Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Sjukvård

Ta klagande patienter på allvar

Trots att sjukvården kvalitetssäkras via en rad olika åtgärder hör vi dagligen om människor som har råkat illa ut i sjukvården. Varje år uppkommer 100 000 vårdskador i Sverige, varav 3000 leder till döden.

Publicerad: 14 juni 2011, 10:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Vårdkvalitet

Enligt svensk lagstiftning ska sjukvården kvalitetssäkras via systematisk granskning och genom att medborgarna påtalar missförhållanden via Patientnämnder, Socialstyrelsen eller medierna.

På samma gång finns det en liten grupp som, även om de ofta har fog för sitt klagande, driver sin sak längre och mer frenetiskt än andra. Kort sagt: ”sätter dessa patienter inte punkt”. Även om gruppen på senare tid, bland annat tack vare Göran Lambertz, rönt ett visst medialt intresse är forskningen på området mycket begränsad, såväl i Sverige som utomlands.

En förstudie finansierad av Landstinget i Västmanland, där medarbetare vid sex patientnämnder intervjuades, visar att allt större vårdresurser de senaste fem åren har gått till att hantera dessa personer. Många gånger agerar sjukvården även alltför kortsiktigt och reaktivt i syfte att ”bli av med problemet” istället för långsiktigt. Detta har haft negativa följder för de vårdanställdas arbetsmiljö.

Förstudien visar även att gruppen som inte sätter punkt innefattar både fullt friska och psykiskt störda personer. Personerna uppvisar en stor spännvidd av beteenden, bakgrundsprofiler, tankemönster och känslomässiga mönster. Många av dem har faktiskt varit utsatta för en oförrätt, driver sin sak för att de är plågade av något. De känner sig orättvist och illa behandlade, förfördelade, kränkta, vanmäktiga, bortdefinierade, inte lyssnade till och ensamma. Många av dessa patienter har dessutom en historia av negativa vårdkontakter, mot vilka efterföljande kontakter tolkas.

Samtidigt får förklaringar till dessa människors misslyckade möten med vården inte uteslutande sökas i deras tillkortakommanden eller psykiska bräcklighet, utan i det sociala samspelet mellan dem och vårdpersonalen. Om vårdpersonalen har uppfattat patienterna som verbalt aggressiva, oregerliga och provocerande – och (o)medvetet har låtit sitt bemötande påverkas negativt av denna uppfattning – förstärks patientens negativa bild av vården. Med andra ord skapar vården delvis problemet, ty dessa personer är inte besvärliga och gnälliga, utan uppfattas, stämplas, hanteras och bemöts som sådana. Därmed förstärks deras känsla av vanmakt och orättfärdigt bemötande och av att berättigade klagomål avfärdas som gnäll.

I ljuset av det sagda bör vården vinnlägga sig om att lyssna på vad dessa patienter säger och inte ignorera, avfärda, skuldbelägga eller ge dem ett sämre bemötande för att de klagar eller har varit kritiska till vården tidigare. De måste beakta möjligheten att de som klagar faktiskt har utsatts för allvarliga oförrätter och drabbats av brister i sjukvården. De intervjuade patientnämnderna betonar därför behovet av att utveckla och förfina vårdens bemötande av sina brukare – liksom av att kritiskt granska den egna verksamhetens.

Mot bakgrund av det sagda krävs en större helhetsförståelse för vad som gör att vissa personer inte kan sätta punkt, och för hur vården ska kunna hjälpa dem vidare. Med detta sagt tjänar både vården och dessa personer på att det satsas på djupgående forskning som utforskar misslyckade vårdmöten.

Jonas Stier, Docent i sociologi vid Mälardalens högskola och Gästprofessor i socialpsykologi vid Högskolan i Skövde.

Jonas Stier, Docent och gästprofessor i socialpsykologi

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Vårdkvalitet

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News