Regeringen skönmålar sjukförsäkringen

Svenska folket får ofta höra att 140 personer om dagen pensionerades och låstes in ett utanförskap med risk för missbruk, depressioner och självmord. Vad svenska folket inte får höra är att mer än två tredjedelar av de personerna antingen fortfarande arbetade mellan 25 till 75 procent eller återgick till sysselsättning efter kortare temporär sjukpensionering.

Vi får även höra att vi svenskar var friskast OCH mest sjukskrivna i hela världen, men det är också ett påstående som haltar. Det baseras på det ökade antalet sjukdagar, men denna ökning beror inte på att sjukskrivningarna blev fler utan att de blev längre, enligt Björn Johnson, en av dem som forskat om sjukfrånvarons orsaker. Detta kan också härledas till att vi är det enda land som har ett system där sjukfall redovisas i sju år. I andra länder finns ett definitivt slutdatum för sjukskrivning, i de flesta fall, ett år. Därefter förs man över till omskolning, arbetslöshetsförsäkring, förtidspension eller hamnar i öppen arbetslöshet.

Att vi skulle vara friskast verkar baseras på livslängd, och vi ligger inte först på den listan utan på åttonde plats. Andorra ligger på första plats och Malta ligger på tjugonde plats. Mellan första och tjugonde plats skiljer det tre år så skillnaderna är inte så relevanta som man vill påskina. De båda påståendena, dessutom tillsammans, blir som att jämföra äpplen och päron.

Riksdagsledamoten Gunnar Axén (M) skriver i sin debattartikel i Dagens Samhälle 11 juni att 200 000 färre har sjukersättning nu - inte att 200 000 personer blivit friska. (I Axéns förra replik till Solrosuppropet, i Helsingborgs Dagblad var det 100 000 färre). Människor blir inte automatiskt friska bara för att de kastas ut ur sjukförsäkringen. Dagens tidsramar handlar mer om att strypa försörjningen till sjuka människor än att faktiskt försöka göra dem friska. Om Gunnar Axéns målsättning är att sjukförsäkringen ska "ge ekonomisk trygghet i tider av sjukdom, så att människor ges tid att bli friska”, måste det finnas bättre fungerande rehabilitering och sjukvård, mindre strikta tidsramar och en tro på att de allra flesta människor faktiskt vill arbeta efter bästa förmåga.

Rehabiliteringen måste dessutom vara anpassad efter individen. Inom rehabiliteringsgarantin behandlas människor med ångest- och depressionstillstånd nu med en och samma ”allt-i-ett-terapi”. Andra former av terapi har fasats ut ur sjukvården tack vare regeringens sponsring av KBT . Detta trots att det inte finns några bevis för att KBT skulle fungera bättre än andra terapier och att olika människor helt enkelt behöver olika terapiformer för att läka.

Vi i Solrosuppropet är inte ensamma om att se bristerna i den nuvarande rehabiliteringskedjan. Riksföreningen Psykoterapicentrum riktar svidande kritik mot regeringens KBT-satsning: "Nyligen publicerade en forskargrupp vid Karolinska Institutet en utvärdering av regeringens satsning på KBT där man konstaterar att behandlingen som riktats mot sjukskrivna, inte i någon grad påverkat patienternas sjukfrånvaro."

Den stora satsningen på rehabilitering, som Gunnar Axén pratar om, borde ses över innan fler miljoner pumpas in i verkningslösa åtgärder. Och kanske borde regeringen börja lyssna på den kritik som framförs, oavsett vilket block det kommer från. Annars kan det verka som om sjukförsäkringsfrågorna blivit en ren prestigesak.

Lotta Larsson, aktiv i Solrosuppropet

Malin Hammarström, aktiv i Solrosuppropet

Lisbeth Forsberg, aktiv i Solrosuppropet.se