprocessen ska bidra till en utveckling inom verksamheterna.

Vid en ytlig betraktelse kan det se ut som att skolledare har en relativt rimlig chefslön. Skolledare arbetar dock alldeles för mycket övertid. De tar heller inte betalt för den. Vår chefslönestatistik visar att en rektor i genomsnitt arbetar sex timmar övertid per vecka. Om grundlönen är 45 000 och rektorn inte kompenseras för övertiden bjuder han eller hon sin arbetsgivare på nästan 150 000 kronor i obetald övertid per år. Mot den bakgrunden ter sig chefslönepremien än mindre tillräcklig.

Skolornas styrelser måste sluta blunda för att rektors uppdrag inte ryms inom ramen för en normal arbetsvecka. Vi skolledare måste samtidigt bli bättre på att sätta gränser för vårt oavlönade arbete. Jag önskar att alla medlemmar registrerade sin arbetstid noggrant och tog med den till sitt lönesamtal. Överenskommelsen om övertidsersättning ska ses över årligen och måste anpassas till förändringar i omgivningen, precis som grundlönen.

Förvisso är läraryrkets attraktivitet en ödesfråga för det framtida utbildningssystemet. Men utan skickliga och motiverade ledare riskerar vi att inte alls få den avkastning av de omfattande skolsatsningarna som vi skulle kunna få och som eleverna förtjänar. Utan skickliga ledare får vi ingen verksamhetsutveckling.

Matz Nilsson, förbundsordförande Sveriges Skolledarförbund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev