Samarbete för god munhälsa ger friskare äldre

Friska äldre har i dag bättre munhälsa än någonsin och fler kvarvarande tänder än tidigare generationer. Trots det är det fortfarande vanligt att allvarlig ohälsa i munnen upptäcks när den äldre har blivit sjuk och flyttar in på särskilt boende.

Vi har sett att äldres munhälsa är särskilt utsatt under perioden som den friska oberoende äldre går mot ett ökat omsorgsberoende, den så kallade sköra perioden. Ohälsa i munnen så som plackbeläggningar, karies och tandlossning som innebär bakterietillväxt i munhålan. Studier har visat att dessa bakterier från munhålan kan sprida sig till andra organ och leda till en rad sjukdomar så som lunginflammation och hjärt- och kärlsjukdomar. Infektioner och förlorade tänder kan dessutom göra att det är svårt eller gör ont att tugga.

Detta påverkar näringsintaget och kan i värsta fall leda till undernäring och en ökad fallrisk för den äldre. För såväl munhälsan som den allmänna hälsan är det därför viktigt att satsa på förebyggande insatser och tidiga interventioner för att undvika att äldres munhälsa försämras under den sköra perioden - då får vi friskare äldre med bättre livskvalitet.

Tandvården kan dock inte ensam ansvara för insatser för sköra äldres munhälsa utan det krävs samverkan med andra professioner som möter den äldre – munnen måste bli ett gemensamt ansvar.

Vårdpersonal inom primärvården, hemsjukvården, rehabiliteringen och handläggare inom socialtjänsten har goda möjligheter att under den sköra perioden identifiera begynnande ohälsa i munnen och förlorad tandvårdskontakt. Med små medel kan dessa professionsgrupper göra mycket i arbetet med att uppmärksamma och förebygga ohälsa i munnen och på så vis minska behovet av omfattande tandvård framöver.

I dag saknas dock systematik för att i mötet med den äldre:

￭ Uppmärksamma och identifiera en begynnande försämring och risk för ohälsa i munnen.

￭ Samordna insatser för munhälsan med övriga vårdinsatser runt den sköra äldre.

￭ Informera om risker för munhälsan som åldrandet innebär.

Dessutom ingår inte gerodonti, äldretandvård, i vårdutbildningarna i den utsträckning som krävs för att kunna möta alla våra äldre i framtiden.

I dag torsdag presenterar vi ett professionsövergripande handlingsprogram för bland annat Sveriges kommuner och landsting där vi beskriver hur vi kan jobba gemensamt för att sköra äldre ska kunna behålla en god munhälsa.

I handlingsprogrammet visar vi hur munhälsan kan uppmärksammas av flera professioner som möter den äldre, hur tandvården kan göras till en del av vårdplaneringen och den sammanhållna vården runt den sköra äldre, hur alla professioner som möter den äldre kan bidra med tidiga informationsinsatser riktade mot äldre och anhöriga för att medvetandegöra den munhälsoproblematik som kan uppstå med åldrandet.

Det professionella ansvaret är en sak – men att prioritera i verksamheten är en ledningsfråga. Genom att dela med oss av goda exempel på hur verksamheten kan organiseras och hur professioner kan samverka för de sköra äldres munhälsa vill vi inspirera politiker och beslutsfattare att göra rätt prioriteringar i verksamheten.

Tillsammans tar vi ansvar för munhälsan. Ge oss förutsättningarna!

Hans Göransson, ordförande Sveriges Tandläkarförbund

Yvonne Nyblom, ordförande Sveriges Tandhygienistförening

Martin Andersson, styrelsen SiGN, sektionen inom geriatrisk och gerontologisk nutrition, Dietisternas Riksförbund

Heike Erkers, förbundsordförande Akademikerförbundet SSR

Ami Hommel, ordförande Svensk sjuksköterskeförening