Skola
Dick Harrison inte ensam som utsatt akademiker
Dementimaskineriet är nu i full gång och såväl studentkårer som ledning tar avstånd från Dick Harrisons uppmärksammade artikel om hur han motarbetats när han värnat om kvaliteten i undervisningen. Men Harrisons berättelse är inte unik utan får stöd av många liknande fall. Det skriver företrädare för stiftelsen Academic Rights Watch, som bevakar den akademiska friheten i Sverige.
Publicerad: 29 januari 2016, 09:31
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Grundproblemet som Dick Harrison sätter fingret på är att högskolorna belönas med medel för varje elev som klarar kurserna, vilket ger ett incitament att sänka examinationskraven.
Detta är såvitt vi vet första gången en rikskänd och folkkär professor som Dick Harrison ”kommer ut” i media och berättar om sin utsatthet som akademiker. Det grundproblem som han sätter fingret på är att högskolorna belönas med medel för varje elev som klarar kurserna, vilket ger ett incitament att sänka examinationskraven. När Harrison trots detta försöker upprätthålla kvaliteten vid sin institution i Lund anklagas han för att mobba eleverna. Hans kritik tystas sedan ner av ledningen, och han hävdar att han förbjuds att gå till media.
Genom att ändå vända sig till offentligheten bryter Harrison ett absolut tabu i Sverige och utmanar samtidigt starka grupper inom högskolevärlden. Lunds studentkårer är inte sena med att anklaga Harrison för att ge belägg som är ”anekdotiska, felaktiga och delvis obefintliga” . Den kritiserade dekanen förnekar i ett genmäle att någon förbjudit Harrison att gå ut med uppgifter i media.
Den stiftelse vi representerar, Academic Rights Watch, har sedan 2012 med Unescos rekommendationer för högre utbilding (1997) som rättesnöre dokumenterat fall där lärares rättigheter kränkts.
Vårt fokus är att bevaka lärares utrymme att göra professionella bedömningar snarare än att agera i fördelnings- och finansieringsfrågor. Vi har inte sett Harrisons dokumentation och vill därför inte uttala oss om enskildheterna. Vi kan däremot säga är att inget av det han framfört förvånar oss, och att det finns många fall som följer samma mönster.
En stor del av våra ärenden handlar om just bristande yttrandefrihet vid lärosätena. En professor vid en mellansvensk högskola utsattes för korsförhör och varnades för disciplinpåföljd och uppsägning ”av personliga skäl”. Hans ”brott” är att han talat med journalister på SvD.
I det här fallet konstaterade JK att grundlagen överträtts. Det är dock vanligare att överträdelserna inte leder till någon påföljd eller får kritik från externt håll. Ett sådant ärende gällde tre lärare som i lokaltidningen upprepat kritiserat högskolan för kvalitetsproblem. Ledningen löste situationen genom att säga upp samtliga kritiker med hänvisning till ”arbetsbrist”.
Vi har vid ett flertal tillfällen haft anledning att kritisera Lunds universitet - Harrisons lärosäte - när det gäller yttrandefrihet. En lektor förbjöds yttra sig på ett möte i en institutionsstyrelse, och när han klagade blev han utköpt. En professor blev uppläxad av ledningen efter att ha utövat sin yttrandefrihet på Twitter.
Universitetet fick sedan skarp JO-kritik för ingreppet. En annan professor och hela hans avdelning fick yttrandefriheten beskuren efter att professorn riktat allvarlig forskningskritik på ett seminarium. Här var samma dekan inblandad som belastas av Harrisons uppgifter.
En medarbetarenkät vid Lunds universitet 2011 visade att 40 procent av respondenterna uttryckte osäkerhet kring möjligheten att fritt säga sin mening utan att drabbas av repressalier.
Den rättslöshet som Harrison upplevt efter att ha blivit anklagad för att mobba studenter är också högst reell, visar vår dokumentation. Ett aktuellt ärende gäller två lektorer som utreds för diskriminering efter en, som vi menar, grundlös anmälan från en student som känt sig kränkt av en föreläsning om religion som sociologiskt fenomen.
Högskolan har tagit anmälan på största allvar och utreder saken internt på ett sätt som enligt vår bedömning inte är betryggande. Ett tekniskt universitet uppvisar allvarlig rättslöshet vid utköp av lärare som ledningen ogillar.
Högskolornas interna rättsskipning och ärendehantering är i många fall långt ifrån att uppfylla Unescos krav på oberoende förhandlingar inför tredje part. Ofta konfronteras den utsatte läraren med en situation där han eller hon har alla emot sig.
I ett avseende vill vi emellertid nyansera Harrisons beskrivning – när det gäller de negativa effekterna av studentinflytande. Vi har dokumenterat flera exempel på att studenter på ett ofta rörande sätt engagerat sig för lärare vars insatser för högre kvalitet motarbetats av ledningen. I ett fall gick studenterna direkt till rektor för att försvara sin obekväme professor. (Rektors respons var dock att inte vilja diarieföra den kritiska studentskrivelsen).
Vi har också sett hur studenter skrivit kritiska insändare för att hindra kvalitativa nedmonteringar.
FOTNOT: Författarna driver stiftelsen Academic Rights Watch, som bevakar den akademiska friheten i Sverige. På vår webbplats http://academicrightswatch.se/ finns ovannämnda fall dokumenterade.
Guy Madison, professor i psykologi vid Umeå universitet
Erik J Olsson, professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet
Sharon Rider, professor i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet
Jens Stilhoff Sörensen, forskare och lektor i globala studier, Göteborgs universitet och Utrikespolitiska Institutet
Magnus Zetterholm, docent och lektor i nya testamentets exegetik vid Lunds universitet
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.