Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Skola

Begränsa frisöket till gymnasieskolan

Kommunernas möjligheter till långsiktig planering leder sannolikt till bättre utbildning än elevernas rätt till gränslös valfrihet. Istället för att konkurrera om eleverna borde kommuner och skolor i en region samordna sina kostsamma gymnasieutbildningar.

Publicerad: 14 augusti 2013, 09:36

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

GymnasieutbildningSkolval

Sedan 2007 har elever rätt att välja kommunala gymnasieprogram i en annan kommun, trots att programmet finns i hemkommunen. Rätten fanns även tidigare, men gällde då endast för fristående skolor. I Värmland finns dessutom ett samverkansavtal mellan alla kommuner som innebär att eleverna konkurrerar på lika villkor om länets alla gymnasieplatser oavsett i vilken kommun de bor.

Enligt propositionen (2006/07:71) som ligger till grund för frisöket till gymnasieskolan var syftet att ge ”ökad valfrihet och konkurrens, som skapar drivkrafter för kommunala och fristående gymnasieskolor att höja kvaliteten och attraktiviteten på sina utbildningar”. Ett syfte var också att öka samverkan mellan kommuner kring gymnasieutbildning.

Med några års erfarenhet av frisöket kan man säga att det till stora delar missgynnat både elever och kommuner, åtminstone i Värmland. Visserligen har elevernas valfrihet ökat, men eftersom det saknas långsiktig samverkan mellan länets gymnasieutbildningar har det lett till konkurrens om elever, överetablering av gymnasieplatser och lokalt nedläggningar av utbildningar. Främst har skolor i Karlstad gynnats eftersom större orter lockar elever, enligt Skolverkets studie Skolmarknadens geografi (2011). I den nya gymnasieskolan (Gy11) finns dessutom mindre utrymme för specialiseringar, vilket gör utbildningarnas innehåll ganska lika oavsett var de bedrivs.

Skolverkets databas Siris visar att verksamhetsåret 2012 utpendlade 340 av Kristinehamns 880 folkbokförda elever till andra kommuner, varav 245 till Karlstad och många till utbildningar som finns eller funnits i Kristinehamn. Av Sunnes 570 folkbokförda elever utpendlade 290, varav 147 till Karlstad. Och av Arvikas 880 folkbokförda elever utpendlade 280, varav 145 till Karlstad. Kommunerna har också en viss inpendling från främst kommuner utan gymnasieskolor eller vissa gymnasieprogram.

Frisöket försvårar för kommunerna att planera för gymnasieutbildning. Att exempelvis investera i nya lokaler och utbildningar är riskfyllt när elever kanske väljer att ta med skolpengen på 100 000 kronor till en skola i en annan kommun, trots att utbildningen finns i hemkommunen. Kristinehamns 340 utpendlande elever tvingar kommunen att årligen betala över 30 miljoner kronor till andra kommuner, av vilket en stor del istället skulle kunna användas för att utveckla den egna utbildningen.

Yrkesförberedande gymnasieutbildningar kräver 15 veckors arbetsplatsförlagd utbildning (APL). Därför dimensionerar kommunerna sina utbildningar efter de lokala företagens möjligheter att erbjuda praktik. Exempelvis är El- och energiprogrammet just nu en populär gymnasieutbildning, medan Industritekniska programmet har få sökande. Utan hänsyn till APL-möjligheter och arbetsmarknadsläget erbjuder fristående skolor utbildningar på EI- och energiprogrammet, samtidigt som dyra Industritekniska utbildningar står halvtomma i regionen.

Kommunernas möjligheter till långsiktig planering leder sannolikt till bättre utbildning än elevernas rätt till gränslös valfrihet. Istället för att konkurrera om eleverna borde däremot kommuner och skolor i regionen samordna sina kostsamma utbildningar mer. Ofta har gymnasieprogram flera inriktningar som varje skola inte kan erbjuda. Här finns stora möjligheter att samverka och komma överens om hur inriktningarna ska fördelas mellan kommuner och skolor. I denna samverkan är även de fristående skolorna välkomna att delta.

Ska frisöket begränsas måste Skollagen justeras, vilket kräver ett riksdagsbeslut. Syftet är att skapa långsiktiga förutsättningar för både kvalitativ gymnasieutbildning och tillväxt i regionens alla kommuner.

Anders Andersson, lärare på Brogårdsgymnasiet i Kristinehamn

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

GymnasieutbildningSkolval

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News