Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Sjukvård

Skolan måste ta ett större ansvar för ungas hälsa

Alla unga som mår dåligt behöver inte vård - utan vuxna som lyssnar. Skolan måste ta ett större ansvar för att se, stoppa och förebygga. Och det är inte fler vägar till psykiatrin som behövs, utan tydligt snitslade banor till rätt vård.

Publicerad: 25 maj 2016, 07:58

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Det är inte fler vägar till psykiatrin som behövs, utan tydligt snitslade banor till den vård man behöver.


Ämnen i artikeln:

Psykisk ohälsaStockholmPsykiatriSjälvmordUngdomarLiberalerna

REPLIK. Stadsmissonens rapport om den psykiska hälsan bland barn ger mycket bra kunskap. Förslagen till insatser som förs fram i debattartikeln Samhället sviker unga med psykisk ohälsa av Marika Markovits är alla intressanta. Det blir dock bekymmersamt när alla problem mer eller mindre ständigt skylls på resursbrist.

Vi måste sluta medikalisera det som inte är sjukdom och sluta blanda ihop det som är allvarligt och det som är fullt normalt, inte minst under uppväxten. Ökande psykiska ohälsa bland unga baseras på självskattningar över hur många som känt sig nere minst en gång i veckan under de senaste sex månaderna. Ibland handlar det om normal nedstämdhet utifrån hur man uppfattar världen och det som händer.

Då är det inte vård som behövs – utan en vuxen som tar sig tid, ser och lyssnar.

Självklart handlar psykisk ohälsa hos unga ibland om allvarliga problem och tillstånd. Också där behöver vi vuxna ta ett större ansvar. Ungefär 45 barn och unga varje år uppskattas ta sina liv efter mobbning, ungefär hälften av har inte haft kontakt med vården månaden innan.

Föräldrarnas roll är naturligtvis grunden men skolorna måste ta ett större ansvar för att se, stoppa, förebygga. Det kan aldrig vara ett ansvar för barnet eller den unge som mår dåligt. Men om vi tror att det är enbart vårdens uppgift kommer vi fortsätta att missa flera unga som verkligen behöver vård.

I landstinget i Stockholm har vi nyligen lanserat Elevhälsoportalen som vänder sig till förskolor och skolor med metoder för att förebygga och fånga upp psykisk ohälsa. Till hösten drar vi igång YAM, en hälsofrämjande och preventiv försöksinsats i ett antal skolor för förbättra den psykiska hälsan och minska självmordsförsöken i åldern 14-16 år.

Vi har också byggt ut möjligheterna att få hjälp vid lättare psykisk ohälsa vid idag 38 vårdcentraler och barn- och ungdomsmedicinska mottagningar,. Samtidigt når barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) många fler av dem som behöver mer hjälp.

BUP hjälper nästan dubbelt så många patienter som för tio år sedan, samtidigt som väntetiderna minskat kraftigt: 94 procent får komma inom 30 dagar, samma dag om det är akut. För att överbrygga gapet mellan BUP och vuxenpsykiatrin har vi öppnat flera unga vuxna-mottagningar, infört flexibla åldersgränser vid flera verksamheter och skapat mobila team.

Och självklart, är man mellan 18 och 24 kan man vid sidan av de speciella mottagningarna för åldersgruppen också få det stöd som erbjuds vuxna vid vårdcentraler och psykiatri.

Marika Markovits målar en mörk bild. Lyckligtvis är verkligheten betydligt ljusare, åtminstone i Stockholm. Det innebär inte att vi saknar utmaningar. Jag vill nämna några:

Krafttag mot mobbing är krafttag mot självmord – vi har alla ett ansvar att ingripa när vi ser unga bete sig illa mot varandra, IRL eller på nätet. Allt för många i och utanför skolorna är alldeles för bra på att skjuta över ansvaret på någon annan.

Det är inte fler vägar till psykiatrin som behövs, utan tydligt snitslade banor till den vård man behöver.  Alla går inte till 1177.se och inte ens där är det tillräckligt lätt att hitta rätt om man inte vet vad man söker. Kan fler hitta till det tidiga stödet för psykisk ohälsa kan både tillgängligheten och kvalitén inom BUP stärkas ytterligare.

Kontinuiteten i vården behöver stärkas. Ingen borde behöva byta bort tryggheten de funnit hos en vårdgivare under pågående behandling. Handlar det om ålder är flexibla åldersgränser en lätt lösning men mer behövs.

Fler internetförmedlade behandlingsmetoder behöver utvecklas och prövas. För vuxna fungerar de ofta bra och de hjälper fler barn, ungdomar och familjer som vi har svårt att nå idag.

Men framförallt, vården måste på alla olika nivåer och i alla delar bli bättre på att anpassa innehållet i vården och bemötandet till den enskilde patientens egna förutsättningar.

Det gäller inte minst barn och unga om vi vill att de ska få kunna växa upp och leva ut sin fulla potential, även om de på vägen stöter på fartgupp och rentav hotande stup.

Jessica Ericsson, vice ordförande (L) personalutskottet, SLL

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News