En likvärdig skola kräver politiskt samförstånd   

”Den försämrade likvärdigheten i grundskolan är ett allvarligt problem.” Detta påstående instämmer samtliga partier i när Nätverket för en likvärdig skola ber partier och riksdagskandidater att ta ställning till olika steg mot en mer likvärdig skola. Alla riksdagspartier frånsett SD har svarat. Alla är ense om att en fundamental samhällsinstitution som skolan måste ges förutsättning att fungera väl. Men när det gäller att göra något gemensamt för att ta steg mot en mer likvärdig skola har det varit låst mellan partierna. Detta drabbar nya kullar barn för varje år som går. Allt för många elevers utvecklingspotential tas inte tillvara. Arbetslöshet skapas när de sedan inte uppnår tillräckliga kvalifikationer, samtidigt som kompetensförsörjningen begränsas. Dessutom: den stötande orättvisan, att skolan som ska vara kompensatorisk för de barn som har det svårast, blir i stället sämst just för dem.

Svaren i vår enkät visar fortsatt starka ideologiska låsningar mellan partierna, men också öppningar.  C öppnar som första alliansparti för att släppa kötid som urvalskriterium till översökta friskolor. De vill också reformera skolpengen.

En motsättning finns mellan att antingen ha fokus på valfriheten eller ha fokus på likvärdighet. Framkomligare är att erkänna målkonflikten och diskutera hur den kan hanteras; ett förhållningssätt som C uppvisar: ”Vi behöver ett mer flexibelt och anpassat system som främjar likvärdighet och säkrar det fria skolvalet.”

Frånsett KD anser alla partier att kötid som urvalskriterium behöver förändras. Kötid bidrar till en segregerad skola, vilket ger en olikvärdig skola. I till exempel Uppsala hade Engelska skolan en socioekonomiskt genomsnittligt elevsammansättning de första åren. Men när kötid slog igenom som urvalskriterium hamnade skolan bland den tiondel med mest gynnsam elevsammansättning. På skolan samlas alltså de elever som har det bäst förspänt, med följd att andra skolor får ett svårare beting.

C, L och M har likartade förslag om att begränsa kötiden till runt ett år innan skolstart och C öppnar för att kötid bara ”kanske” ska finnas kvar. Men begrundar man vad det skulle innebära, blir lottning ett rimligt alternativ. Ty sannolikt skulle alla föräldrar intresserade av friskolor sitta beredda vid datorn den dag skolvalet öppnade och de som råkade komma fram först skulle få platserna. Då framstår fördelning av platser mellan de som önskat en viss skola som mer ordnad och rättvis, om den sker med lottens hjälp i stället. Det vore ett steg mot en mer likvärdig skola.

På ytan finns en klar motsättning mellan blocken om skolpengen, för eller emot. Men både S och C vill reformera skolpengen. S svarar att vinstdrivande skolor ibland överkompenseras tack vare sina mer självgående elever, vilket då skapar utrymme för stora vinster. S ser också att en ersättning enbart baserad på antal elever bidrar till en olikvärdig skola. Den skapar sämre ekonomi för den skola som inte har fyllda klasser och fylld skola. C svarar att systemet kan behöva reformeras och att fler parametrar kan diskuteras.

Begränsningar för aktiebolagens möjlighet att bedriva skola är en fortsatt ideologiskt låst fråga. Men om en reformerad skolpeng avsevärt minskar möjligheterna till oskäliga vinster, så kanske den frågan skulle lösa sig av sig själv.

Riksdagskandidaterna fick samma enkät som partierna och av deras svar framgår att det finns ledamöter som inte alltid följer sina partiers mer ideologiskt färgade skolpolitik. (Kandidaternas samtliga svar redovisas i rapporten.) Förhoppningsvis kan de bidra till interna diskussioner som bereder mark för ett offentligt samtal om skolan, som handlar mindre om ideologisk bekräftelse och mer om vilka problem som behöver lösas och hur.

Du som får förtroendet att styra över skolan efter valet, när du engagerade dig var det för att göra världen bättre, inte för att ett parti skulle vinna retoriska poänger. Stå fast vid det och sök samförstånd, då kan du bidra till att alla barn i en snar framtid ska kunna känna tillförsikt när de går till sin skola.

Boel Vallgårda, medlem i Nätverket för en likvärdig skola med erfarenhet som kommunal tjänsteman för skolfrågor

Johan Enfeldt, medlem i Nätverket för en likvärdig skola med erfarenhet som kommunal skolpolitiker

Mats Wingborg, medlem i Nätverket för en likvärdig skola, utredare och skribent i skolfrågor