Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

lördag15.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Sjukvård

Särläkemedel borde hanteras av staten och EU

Det är inte altruism utan vinst som driver läkemedelsbolag att investera stora summor i forskning för att ta fram nya botemedel. Samtidigt måste enorma vinstmarginaler självklart ifrågasättas. Om detta är jag helt enig med Stefan Back, ordförande NT-rådet. Landstingens resurser är inte outtömliga, skriver Jenny Sonesson i slutreplik.

Publicerad: 17 december 2015, 10:16

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

EU:s medlemsstater måste sluta sig samman för ett bättre förhandlingsläge gentemot läkemedelsbolagen.


Ämnen i artikeln:

LäkemedelRegionerEUPatientsäkerhetVälfärdJämlik vårdRegionernas ekonomi

En kritik som jag emellertid hört från både läkare och patienter är att NT-rådet lägger alltför stor vikt vid kostnaden för en medicin utan att ta hänsyn till de långsiktig samhällsekonomiska vinsterna av att människor kan återgå till studier eller jobb och inte kräver andra kostnadskrävande insatser från sjukvården. Stefan Backs svar andas tyvärr det snäva förhållningssättet.

Självfallet ska vi inte passivt acceptera de internationella läkemedelsbolagens prissättning. Men lika viktig är frågan om vi vill att små patientpopulationer ska få tillgång till livsavgörande mediciner. I dag råder oförutsägbar och ojämlik tillgång till läkemedel för patienter med sällsynta sjukdomar eftersom sjukvården är decentraliserad. Dessa läkemedel borde i stället hanteras av staten och omfattas av nationell utvärdering, nationell prisförhandling samt nationell finansiering.

Medlemsstater inom EU måste parallellt sluta sig samman för ett bättre förhandlingsläge gentemot de globala läkemedelsbolagen när det gäller läkemedel till en halv miljard EU-medborgare. Det gäller särskilt för mycket små patientgrupper. Om alla länder som utgör den inre marknaden går ihop kan man förhandla med starkare röst än med 28 nationella viskningar. Sjukvårdsminister Gabriel Wikström borde ta på sig ledartröjan.

Ett av argumenten för generikareformen, att ett läkemedel ersätts av ett billigare, var att få fram medel till nya terapier genom att minska statliga subventionen till breda läkemedel. Reformen har varit framgångsrik och lett till besparingar på över 1 miljard kronor per år sedan den sjösattes år 2002. Dessa sparade miljarder har inte återförts till den nationella läkemedelssubventionen. Det är dags att infria löftet.

Enligt en studie publicerad i Orphanet Journal of Rare Diseases (2014) förväntas särläkemedlens andel av de totala svenska läkemedelskostnaderna plana ut till kring 4 procent efter 2018. Det är ytterst en fråga för våra politiker, inte för NT-rådet, att avgöra vad svårt sjuka medborgares liv får kosta när botemedel finns.

----

Ovan är en slutreplik på Stefan Backs svar till Jenny Sonessons krönika.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev