Ta reda på vad MMA kostar samhället

Svensken Alexander Gustafssons uppmärksammade titelmatch mot mästaren Jon Jones tidigare i år sätter fokus på den växande kampsporten Mixed martial arts (MMA).

De tävlande är fysiskt och psykiskt i mycket gott skick inför tävling. Och i regel under 35 år. Att optimalt vinna en MMA-match är att försätta motståndaren i ett försvarslöst tillstånd. Detta sker inför betalande publik genom att i en åttasidig nätinhägnad arena utan hjälpmedel och med få skydd kombinera sin skicklighet i brottning, boxning, kickboxning och grapping. Skydden i amatör matcher är suspensoar, benskydd, handskar och tandskydd. Sparkar, knän och slag mot kropp och huvud är tillåtna. Förutom att slå och sparka är ett annat vinnande koncept att dra och vrida motståndarens armar, ben eller fötter nära ur sitt ledfäste.

Slag, sparkar eller knän mot ryggrad, bakhuvud och struphuvudet samt attacker med armbåge är inte tillåtna. I övrigt gäller få tekniska regelbegränsningar. Detta alstrar förutsättningar för en intensiv, aggressiv kamp mellan kombattanterna. För att inte ta till ordet närstrid.

Närvarokänslan är eftertrycklig, närmast gripbar. Även för mig som åskådare. Och tävlingen lämpar sig dessutom mycket väl även för video- och filmupptagning.

Vi riskerar alla att ofrivilligt utsättas för oskyddat våld mot huvudet. Bland annat genom fall- eller trafikolyckor. Antag nu som ett realistiskt exempel att en hel tävlingskarriär inom MMA innesluter totalt 15 matcher med två, tre fajter per under fem år. Och att den tävlande träffas av i genomsnitt 30 slag, knän och/eller kicksparkar mot huvudet per tävlingstillfälle. Alltså att som aktiv frivilligt motta närmare ett halvt tusen slag mot huvudet under en begränsad period av livet. Vad ger detta för långsiktiga medicinska kostnader och effekter? För individen? För samhället?

Det finns dåligt med statistik på skador inom MMA. Vad jag har kunnat inhämta pågår ingen idrottsmedicinsk, akademisk forskning i Sverige om MMA:s hälsoeffekter ur ett individcentrerat perspektiv. Tvärtom har forskningsansökningar 2012 och 2013 om skadeverkningar inom MMA avslagits. Vad jag vet bedrivs inte heller forskning med samhällsekonomiska utgångspunkter.

Kampsporter kan säkert upplevas som intressanta, attraktiva, coola och häftiga av unga. Bör MMA förbjudas? Idrottsläkaren och professorn i idrottsmedicin Yelverton Tegner vid Luleå Tekniska Universitet är en av dem som förordar MMA-förbud. Själv tror jag inte att förbud hjälper. Jag tror i stället på en väl underbyggd, illustrativ kommunikation med alla de unga som lockas av spänning, pengar och berömmelse som blivande MMA-fighters. För att inte tala om deras coacher och föräldrar.

Vad säger anslagsgivande myndighet om medel till några avhandlingsprojekt på området?

Stig Knutsson, Teknologie Doktor, fri skribent