Björklund, du har valt helt fel utredare av skolan

Utbildningsminister Jan Björklund vill utreda frågan om ”den svenska skolans förfall” med hjälp av vad han kallar en internationell, vetenskaplig, oberoende skolkommission. Denna opartiska kommission ska hämtas från den organisation som genomför Pisa-test runt om i världen, OECD. Skolverket, de båda lärarförbunden och socialdemokraterna jublar över förslaget. Enligt Björklunds beskrivning ska en sådan kommission ”fördjupa den vetenskapliga analysen” och göra detta så ”oberoende” som möjligt. Men vilken vetenskaplighet står OECD för? Och oberoende av vem?

Vår första invändning är att OECD inte är en utbildningsorganisation. Det är en intresseorganisation vars syfte är att gynna global, ekonomisk tillväxt. Detta för oss till invändning nummer två och tre; OECD är vare sig en vetenskaplig eller en oberoende organisation. Till skillnad från universitet och myndigheter har OECD en politisk agenda. OECD:s expertis handlar inte om utbildning, eller ens om demokrati. Den handlar om styrning för ekonomisk tillväxt på en global marknad. Pisa har tillkommit i syfte att undersöka och styra länders utbildningssystem i förhållande till just detta.

Problemet är att svensk skolas uppdrag är långt större än det som Pisaundersökningen mäter. Svensk skola har riksdagens uppdrag att utbilda för demokratisk utveckling, människors välbefinnande och för att ”låta varje elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet”. Barn och vuxna ska exempelvis kunna läsa, inte bara för att de ska bli läskunniga brickor på en ekonomisk tillväxtmarknad, utan också för att läsning får oss att tänka nya tankar och våga bryta ny mark. Detta är ett syfte långt utöver OECD:s expertis, vars syfte knappast är människors välbefinnande för människornas egen skull utan för att de ska passa in på en så kallad rörlig arbetsmarknad. Kunskap, eller kunskapsresultat som det numera ofta kallas, är enligt denna logik enbart till för tillväxt.

Ett annat inneboende problem i denna logik, som tar sig uttryck i bland annat internationella kunskapsmätningar där länder mäts enligt samma måttstock, är att det är svårt att se vinsten med att alla människor kan precis samma saker. Att vara bäst i Pisa tycks vara det förblindande målet i snart sagt alla världens länder utom i Shanghai och Sydkorea, där så redan är fallet. Inget fel att vara bra i Pisa, men man måste fråga sig varför man vill vara det, och till vilket pris? Det regeringen tycks ha glömt, alternativt låter bli att säga, är att utbildning aldrig är oberoende eller neutral. Den organiseras alltid utifrån specifika syften och mål, och dessa är politiskt överenskomna.

Att tillsätta en kommission från OECD osar av ängslighet. Storebror ska nu berätta hur vi ska göra och vi inrättar oss snällt i ledet. Vi överlåter även till en global intresseorganisation att besluta om inriktningen för svensk skola, trots att det finns gott om vetenskaplig expertis och erfarna pedagoger, som har djup och relevant kunskap om utbildning, svensk skola och läroplan.

Den kommission som Jan Björklund borde tillsätta – och som lärarfacken och Skolverket borde kräva av regeringen – skulle behöva vara oberoende från OECD och Pisa och fördjupa sig i: Vilka förutsättningar behövs för att vårt utbildningssystem ska uppnå de fantastiska mål som finns för svensk skola? Och i synnerhet: Vilket samhälle vill vi uppnå genom utbildning, och hur gör man det på bästa sätt? Skola och utbildning är att vilja, inte att resignera.

Margareta Serder, doktorand Fakulteten för lärande och samhälle, Malmö högskola

Malin Ideland, docent Fakulteten för lärande och samhälle, Malmö högskola