Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag09.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Skola

Bo Janssons dröm om staten hjälper inte oss i skolan

Ett förstatligande av skolan är ingen garanti för att den blir bättre. Det är bättre är stärka lärarna i sin undervisning och kommunerna i sitt huvudmannaskap så att de får reella möjligheter att utveckla världens bästa skola.

Publicerad: 22 oktober 2013, 08:18

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

LärareSkolorganisationKommunalisering

På Skolans dag den 10 september publicerade Lärarnas Riksförbunds (LR) ordförande Bo Jansson artikeln Vi kan inte svika generationer av elever på många av landets tidningsars debattsidor, där han vill att staten övertar huvudmannaskapet för skolan från kommunerna. Hur statens inflytande ska se ut framgår inte av artikeln, men möjligen sneglar LR, liksom Folkpartiet, på hur det var innan kommunaliseringen 1991, då staten via länsskolnämnderna finansierade skolpersonalens löner, medan kommunerna stod för lokaler och läromedel. Hur ett förstatligande påverkar de fristående skolorna framgår heller inte av artikeln.

Trots att huvudmannaskapet för skolan formellt flyttats till kommuner och friskolor har emellertid staten fortfarande ett avgörande inflytande via skollag och styrdokument, som författas av Skolverket och följs upp av Skolinspektionen. Möjligen gynnas lärarlönerna av om de liksom innan kommunaliseringen kommer direkt från staten, men då finns säkert många andra yrkesgrupper inom kommun och landsting som gynnas av en statlig huvudman och då är det väl lika bra att förstatliga hela den offentliga sektorn.

Ett förstatligande är dock ingen garanti för att skolan blir bättre. Konstruktivare är att ta fasta på den skola vi har och stärka lärarna i sin undervisning och kommunerna i sitt huvudmannaskap så att de verkligen får reella möjligheter att utveckla världens bästa skola. Här är några konkreta förslag:

Ålägg universitetens lärarutbildningar att i större utsträckning erbjuda lärarfortbildning på exempelvis höstlov och vid terminsslut. Lärare blir aldrig färdigutbildade och eftersom undervisningen ska vila på vetenskaplig grund är det rimligt att universiteten mer aktivt deltar i fortbildning, både på ämnesnivå och mer övergripande.

Sedan kommunaliseringen är skolan målstyrd. Grundskolans och gymnasiets svårtolkade kursplaner och kunskapskrav bör därför i många fall konkretiseras så att både lärare, elever och föräldrar förstår vad som ingår i kurserna och vad som krävs för olika betygsnivåer. Oavsett om betyg ges måste målen vara formulerade så att de går att utvärdera. Exempelvis bör undervisningen och eleverna i grundskolan utvärderas efter varje läsår, vilket nu formellt sker efter varje stadium. Elever som trots stödåtgärder saknar tillräckliga förkunskaper bör inte få fortsätta till nästa årskurs, eftersom varken de eller undervisningen gynnas av detta. Tydliga styrdokument underlättar för både lärare och elever.

Frisöket till gymnasiet dränerar mindre kommuner på elever och skolpengar, eftersom större städer lockar elever (Skolmarknadens geografi, Skolverket, 2011). Begränsas frisöket så att elever inte har rätt att söka utbildningar i andra kommuner som finns i hemkommunen vågar kommunerna satsa på att utveckla sina egna utbildningar. Större skolor och fler elever vitaliserar och skapar dessutom lokal tillväxt. Visserligen begränsar detta elevernas valfrihet. I Värmland har dock valfriheten lett till konkurrens om elever, överetablering i Karlstad och nedläggning av dyra utbildningar.

Likvärdigheten är LR:s, liksom Folkpartiets, främsta skäl för att förstatliga skolan. Om kommunernas ekonomi nu är så dålig att de inte har råd med likvärdigheten, borde de statliga bidragen till kommunerna öka så att de kan finansiera det som skapar likvärdighet. Exempelvis kan ett slopat femte jobbskatteavdrag bidra till detta.

I rapporten Skolverkets lägesbedömning (2013) skriver Skolverket: ”Skillnaderna mellan skolor med bra och dåliga resultat har ökat dramatiskt och sannolikt har det fria skolvalet bidragit till utvecklingen. Att förbättra likvärdigheten, stärka läraryrket och ha en långsiktig skolpolitik är de tre viktigaste områdena för att höja resultaten och kvaliteten i den svenska skolan.”

Glöm det storstilade förstatligandet och ge istället lärarna och kommunerna reella möjligheter att skapa en nationell kunskapsskola, som Bo Jansson skriver. Det handlar både om pengar och om att långsiktigt förbättra det skolsystem vi har.

Anders Andersson, lärare på Brogårdsgymnasiet i Kristinehamn

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev