Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Sjukvård

Subutex i beroendevården har spelat ut sin roll

Vi skulle önska att Socialstyrelsen gör ett tydligt ställningstagande för säker och evidensbaserad behandling och helt tar bort mono-buprenorfin (subutex och generika) från beroendevården. Om mono-buprenorfin ska användas måste det distribueras under stor kontroll.

Publicerad: 6 juli 2015, 08:33

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Det finns starka bevis från Europa och övriga världen som visar på missbruk av, läckage av och illegal handel med mono-buprenorfin.

Foto: Colourbox


Ämnen i artikeln:

Läkemedel

Socialstyrelsen presenterade under våren ett förslag till nya nationella riktlinjer för beroendevården. I hela det nordiska området finns problem med att läkemedel ämnade för beroendevården missbrukas och säljs illegalt.

Det handlar framförallt om mono-buprenorfin preparat (Subutex och generika). De nya riktlinjerna rekommenderar att vården använder det moderna och säkrare kombinationspreparatet naloxon-buprenorfin och sätter mono-buprenorfin långt ner på prioriteringslistan.

Trots detta och trots att fördelarna med naloxon-buprenorfin har varit kända länge får i dag två tredjedelar av svenska patienterna som behandlas med buprenorfin mono-buprenorfin. Det är inte rimligt att en behandling som får prioritet sex av Socialstyrelsen är den behandling två tredjedelar av patienterna får förskriven.

Det finns starka bevis från Europa och övriga världen som visar på missbruk av, läckage av och illegal handel med mono-buprenorfin. I Finland är mono-buprenorfin den vanligaste opioiden bland missbrukare. Socialstyrelsen fastslår i sin rapport Läkemedelsassisterad behandling vid Opiatberoende - Slutsatser och förslag att i alla fall tio procent av beslagen av mono-buprenorfin utgörs av läckage från svensk sjukvård.

Det finns indikationer på att mono-buprenorfin (Subutex) som säljs illegalt på det här sättet kan fungera som ett första steg mot ett tyngre opiatberoende bland ungdomar. Generellt är ungdomar ofta mer beredda att testa droger i form av läkemedel än anda illegala substanser.

I Sverige finns nu nationella riktlinjer som framhåller att det nyare preparatet buprenorfin i kombination med naloxon ska vara ett förstahandsval inom vården. Kombinationspreparatet ger inte samma kickeffekt som monopreparaten och är därför mindre attraktivt för illegal försäljning.

I Danmark och Norge har man valt vägar liknande den väg Socialstyrelsen nu tagit i Sverige att via nationella riktlinjer rekommendera kombinationspreparat framför monopreparat. Erfarenhet från samtliga länder visar dock att prioriteringsordningen i riktlinjerna inte slår igenom i vården. I Sverige får två tredjedelar av buprenorfinpatienterna mono-buprenorfin trots att detta preparat inte rekommenderas av Socialstyrelsen.

Mono-buprenorfin har ett högre värde på den illegala marknaden och om tabletterna krossas och injiceras kan användaren få en större kick än om de tas oralt. Detta gör att många missbrukare hellre vill få mono-buprenorfin utskrivet än naloxon-buprenorfin.

Svenska läkare upplever ett kraftigt tryck och ”tjat” från patienterna och tillslut ger de flesta upp. Möjligheten att byta mellan olika kliniker gör att patienter också kan flytta runt tills de får en läkare som skriver ut det preparat de vill ha. Läckaget från beroendeklinikerna utgör en hälsorisk för samhället i stort och drabbar också de patienter som säljer sin medicin då de inte får den behandling de behöver. På det här sättet underminerar läckaget effekten av behandlingen från två håll.

Krav från patienten är svåra att stå emot så länge de nationella riktlinjerna öppnar för att patienter ska kunna byta behandling. I Finland ledde detta till att man 2007 valde att införa kraftiga restriktioner för mono-buprenorfin. Det är i dag inte möjligt för patienter att kräva att få behandlas med mono-buprenorfin.

Beroendevården utgår i stället från kombinationspreparat som den ordinarie behandlingsmetoden. Mono-buprenorfin är endast tillåtet i speciella fall, till exempel vid allergi mot naloxon. Det kan finnas medicinska skäl att skriva ut mono-buprenorfin men erfarenheten från Finland visar att det rör sig om max fem procent av patienterna. I Sverige förskrivs i dag mono-buprenorfin till över 60 procent av patienterna som står på buprenorfinbehandling. Målet måste vara att komma ner till nivåer kring fem procent.

Så länge mono-buprenorfin finns tillgängligt i hög grad inom beroendevården och så länge de nationella riktlinjerna tillåter patienter att byta från kombinations- till monopreparat så är risken stor att en avsevärd andel patienter även fortsättningsvis tillhandahålls en osäker behandlingsmetod som inte är den medicinskt bästa.

Vi skulle önska att Socialstyrelsen gör ett tydligt ställningstagande för säker och evidensbaserad behandling och helt tar bort mono-buprenorfin från beroendevården. Om mono-buprenorfin ska användas under en längre period bör det finnas mycket tydliga skäl och preparatet måste distribueras under stor kontroll.

Ur ett medicinskt perspektiv anser vi att mono-buprenorfin inom beroendevården har spelat ut sin roll. Med hänsyn tagen både till samhället och patienterna är behandling med kombinationspreparat en säkrare och bättre behandlingsmetod.

Hannu Alho, Professor, University of Helsinki, Finland and the Chairman of the Finish Duodecim Guideline of Drug Abuse Treatment

Fred Nyberg, Professor, Uppsala University, Sweden and President for The International Narcotics Research Conference (INRC), 375 Edgewood Avenue, Teaneck, NJ, USA.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Läkemedel

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News