Regeringen riskerar förvärra vårdköerna

Den svenska hälso- och sjukvården står fortsatt inför många utmaningar och prövningar. Ytterst handlar det om vårdens kvalitet för patienten, men för att den skall komma till sin rätt krävs fortsatt krafttag kring väntetider och tillgänglighet.

Det är oroande att den oförberedda vänsterregeringen inte har ett enda nytt konkret förslag för att fortsätta det mödosamma och långsiktiga arbete som alliansregeringen inledde med att systematiskt korta väntetiderna och öka tillgängligheten i vården. När en svag vänsterregering kastar ut alliansregeringens långsiktiga strategiarbete med tydliga mål, prestationer, kvalitetsjämförelser med mätbarhet etc., blir man helt enkelt svaret skyldig. Det är inte rimligt att patienter med lungcancer i Kalmar får vänta nära tre gånger så lång tid som patienter i Dalarna mellan remiss och beslut om behandling. I Dalarna får patienterna vänta i genomsnitt 13 dagar i Kalmar 36 dagar. Det är inte rimligt när varje dag kan vara livsavgörande.

Situationen har visserligen klart förbättras mellan åren 2007 och 2014 bland annat beroende på införandet av den så kallade kömiljarden. År 2007 fick en av fyra patienter vänta mer än 90 dagar på operation i specialistvård år 2014 var det färre än var sjunde patient, enligt SKL. Denna förkortning av väntetider kan vara livsavgörande och den positiva utvecklingen behöver fortsätta.

Kömiljarden var ett nytt förhållningssätt. Alliansregeringen tog fram detta verktyg i dialog med berörda huvudmän samtidigt också med de aktörer, alltså medarbetarnas företrädare, som arbetar inom hälso- och sjukvården. Det viktiga första steget var att nå upp till vårdgarantin och hitta rimliga mål för att kunna arbeta med detta. Genom systematik, öppna jämförelsetal, metodiskt arbete kring tider, information, schemaläggning, effektivare processer och förbättringsåtgärder i vardagen i helt nytt fokus, stimulerades best practice. Detta arbete skulle nu ta ett tydligt och naturligt nästa steg, genom att utvecklas till en tillgänglighets- och samordningsmiljard.

Med tydlig överenskommelse mellan staten och Sveriges kommuner och landsting och med prestationsbaserad ersättning som grunden, ändrades flöden, arbetsmetoder och förbättringsarbete stimulerades. Hela syftet är att genom ekonomiska stimulanser uppmuntra och stärka arbetet i landstingen med att korta väntetider och öka tillgängligheten. De landsting och regioner som uppnådde de i den tidigare överenskommelsen uppställda kraven fick ta del av medlen. Kraven har stegvis höjts.

När allianspartierna skrev fram hur man kan fortsätta att utveckla detta redskap var det ganska betydelsefullt att det systematiska och prestationsbaserade arbetssätt som hade gett dessa positiva effekter skulle få fortsätta också framöver utvecklat till en tillgänglighets- och samordningsmiljard där sammanhållna vårdkedjor och ett starkare främjande av patienten som en helhet skulle utvecklas. Det var också utgångspunkten för riksdagens beslut under hösten.

Därför är det ytterligt provocerande att ta del av vänsterregeringens egen överenskommelse mellan staten och Sveriges kommuner och landsting. Detta förslag flyttar arbetet med att korta köer och öka tillgängligheten 15 år tillbaka i tiden. Bakgrunden är att regeringen i år enligt riksdagens budgetbeslut ska genomföra alliansens satsning på den numera så kallade tillgänglighetsmiljarden.

Avsaknaden av kvalitetskrav och mätbarhet i regeringens förslag, på prestationer att korta väntetider och öka tillgängligheten inger betydande oro att detta enbart blir tidigare väl kända så kallade Perssonpengar men byter namn till Löfvenpengar. Det finns i regeringens förslag inga som helst morötter, incitament, mätbarhet eller stimulans för att anstränga sig i syfte att korta väntetiderna för alla de patienter som får vänta lång tid på sin behandling.

Vi vill därför ställa ett antal konkreta frågor riktade till folkhälso- sjukvård och idrottsminister Gabriel Wikström (S):

– Vad är det i vänsterregeringens tillgänglighets- och samordningsmiljard som leder till att skapa mer sammanhållna vårdkedjor, fortsätta att korta väntetiderna och köerna samt tydliggör mätbarhet och kvalitetsmål?

– Var finns prestationsbaserade ersättningar för landstingen och regionerna att fortsätta minska köerna och öka tillgängligheten i vården?

Till sist handlar det ändå om människor som behöver rätt vård i rätt tid, oavsett var man bor i landet.

Ingen människa som är sjuk ska behöva vänta på sin vård så att väntetiden i sig kan bli livsavgörande. Det är inte acceptabelt. Var är de konkreta förslagen? Och när läggs de på riksdagens bord?

Cecilia Widegren, socialpolitisk talesperson, riksdagsledamot Skaraborg (M)

Marie Morell, oppositionsråd (M), Region Östergötland