Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Sjukvård

Stora brister i äldres läkemedelsvård

Våra siffror talar sitt tydliga språk: Äldre får sämre läkemedelsbehandling än yngre. Och kvaliteten på äldrevården avgörs av vilken kommun man bor i och hur många läkare man har, skriver Karl Erik Olsson och Curt Persson.

Publicerad: 6 mars 2012, 06:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Äldresjukvård

Det är lättare för läkare att påbörja en behandling med läkemedel än att avsluta den. I FASS och i riktlinjer som används i vården ges den information som behövs för att påbörja en läkemedelsbehandling. Dessa riktlinjer är mycket tydligare än för hur behandlingen skall avslutas. Om man behandlar alla sjukdomar och symtom som äldre patienter har med läkemedel, kommer de snart att få många mediciner. Man talar om multimedicinering. För vissa kan multimedicineringen vara välmotiverad, men inte för de flesta, och fenomenet diskuteras mest i negativa sammanhang. Det är förknippat med biverkningar, interaktioner (läkemedel krockar) samt onödiga sjukvårdsbesök och inläggningar särskilt för äldre patienter. Man kan se det som en dubbel börda för de äldre; samtidigt som de med stigande ålder blir känsligare för läkemedel, så behandlas de med allt fler mediciner.

Koll på läkemedel är ett projekt som PRO, SPF och Apoteket Farmaci sedan två år genomför för att förbättra äldres läkemedelsbehandling. Våra och andras data tyder på att det finns åtskilliga kvalitetsbrister i läkemedelsbehandlingen av multisjuka äldre.

Vi har visat att under 2011 hade i genomsnitt omkring 46 procent av befolkningen 80 år och äldre under året hämtat ut tio eller fler läkemedel på recept från apoteken. Det var en orimligt stor variation mellan kommunerna. Sorsele, Lessebo, Lysekil och Öckerö låg alla över 55 procent medan Götene, Emmaboda, Smedjebacken och Jokkmokk låg mellan 31 och 34 procent. Höga värden i en kommun innebär att de äldsta där löper en betydligt större risk för skadliga biverkningar och läkemedelsinteraktioner än de gör i andra kommuner. Våra data talar sitt tydliga språk; det handlar om sämre kvalitet i äldrevården.

Det finns en omfattande kunskap som visar att äldre får en sämre läkemedelsbehandling än yngre personer. Det handlar både om en diskriminering av de äldre och om en ojämlik läkemedelsvård. Detta är oacceptabelt i ett modernt samhälle och ett föregångsland som Sverige. Det finns flera orsaker till kvalitetsbristerna:

De läkemedel som används av äldre har endast utprovats på yngre individer, ofta med bara en sjukdom och ett läkemedel. Läkemedlen är således inte utprovade för äldre multisjuka personer. Det gör att kunskap saknas om hur läkemedel skall doseras eller kombineras för att göra nytta för äldre patienter. Följden kan bli onödiga biverkningar och interaktioner, onödigt lidande och ett dåligt utnyttjande av vårdens resurser.

Många äldre ordineras olämpliga läkemedel. Socialstyrelsen har i sina riktlinjer för läkemedelsbehandling av äldre listat ett antal läkemedel som bör undvikas vid behandling av äldre. Vi har visat att omkring en tredjedel av åldersgruppen 80 år och äldre under 2011 ordinerats sådana läkemedel.

Desto fler läkare som är inblandade i en persons behandling, desto fler läkemedel skrivs ut till individen och desto fler får olämpliga läkemedel. Vi har studerat detta för de 185 000 patienter som under 2010 fick sina läkemedel dosförpackade (Apodos). Ju fler läkare som en patient träffat under året, ju fler läkemedel ordineras och ju fler patienter har olämpliga läkemedel.

Så vad krävs för att komma till rätta med kvalitetsbristerna i omhändertagandet av äldre? Det finns många vällovliga initiativ på gång nationellt och lokalt, men om de ska göra konkret nytta finns några grundläggande krav som bör uppfyllas:

Totalansvaret för läkemedelsbehandlingen av äldre multisjuka patienter bör ligga hos en utsedd läkare. Olika läkare förskriver läkemedel utan att det görs en helhetsbedömning av om patientens totala läkemedelsbehandling är rimlig.

För att kunna ta ett totalansvar för alla läkemedel som patienten använder bör systematiska läkemedelsgenomgångar genomföras. Detta är ett kostnadseffektivt verktyg för att få en överblick och rimlighetsbedömning av enskilda patienters hela läkemedelsanvändning. Effekterna av läkemedelsbehandlingen följs inte upp. Det gäller särskilt behandlingen av äldre multisjuka. För varje påbörjad läkemedelsbehandling bör det finnas ett i förväg angivet behandlingsmål, som fortlöpande utvärderas

Den ojämlika läkemedelsvården av äldre är ett uppenbart utslag av ålderism, det vill säga åldersdiskriminering. Även om det kan vara svårt att behandla en multisjuk äldre person så tyder den samlade kunskapen på att mycket kan och behöver förbättras. Vi upplever att det finns ett bristande engagemang för vården av äldre, vilket i våra data tydliggörs av att de äldre inte bara får onödigt många läkemedel utan också läkemedel som är direkt olämpliga för äldre.

Det finns stora variationer i omhändertagande mellan olika kommuner i landet och det är uppenbart att kvaliteten på äldrevården avgörs av i vilken kommun man bor och hur många läkare man har. Detta är till nackdel för alla berörda; för den enskilde patienten och hennes anhöriga, för vården och omsorgen. Låt oss gemensamt göra något åt detta nu då tiden är mogen. Vi behöver just nu inte fler utredningar och nationella strategier, men väl konkreta initiativ som gör skillnad för de äldre.

Karl Erik Olsson, ordförande Sveriges Pensionärsförbund, SPF

Curt Persson, ordförande PRO, Pensionärernas riksorganisation

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Äldresjukvård

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev