Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

måndag10.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Sjukvård

Varningarna om läkarna på akuten missar kärnfrågan

I veckan slog media larm om att det är underläkare som arbetar på sjukhusens akutmottagningar. Men larmen missar kärnfrågan. I stället för att ifrågasätta underläkarnas arbete på akuten måste vi diskutera hur vi kan ge underläkarna den utbildning och erfarenhet de behöver för att själva bli specialister, skriver läkarna Emma Spak och Emma Furberg.

Publicerad: 16 april 2014, 09:39

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

KompetensutvecklingAkutsjukvård

Nyligen uppmärksammade Sveriges Radio att landets akutmottagningar i stor utsträckning bemannas av underläkare, det vill säga läkare som ännu inte blivit specialister. Radioinslagen fokuserade särskilt på att en dryg tredjedel av akutbemanningen utgörs av läkare som befinner sig i början av sitt yrkesliv och ännu inte är legitimerade. Förekomsten av olegitimerade läkare på akutmottagningarna kopplades i sin tur samman med förlängda handläggningstider och risk för sänkt vårdkvalitet.

Vi anser att rapporteringen om underläkares bemanning av landets akutmottagningar missar kärnfrågan. Istället för att ifrågasätta underläkares faktiska närvaro på akutmottagningarna bör vi diskutera hur vi kan ge underläkarna den utbildning och erfarenhet de behöver för att själva bli specialister.

Underläkarna utgör cirka en fjärdedel av Sveriges yrkesverksamma läkarkår. Vägen till specialistkompetens är lång. Efter 5,5 års universitetsstudier återstår minst 6,5 år som underläkare - totalt alltså minst 12 år. I praktiken tar det oftast ännu längre tid. I snitt är den nyblivna specialisten i Sverige 39 år gammal. Tiden som underläkare utgörs av allmäntjänstgöring (AT) för att få läkarlegitimation, specialiseringstjänstgöring (ST) för att bli specialistkompetent, samt arbete i väntan på AT och ST. Både AT och ST är tjänster där arbetet som läkare varvas med utbildningsmoment och handledning.

Att uppnå kompetens inom akut omhändertagande ingår i både AT och ST. Det är därför både naturligt och nödvändigt att AT- och ST-läkare tar hand om en stor andel av patienterna på sjukhusens akutmottagningar. Underläkare är kunniga, men bara genom att faktiskt arbeta på akutmottagningar med bra stöd från erfarna kollegor kan underläkarna själva bli erfarna specialister. Det som är avgörande för god patientsäkerhet och hög utbildningskvalitet är att underläkarna har tillgång till handledning och välorganiserat stöd av mer erfarna läkare i sitt dagliga arbete. Olegitimerade läkare, bör alltid ha stöd av en legitimerad kollega på sjukhuset. Istället för att debattera underläkares faktiska närvaro på akutmottagningarna bör vi därför diskutera hur vi kan säkerställa att underläkarna får det kollegiala stöd de behöver.

Vi bör också diskutera tillgången på AT- och ST-tjänster. I dag arbetar nyutexaminerade läkare i snitt 9,1 månader i väntan på AT. Väntetiderna är längst i storstadsregionerna (16,6 månader i Stockholm) men förekommer i hela landet (kortast i Norrbotten 3,9 månader). För läkarna som arbetar i väntan på AT saknas den organisation och det regelverk som omgärdar AT-läkarna. Därför får läkarna som arbetar innan AT ofta sämre stöd än AT-läkarna vid jourarbete och saknar ofta personlig handledare och möjlighet till deltagande i klinikens interna utbildningar (SYLF:s enkät till olegitimerade underläkare 2013).

För att öka andelen specialistläkare på sjukhus och vårdcentraler, och därmed möjligheten till god uppbackning åt underläkare, måste antalet AT- och ST-tjänster utökas i hela landet. Antalet nyutexaminerade läkare kommer under de närmaste åren att öka kraftigt när den utbyggnad av läkarutbildningen som påbörjades 2006 får full effekt. Det finns också närmare 2 800 svenskar som studerar till läkare utomlands. En majoritet av dessa kommer att flytta tillbaka till Sverige och vilja arbeta här. Om inte detta beaktas när AT- och ST-tjänsterna dimensioneras är risken stor att väntetiderna kommer att öka ytterligare. Fler olegitimerade läkare kommer då att behöva arbeta oreglerat i väntan på AT – den tjänst som egentligen ska vara den nyutexaminerade läkarens första och fungera som en introduktion till läkaryrket.

Det är sjukvårdshuvudmännen – regionerna och landstingen – som tillhandahåller AT- och ST-tjänster och har ansvar för kompetensförsörjningen i hälso- och sjukvården, inklusive akutmottagningarna, på både kort och lång sikt. Det mest rationella sättet att få fler specialistläkare är att bygga bort flaskhalsarna genom att utöka antalet AT- och ST-tjänster med god handlednings- och utbildningskvalitet. Detta kräver samordning och ett gemensamt nationellt ansvarstagande från sjukvårdshuvudmännens sida - en utmaning vi hoppas att de är villiga att ta sig an.

Emma Spak, ordförande Sveriges Yngre Läkares Förening (SYLF)

Emma Furberg, ordförande Medicine Studerandes Förbund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev