Sluta diskriminera äldre - rädda liv

Depressioner är en dödlig sjukdom. Det är en sjukdom som äldre i högre grad än yngre riskerar att drabbas av. Självmord har i sin tur en mycket stark koppling till depressioner. Därför är det inte förvånande att största andelen självmord sker bland äldre män. Det är en person över 65 år om dagen som tar sitt liv. Liv som kunde ha räddats.

Psykisk ohälsa finns i alla skepnader bland yngre såväl som bland äldre. Men när personer passerar 65-årsgränsen finns idag i samhället ett synsätt att psykisk ohälsa försvinner. Det synsättet leder till diskriminering. I flera rapporter från Socialstyrelsen 2012 och 2013 pekar man på att äldre ofta saknas i statistiken över användningen av psykiatriska insatser. Psykologisk behandling är det ytterst sällan som äldre får tillgång till. Det finns även landsting som satt en åldersgräns för psykologisk behandling i offentlig regi, trots att det finns data som visar att den behandlingen har större effekt hos äldre än hos yngre.

En satsning på äldres psykiska hälsa och ohälsa ger minskat lidande och minskar samhällskostnaderna. Depression ökar risken för kroppsliga sjukdomar och kroppsliga sjukdomar ökar risken för depression med ökade vårdkostnader som följd.

Metoden Första hjälpen till psykisk hälsa äldre kan göra skillnad. I en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting har en satsning genomförts under två år för att upptäcka och möta den äldres psykiska ohälsa. Det är en utbildning där ”Första hjälpare” utbildas för att kunna se tecken på psykisk ohälsa och även uppmärksamma om någon har självmordstankar. Dessa kan sedan stödja den äldre att söka hjälp eller själva slå larm om behov finns.

Sverige är först i världen med att ha utbildat instruktörer i Första hjälpen till psykisk hälsa för äldre. NASP (Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa) som står bakom utbildningen kommer att innan årets slut ha utbildat 99 instruktörer fördelade över hela Sverige. Det är de första 99 i världen. Tills dags dato kommer minst 1 000 Första hjälpare ha utbildats och de finns idag inom äldreomsorgen, på träfflokaler och i hemtjänsten. Vårdcentraler har upptäckt Första hjälparens kunskap och allt fler efterfrågar bedömningar av en Första hjälpare. Det har skapats en helt ny roll inom vården.

Redan i dag har vi kunskap om att Första hjälpare har räddat liv. Genom att reagera på signaler från den äldre om att hen inte längre vill leva har man gjort livsavgörande insatser. Reaktioner som ”jag skulle inte förstått allvaret innan jag gick första hjälpen kursen” är inte ovanligt. Men 99 instruktörer är en bra start liksom 1000 Första hjälpare men gruppen människor som möter äldre i sin profession är mycket större än vad dessa kan täcka. Vi har också län där det bara finns en eller två instruktörer vilket är sårbart. I något län saknas det helt.

Vi ser resultaten samtidigt som behoven bara kommer att öka. Nu har ansvariga politiker och myndigheter en fantastisk möjlighet att bygga vidare på den grund som lagts. Men för att göra det behöver man redan i dag:

- Resurser till NASP för fortsatt utbildning av instruktörer i Första hjälpen till psykisk hälsa äldre.
- Första hjälpare i alla verksamheter som möter äldre.
- Minst en äldrepsykiatrisk specialistfunktion i varje län.
- Riv 65-års gränsen, det kan rädda liv.

Nu tar Sverige täten i arbetet med äldres psykiska ohälsa genom ett Nordiskt forum den 4 december. Vi kommer då att sprida våra erfarenheter till de övriga nordiska länderna och utbyta kunskap. Vi kan med gemensamma medel åstadkomma stora förändringar. Nu hänger det bara på viljan.

Susanne R Suvanto, fil mag, författare och projektledare för Även äldre har ont i själen

Barbro Westerholm, riksdagsledamot (FP), äldrepolitisk talesperson

Elisabeth Spjuth, f d Chefredaktör tidningen Äldreomsorg

Anna-Liisa Suvanto, pol mag/fil mag, universitetsadjunkt, KI

Henrika Jormfeldt, fil dr, ordf i riksföreningen för psykiatrisjuksköterskor

Ingrid Borin, styrelseledamot i Svensk skötarförening

Per Allard, docent, överläkare, Umeå Universitet

Cecilia Melder, teol dr Uppsala universitet

Lise-Lott Risö-Bergerlind, psykiatriker, chef för regionalt kunskapscenter för psykisk hälsa, Västra Götaland

Lena Strand, sektionschef Botkyrka Kommun

Orvar Homann, S:t Lukas, Västerås

Anna Forsman, fil dr Åbo Akademi/Vasa, Institutet för hälsa och välfärd

Alexandra Charles von Hofsten, ordförande 1,6 miljonerklubben

Ulla Peterson, fil dr, universitetslektor, Linnéuniversitetet

Mats Ewertzon, fil dr Lektor Ersta-Sköndal högskola

Marie-Louise Söderberg, äldretelefonen, MIND

Mårten Gerle, sakkunnig i psykiatri Socialstyrelsen

Inger Ekroth, fil mag, demenssjuksköterska, Värmdö kommun

Per Torell, ordförande, Intresseförbundet för personer med schizofreni och liknande psykoser, Schizofreniförbundet.

Carina Lindkvist, avdelningschef, regionförbundet Skåne

Marie Åsberg, seniorprofessor i psykiatri, styrelsemedlem Mind

Ewa Stenwall, med dr, Universitetslektor Karolinska Institutet

Taina Guldberg Kjär, fil dr Gillbergcentret, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet

Else-Marie Törnberg, verksamhetschef Suicidprevention i Väst

Sonny Wåhlstedt, ordförande i SPES, Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes stöd

Arvid Lagercrantz, språkrör för Hjärnkoll, f d radiochef SR

Kristian Wahlbeck, forskningsprofessor, Finland