”Skyll inte bristerna i sjukvården på läkarna”

När landstingspolitikerna nu får kritik för att vården successivt försämras försöker de åter igen– bland annat i artikeln Jour kopplas till hyrläkarberoende i Läkartidningen - kasta skulden på läkarna och läkarnas jourersättningssystem.

Politiker i landstingen har under de 37 år som jag arbetat som läkare återkommande försökt ifrågasätta jouravtalet.

Från landstingspolitiskt håll hävdare de att  en förklaring till det stigande behovet av hyrläkare är att jouravtalet ger läkarna möjlighet att ta ut för mycket kompensationsledighet.

Under flera år har behovet av hyrläkare ökat successivt parallellt med att arbetsmiljön försämrats på vårdcentraler och sjukhusavdelningar. Kostnaden för hyrläkare inom den svenska primärvården var 1,1 miljarder kronor år 2014. Under samma år var kostnaden för all extra inhyrd sjukvårdspersonal inom svensk sjukvård, framförallt sjuksköterskor, 3,4 miljarder kronor.

De viktigaste orsakerna varför kompetenta engagerade läkare måste ersättas med hyrläkare är emellertid inte jouravtalet och kompensationsledighet utan arbetsmiljön och landstingspolitikers bristande förmåga och kompetens att klara sitt uppdrag att ge medborgarna en bra och lättillgänglig vård.

Det finns i dag inom vården nästan inga marginaler för sjukdom eller planerad och oplanerad ledighet. Möjligheterna till forskning, utveckling och vidareutbildning har minskat till en knapp miniminivå. Många läkare ställs inför valet att jobba kvar och bli utbrända eller lämna den fasta anställningen för att i stället arbeta som konsult eller hyrläkare alternativt mer eller mindre regelbundet byta arbetsplats.

De flesta läkare arbetar 40 timmar per vecka som ordinarie arbetstid. Många arbetar dessutom åtskilliga timmar betald och obetald övertid samt har obligatorisk jourtjänstgöring. Specialiteter med tät jourtjänstgöring är till exempel anestesi, kirurgi, medicin, gynekologi och barnmedicin där jourtjänsten är sjukhusbunden. Inom primärvården och verksamheter utanför sjukhus innebär jourarbete att läkaren är i beredskap, oftast i hemmet. Ersättning för jourarbete kan tas ut i ledig tid eller i lön.

Politikerna har under de senaste 20 åren tvingat in sjukvården i ett konstlat industriellt processtänkande med uttalad planekonomisk styrning. Den medicinska professionens inflytande över sjukvårdens styrning och ledning har successivt minskat. Många organisatoriska förändringar drivs igenom utan konsekvensanalys eller krav på evidens.

Det är lätt men populistiskt och fegt att projicera problemen på en yrkesgrupp. Hyrläkare behövs, framföra allt inom primärvården men där är ledighet på grund av jourkompensation ett mycket litet problem.

Bristen på sjuksköterskor är ett ännu större problem trots att de på sjukhus är schemalagda och inte arbetar jour som läkarna. Även undersköterskor som arbetar enligt schema lämnar slutenvården och äldrevården.

Fokusera i stället på att utöka grundbemanning så att vi klarar oplanerad och planerad ledighet, får en god arbetsmiljö, ett välfungerande IT-system, tillfredsställande lön, goda forsknings- och utvecklingsmöjligheter samt visad reell uppskattning och ödmjukhet för sjukvårdspersonalens viktiga och komplexa arbete.

På sjukvårdsenheter där arbetsmiljön är god och grundbemanningen är tillräcklig och stabil har jag aldrig hört att det finns något behov av hyrläkare.

Sten Larnholt, Pensionerad specialistläkare geriatrik och fd överläkare