Sjuksköterskorna flyr för att vi missköter dem

I dagarna har vi kunnat läsa om att en tredjedel av Sveriges nyutexaminerade sjuksköterskor flyttar till Norge för att arbeta. På vissa håll i debatten talas det om en sjuksköterskebrist i Sverige. Men det är inte sant, det finns sjuksköterskor. Problemet är att de inte vill jobba i landstingen i Sverige till följd av de allvarliga brister i verksamheten och de orimliga arbetsvillkor som kommit att bli ett kännetecken för svensk sjukvård.

Att svenska sjuksköterskor väljer Norge framför Sverige är på intet sätt ett nytt fenomen. Att arbeta som sjuksköterska inom landstinget i Sverige(/Stockholm) i dag innebär många gånger en oacceptabel arbetsmiljö och en näst intill obefintlig löneutveckling. Det är lätt att belysa de brister som råder. Med en arbetsmiljö som innebär uteblivna raster, övertidspass och inbeordringar för att få verksamheten att gå ihop, är det inte förvånansvärt att så många väljer Norge eller andra arbetsgivare framför landstinget.

Andra väljer att lägga sjuksköterskekarriären på hyllan och sadlar om. Sammantaget leder det här till att Sveriges sjuksköterskekompetens blöder när arbetsgivaren inte lyckas behålla befintlig personal. I slutändan sätts också patientsäkerheten på spel då risken för misstag ökar när arbetsbördan blir orimligt tung.

Det innebär också att avdelningars förbättringsarbeten och projekt för att effektivisera patientflödet blir lidande. Utvecklingen bidrar dessutom till att kostnaderna för inhyrd personal skenar. Under de första tre månaderna 2014 uppgick kostnaderna för inhyrd personal till 81 miljoner, och då endast inom Stockholms läns landsting, vilket kan jämföras med 46 miljoner för motsvarande period föregående år.

Samtidigt ser vi att svensk sjukvård har många brister. Antalet vårdplatser dras ner när resurserna inte räcker till.

Vi ställer oss frågan vilka åtgärder som krävs för att vända på denna nedåtgående trend? Vi tror att insatser på tre områden är viktiga.

För det första måste sjuksköterskor få möjlighet till reell löneutveckling. Det måste skapas ekonomiskt utrymme för god löneutveckling för vårdens medarbetare.

För det andra måste sjuksköterskors kompetensutveckling tas på allvar. Den sjuksköterska som vidareutbildar sig i dag får bekosta utbildningen själv och i många fall blir lönen knappt märkbart högre efter utbildningen jämfört med innan.

Slutligen måste vi också satsa pengar på att tillgodose en grundbemanning som räcker till för att garantera en patientsäker vård och rimlig arbetsmiljö. När sjuksköterskor stannar kvar på en arbetsplats under längre tid samlar de på sig ovärderlig erfarenhet som gynnar verksamheten, patienterna och de nyare kollegorna.

Ska vi lyckas lösa bristen på sjuksköterskor, behöver vi tala klarspråk om dess verkliga orsak.

Helene Öberg, oppositionslandstingsråd (MP), Stockholms läns landsting

Anna Tuvestad, sjuksköterska