Samhället sviker unga med psykisk ohälsa

I dag onsdag presenteras Stockholms Stadsmissions Barn- och Ungdomsrapport, som i år belyser den ökande psykiska ohälsan bland unga. Sedan 1990-talets början har den självrapporterade psykiska ohälsan hos unga mellan 16 och 24 år mer än fördubblats. Problemen har varit kända länge, men det offentliga Sverige har inte lyckats vända trenden. Tvärtom visar de senaste rapporterna att de unga mår allt sämre.

Särskilt allvarligt är att samhället inte lyckas hjälpa de grupper av unga som mår allra sämst psykiskt. Trots att en nollvision mot självmord funnits sedan 2008 minskar inte antalet unga som tar sitt liv. Bland unga män är det i dag den vanligaste dödsorsaken.

I vår rapport identifierar vi fyra grupper av unga som är särskilt utsatta för psykisk ohälsa, som vi på Stockholms Stadsmission också möter dagligen i våra sociala verksamheter och samtalsmottagningar. Det är nyanlända som bär på psykiska trauman, barn till missbrukare, barn till föräldrar med långvarigt försörjningsstöd och elever med långvarig skolfrånvaro.

Det offentliga står ofta handfallet inför dessa grupper av unga och deras lidande. Skolhälsovården lyckas inte fånga upp problem i tid och inom psykiatrin saknas både resurser och kompetens.

Många av de unga som inte får hjälp fastnar mellan stödsystemen. Samhällets insatser och satsningar för att minska den psykiska ohälsan har till stor del riktats mot unga under 18 år. De som är mellan 18 och 25 år har inte fått samma uppmärksamhet trots att det är i den gruppen av yngre vuxna som den psykiska ohälsan ökar allra mest. De är för gamla för Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP) och hittar av olika skäl inte rätt i vuxenpsykiatrin. Ofta får de ingen hjälp alls.

Som del av vår rapport har vi genomfört en enkät bland verksamhetschefer inom BUP och vuxenpsykiatrin i landet. Enkäten bekräftar bilden att psykiatrin har stora problem att hjälpa de unga.

Drygt åtta av tio verksamhetschefer inom psykiatrin uppger att landstingen inte ger alla patienter mellan 18 och 25 den vård de behöver. De vanligaste skälen till bristerna uppges vara otillräcklig budget, brist på lokaler, brist på personal och brister i kompetens hos den personal som finns. Det är i korthet brist på allt som behövs för att erbjuda kvalitativ vård.

Var fjärde verksamhetschef uppger att de remitterar patienter mellan 18 och 25 år till andra landsting/regioner för behandling, ofta för att kompetensen att behandla saknas i det egna landstinget/regionen. Var tredje verksamhetschef uppger att de saknar tillgång till specialister som kan behandla nyanlända med trauman eller andra psykiatriska tillstånd som kan kopplas till flykt eller asylprocess.

Det finns inga enkla lösningar för att vända utvecklingen. Frågorna är komplexa. Tydligt är dock att den nuvarande politiken, och det sätt som skola, socialtjänst och psykiatri arbetar, inte fungerar.

Vår bedömning är att det viktigaste för att minska psykisk ohälsa bland unga är att öppna fler vägar in i psykiatrin. Ungdomar som lider av kraftig stress, ångest eller bär på självmordstankar måste snabbt kunna få hjälp. Det behöver finnas olika former av terapi och den unge ska kunna välja mellan olika inriktningar och former för behandlingen.

Det behövs också fler lösningar för de grupper som har särskilt svårt att hitta till psykiatrin. Inte minst unga män som ofta inte söker hjälp i tid för sina problem, vilket är en viktig anledning till att de är överrepresenterade i självmordsstatistiken. För att hjälpa denna grupp av unga i utsatthet driver Stockholms Stadsmission en särskild mottagning för unga män. Mottagningen, som är unik i sitt slag, har enbart manliga terapeuter. Trots att det finns ett uppenbart behov finns inget liknande alternativ i landstinget.

Nedan följer våra rekommendationer till regering, landsting och kommun. Fem relevanta åtgärder för att förbättra situationen för utsatta barn och unga:

￭ Kraftsamla för att nå nollvisionen för självmord.

￭ Utöka behandlingsgarantin så att den omfattar alla mellan 15 och 25 år.

￭ Värna ungdomsmottagningarnas uppdrag att främja fysisk, psykisk och sexuell hälsa.

￭ Skärp kommunala rutiner för att tidigt uppmärksamma elever med hög skolfrånvaro samt för hur stödinsatser ska finansieras.

￭ Skapa ett nationellt kunskaps- och resurscenter för ensamkommande barn och unga.

Vi som samhälle kan inte längre stillatigande låta generation efter generation av unga må allt sämre. Det är dags för handling nu

Marika Markovits, direktor Stadsmissionens skolstiftelse