Preventivmedelssubventioner slår hårt mot unga kvinnor

I Sverige har visserligen flertalet landsting valt att subventionera preventivmedel för unga kvinnor. Men subventionen skiljer sig markant mellan olika landsting. Det finns en stor variation avseende vilka metoder som ingår, till vilken åldersgräns och till vilken kostnad. I Västerbotten saknas subventioner helt och hållet medan Norrbotten och Örebro subventionerar alla hormonella preventivmedel upp till 25 års ålder.

Den ojämlika situationen avspeglas i stora skillnader i abortfrekvens mellan de olika landstingen.

Oftast följer landstingens subventioner Tandvårds- och Läkemedelsförmånsnämndens, TLV:s, beslut och inkluderar enbart läkemedel som ingår i den nationella läkemedelsförmånen. Men för att bli aktuellt för läkemedelsförmånen måste ett nytt preparat tillföra något som inte visats för de preparat som redan är inkluderade, alternativt vara billigare än befintliga läkemedel. Men här gäller endast teoretisk effektivitet och inte hur väl preparatet fungerar i praktiken, i verkliga livet. Eftersom den teoretiska effekten för äldre p-piller är extremt hög blir det i princip omöjligt för nya preventionsmetoder att komma med på listan. Oavsett om de har uppenbara fördelar, färre biverkningar och leder till högre följsamhet, såsom exempelvis de nyare p-pillren eller p-ringen. Detta resulterar i att endast ett fåtal, äldre preparat omfattas av läkemedelsförmånen. Därmed tvingas många unga kvinnor betala ett högre pris för det preventivmedel som är bäst lämpat för dem. Alternativt välja en metod som inte är optimal för dem.

Nyligen presenterade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ett förslag till ett enhetligt nationellt subventioneringssystem. Förslaget omfattar kvinnor upp till 25 år med en maxkostnad på 200 kronor per år, men är begränsat till just de preparat som omfattas av TLV:s läkemedelsförmån.

Även om vi som länge efterfrågat ett enhetligt system tycker att detta är en god ansats är det olyckligt att låta TLV styra vilka preparat som ingår. Om så sker måste systemet för vad som omfattas av läkemedelsförmånen när det gäller preventivmedel ses över och styras av andra parametrar än "teoretisk effektivitet". Avgörande faktorer såsom praktisk effektivitet, biverkningsprofil och positiva hälsoeffekter måste också tas i beaktande.

Förslaget är alltså ett steg i rätt riktning, men det räcker inte. Ska de nuvarande reglerna vara styrande för vilka preventivmedel som samhället ska subventionera kommer det att innebära att ekonomiskt svaga grupper fortsätter att nekas möjlighet till den valfrihet som är helt avgörande för att dagens preventivmedel faktiskt ska göra det de är avsedda för – förhindra oönskade graviditeter och onödiga aborter.

Sveriges landsting och regioner måste se bortom kortsiktiga besparingar. Effektiva preventivmedel till alla unga kvinnor – inte bara de som kan betala för sig – är en investering, inte en kostnad.

Kristina Gemzell Danielsson, professor, sekreterare FARG (Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologis arbets- och referensgrupp för familjeplanering)

Jan Brynhildsen, docent, ordförande FARG

Lena Marions, docent, ordförande TONARG (ARG för tonårsgynekologi)