Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Sjukvård

Prostatascreening handlar om mer än markörer

Socialstyrelsen har ännu en gång kommit fram till att screening för prostatacancer inte bör rekommenderas. Vår besvikelse över detta bakslag är stor eftersom så mycket har förändrats sedan föregående beslut 2014, skriver Kjell Brissman och Calle Waller, Prostatacancerförbundet.

Publicerad: 27 februari 2018, 04:15

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Vården för prostatacancer måste förbättras, och ett nationellt screeningprogram är en bra början, enligt Prostatacancerförbundet.


Ämnen i artikeln:

CancerSocialstyrelsen

Trots en mycket omfattande utredning drar Socialstyrelsen samma slutsats som tidigare, det vill säga att det så kallade PSA-testet inte är tillräckligt träffsäkert, samt att det för nytillkomna markörer saknas tillräckligt vetenskapligt stöd för hur dessa skulle påverka utfallet av screening.

Samtidigt medger Socialstyrelsen att förutsättningarna är betydligt bättre nu och att man förutser att nya rön inom kort kommer att ge anledning till en förnyad bedömning. I avvaktan på den uppmanas landstingen att utforma egna program för en mer systematisk diagnostik.

Nu vidtar en remissperiod, öppen för alla till den 9 maj. Vår uppfattning är att screeningfrågan måste ses i ett betydligt bredare perspektiv än som en fråga om mer eller mindre väl validerade markörer. Såväl diagnostik som behandling är idag uppsplittrad på en mängd ofta små enheter med begränsade möjligheter att ta till sig ny kunskap och mer avancerad teknik. Vården präglas av brist på jämlikhet och professionell samsyn, fragmentering, underbemanning, avsaknad av kvalitetssäkring, otillgänglighet samt, som det yttersta uttrycket för dysfunktionalitet, flera gånger längre väntetider än för någon annan cancerform.

Ett införande av en organiserad screening skulle blottlägga dessa stora brister och därmed behov av såväl ny organisation som nya resurser. Trots detta sammanfattas Socialstyrelsens hälsoekonomiska analys med att screeningprogrammet skulle kunna ge betydande kostnadsbesparingar såväl för samhället som för hälso- och sjukvården. En effektivt organiserad vårdkedja med samordnade resurser skulle minska onödiga kostnader som idag följer av de brister som nämnts, inte minst onödiga vårdskador. En väsentlig besparing skulle också följa av att många skulle hinna botas av de 1800 som varje år upptäcks för sent och som därmed behöver tillgång till livsförlängande behandlingar till sammantaget mycket stora kostnader.

Socialstyrelsens besked har redan fått oroande effekter. De som av olika skäl är negativa till PSA-testning anser sig ha fått vatten på sin kvarn trots att rätten att bli undersökt kvarstår. Privata aktörer har trätt fram med erbjudanden om bättre och snabbare diagnostik – mot betalning förstås. Ett växande missnöje bland patienterna visar sig också genom ökad efterfrågan på information om alternativa vägar inklusive information om den rätt vi har att söka vård andra länder. Tilltron till den offentliga vården sviktar.

Förklaringen till varför prostatacancervården är så eftersatt finns nära i historien. För bara tjugotalet år sedan var prostatacancer fortfarande den gamle mannens sjukdom. Nydiagnosticerade var i regel redan metastaserade med biverkningar, få behandlingsmöjligheter och kort återstående livslängd.

Först när PSA-provet började användas i större skala upptäcktes allt fler cancerfall i tidigt stadium. Provet är i och för sig ingen markör för cancer utan signalerar att något inte står rätt till i prostatan. Orsaken är oftast något mindre allvarligt men kan vara cancer, vilket fastställs med ytterligare utredning med ultraljud och biopsering. Sedan dess har antalet som lever med prostatacancer tredubblats. Ca 25 procent av de nydiagnosticerade bedöms ha en beskedlig cancer och rekommenderas inte behandling, bara övervakning. Därmed minskar antalet som överbehandlas avsevärt.

Biverkningsproblemen skulle minska ytterligare med en koncentration av kirurgin till ett fåtal, kvalitetssäkrade enheter. Nya läkemedel gör vidare att överlevnaden vid spridd cancer ökar.

Sammantaget innebär denna utveckling en flerdubbling av antalet patienter och helt nya behov av uppföljning och rehabilitering. Trots detta är vården i huvudsak oförändrad, samma resurser, samma organisation.

Vi vädjar till ansvariga: Sluta blunda för problemen! Ny bildteknik och algoritmer med riskfaktorer ger redan både bättre och skonsammare diagnostik, tillräckligt för ett nationellt screeningprogram.

Kjell Brissman, ordförande Prostatacancerförbundet

Calle Waller, vårdpolitisk talesman

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

CancerSocialstyrelsen

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News