Systemfel bakom sjukhusens överbeläggningar

Nyligen rapporterade Ekot i Sveriges Radio att överbeläggningarna på sjukhusen ökar. Fem vardagar efter att patienten är färdigbehandlad får kommunen betala för platsen om man inte kan erbjuda kommunal vård och omsorg. Överbeläggningarna drabbar framförallt patienterna som ofta tvingas ligga i sjukhuskorridorerna i väntan på att kommunen ska erbjuda omsorg. Det handlar inte minst om ett ineffektivt resursutnyttjande i vården. Regeringen måste ta ett helhetsgrepp och se över resursfördelningen i vården.

2012 var det nästan 22 000 patienter som låg kvar på sjukhusen längre än fem dagar efter avslutad behandling. Sammantaget handlar det om omfattande resurser som istället skulle kunna användas till att korta ned vårdköer och förbättra vården. Att antalet överbeläggningar ökar tyder på ett systemfel i samverkan mellan kommuner och landsting.

Det problem som nu åter aktualiseras är ingalunda nytt. Problemen har varit återkommande ända sedan kommunerna övertog sjukvårdsansvaret för äldre i särskilda boenden med Ädelreformen 1992. De senaste åren har nästan alla kommuner i Sverige dessutom tagit över ansvaret för hemsjukvården.

Regeringen har gett förre SKL-direktören Göran Stiernstedt i uppdrag att utreda vilka åtgärder som krävs för att komma tillrätta med problemet. Stiernstedt tror att lösningen kan finnas i frivilliga avtal där kommuner och landsting kommer överens om exempelvis andra belopp, att kommunernas betalningsansvar inträder tidigare eller att sjukhusen blir skyldiga att informera kommunen och primärvården vid intagningen av patienter.

Vi på Sveriges Pensionärsförbund (SPF) är kritiska till att över 20 år har passerat utan att en hållbar lösning har identifierats. Orsakerna till varför problemet med överbeläggningar har varit så svårt att lösa förblir oklara. Var ligger felet? Är det så att det blir billigare för kommunerna att betala för patienten på sjukhus? Har kommunerna för lite resurser inom särskilt boende och hemsjukvård? Är det en följd av att vi får fler och fler äldre och då även ett ökat vård- och omsorgsbehov? Kan det vara så att landstingen har för små resurser för att behandla och rehabilitera äldre sköra patienter? Att Sverige enligt OECD har det lägsta antalet sjukhussängar per 1000 invånare - mindre än fyra - spelar troligen en viss roll.

Problemet med överbeläggningar är utan tvekan en komplex fråga som kräver att man en gång för alla tar ett helhetsgrepp om problematiken för att finna hållbara lösningar. SPF förväntar sig att regeringen och Göran Stiernstedt kommer att lägga fram mer omfattande och genomtänkta förslag än att enbart sätta större press på kommunerna. Det är inte minst avgörande att man ser över resursfördelningen inom vården. Vård och omsorg av äldre har inte prioriterats i tillräckligt stor utsträckning av varken landsting eller kommuner.

SPF har i nästan två års tid arbetat med att ta fram en Vision för den framtida vården och omsorgen av äldre. Vi välkomnar såväl regeringen som kommuner och landsting att ta del av våra slutsatser för att förbättra vården och omsorgen av äldre.

Gösta Bucht, talesperson för vård och omsorg Sveriges Pensionärsförbund, professor emeritus i geriatrik Umeå universitet