”Datorerna får inte ersätta bra undervisning”

REPLIK. Carl Heath skriver i Dagens samhälle den 16 september ”Att kasta ut datorerna vänder inte Pisa-trenden”. Självklart inte.

Vi lever i ett digitalt samhälle och olika digitala kompetenser är centrala. Men det är just det. Det handlar inte om att sitta framför en dator, utan om att lära sig vad man kan använda den till.

När det gäller undervisning handlar det om hur man kan använda digitala hjälpmedel för att skapa ett bättre lärande, inte om huruvida man använder teknik eller inte.

Jag tror det är avgörande att den digitala utvecklingen nu tar en annan väg än hittills då det funnits en övertro på digital teknik i sig själv som en frälsare. Det är om den används på ett pedagogiskt sätt som är avgörande för lärandet.

Skolverket konstaterar till exempel att det finns en direkt koppling mellan datoranvändning och lägre resultat inom undervisningen i matematik. Jag tror det beror på att datorerna då fått ersätta bra undervisning, att ensamarbetet ökat.

Det svenska elever behöver, enligt mycket forskning, är bra lärarledd undervisning med eller utan digitalt stöd. Digital teknik ska stärka mötet mellan lärare och elev – inte tvärtom!

I sin bok ”Learnin To Improve: How America’s Schools Can Get Better at Getting Better” målar författarna Bryk, med flera upp en alternativ och forskningsbaserad bild av hur skolor kan bli bättre. De pratar om att vi behöver ett paradigmskifte  i synen på reformer i skolan.

De menar att reformivrare ofta ”utan tvekan ignorerade det allra viktigaste instrumentet …: att engagera hjärtana och hjärnorna hos landets lärare och rektorer för den reform man ville genomföra.”

De pekar på en annan väg där man tar hänsyn till skolsektorns komplexitet och arbetar småskaligt, undersökande och förbättrande med respekt för och tillsammans med de professionella.

Detta stämmer bra med vad andra forskare som till exempel Helen Timperley, John Hattie, Paul Cobb, Ray Rist, Kara Jackson eller Laura Desimone skriver om, nämligen vikten av att professionella engageras i ett kollegialt undersökande arbete och bereds möjligheter att samtala om och arbeta med sin utveckling.

Jag tror det här är vägen framåt också när det gäller den digitala utvecklingen.

Bryk med flera pekar på betydelsen av att man arbetar med utveckling på ett iterativt sätt och i kombinationer där forskare, ledare och lärare arbetar tillsammans i nätverk för att förbättra system och undervisning.

Detta inte genom att slaviskt tillämpa någon annans forskning eller följa enkla recept, utan genom att kritiskt undersöka och förändra sin verksamhet för att försöka förbättra sina metoder.

Jag tror att vi behöver tänka på detta (och gläds över att det finns en hel del som liknar det Heath föreslog!):

• Vi måste inse att pojkars datoranvändningsmönster är ett problem.

• IT i skolan måste bygga på lokal kompetens hos lärarna och fungerande undervisningsmodeller, inte på gigantiska webbplattformar och tro på teknik.

• Utveckla IT i skolan från ett klassrums- och ämnesdidaktiskt perspektiv.

• Detta kan inte ske enbart genom marknadslösningar eftersom det är dyrt och inte lönsamt.

• Lärare behöver inte bara kompetensutveckling – de behöver engageras i framtagandet av digitala redskap som underlättar mötet med eleven – inte hindrar det.

• Bygg ut skolbiblioteken - mer böcker och mer ämnes-specifika digitala redskap.

• IT är inget sätt att spara pengar på i undervisningen – tvärtom!

Per Kornhall, skoldebattör, Uppsala