Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Sjukvård

Nya Karolinska Sjukhuset är en skandalös succé

Jättebygget Nya Karolinska Sjukhuset i Stockholm visar på flera av de problem som den svenska sjukvården står inför. Det saknas en tydlig idé om hur morgondagens sjukvård ska organiseras samtidigt som ledningsformen i landstingen brister.

Publicerad: 26 mars 2013, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Nya KarolinskaOPS

Stockholms län växer så det knakar. Tillväxten är god och arbetslösheten lägre än på de flesta håll i Sverige. Många vill bo i Stockholm. Storstadslivet, med sitt varierade utbud och möjligheter, lockar på många sätt. Ofta beskrivs problemen som hänger samman med tillväxten. Men i grunden är det förstås bra att Stockholm växer. Det är bra för Stockholm och det är bra för Sverige.

Befolkningsökningen och det ökade välståndet gör att vi måste bygga om och bygga till många av våra bostäder, kommersiella lokaler, vägar, järnvägar och sjukhus. De behöver bli fler och mer moderna. För att ta emot ökade trafikflöden, högre krav på komfort och kvalitet; i arbete, transporter, kultur, sjukvård och utbildning. Det är ofta krångligt när man ska bygga om och byta ut gamla strukturer. Tillväxten blir på det sättet ganska arbetsam för oss som bor i Stockholm.

För att vi ska få till ett fungerande samhällsbygge behöver vi effektiva former för hur den offentliga sektorn fungerar. Men också för hur den privata sektorns innovationskraft kan ges utrymme. Samarbetet mellan offentligt och privat är helt avgörande för att vi ska ha en så bra tillväxtmiljö som möjligt. Och för att tillväxtens alla omprövningar ska leda till goda resultat.

Här har vi en del av problemen. Vi saknar både en tillräckligt effektiv samhällsorganisation och effektiva former för samverkan mellan offentligt och privat. Nya Karolinska Sjukhuset är ett bra exempel på flera av problemen.

För det första illustrerar bygget att vi saknar en sammanhängande vision för hur morgondagens sjukvård ska vara organiserad. Det finns sannolikt en hel del effektiviseringar att hämta hem i vården. Behandlingar kan förnyas, vårdtider kortas och snabbare flöden skapas som kräver färre vårdplatser per invånare. I det perspektivet talar en hel del för att Nya Karolinska Sjukhuset är en riktig satsning. Men landstinget har inte lyckats kommunicera denna bild. Istället dominerar de kortsiktiga resursproblemen, som kanske mer hänger samman med ökande befolkning än just med Nya Karolinska Sjukhuset. Här är både alliansen och oppositionen lika svaga på att visa ledarskap och på att förklara. Vi får partipolitiska dispyter där vi behöver ledarskap.

För det andra visar Nya Karolinska Sjukhuset på brister i landstingets organisation. I Sverige har vi förväxlat offentlig skattefinansiering och lika tillgänglighet till tjänster som sjukvård med produktion i egen regi av tjänsterna. Det finns givetvis inte något som säger att man måste producera vård i offentlig regi bara för att den finansieras med skatt. Landstinget gör nu flera försök att förskjuta balansen mellan egen regi och alternativ regi.

En hel del är bra och ökar valfriheten bland alltmer avancerade sjukvårdskonsumenter. Annat är förvånande valhänt. Försäljningar till underpris av offentliga tillgångar kanske är ett exempel. Bristande upphandlingsformer ett annat.

Det borde knappt vara en fråga för diskussion att hävda att sjukvården bör drivas mer i alternativa former. Vårdval och brukarstyrning är helt enkelt mer effektivt för att styra resurser än centralstyrd offentligsektorplanering. Här behövs ett långsiktigt och konsekvent effektivitetsarbete från de politiker som aspirerar på att förvalta skattebetalarnas pengar. I Stockholms län rör det sig om cirka 80 miljarder kronor, per år.

För det tredje visar Nya Karolinska Sjukhuset på att ledningsformen i landstinget brister. Det hävdas ofta från politiker i landstinget av olika politisk kulör att en fördel med att driva projektet i OPS-form (offentlig privat samverkan) är att det ger ett skydd mot politiskt inblandning. Och därmed sannolikt till lägre kostnader än om projektet drivits närmre politiken. Självklart är detta främst ett underbetyg till landstinget som organisation.

Men om ledningsformerna brister så mycket att man måste skydda sig från sig själv genom att lägga ut verksamheten i olika entreprenadformer är något allvarligt fel. Det finns goda skäl att anta att vi behöver se över den politiska styrelseformen i landstingen. Om vi ska ha landstingen kvar?

Politiker bör arbeta med styrelsefrågor som strategier, politik och finansiering samt uppföljning. En mer självständig förvaltning bör skapas som arbetar på tydliga mandat. Där politiker inte ska vara med och påverka den dagliga driften, men följa upp. Visst har stora reformer i den riktningen gjorts. Men det finns uppenbarligen en hel del till att göra.

Att Nya Karolinska Sjukhuset drivs som ett OPS-projekt och om det är bra eller dåligt är något som är en underordnad fråga i det här perspektivet. Det är uppenbart att flera led i projektets tillkomst inte är optimala, främst kanske bristen på konkurrens i upphandlingen. Med det saknas också en kommunicerad strategi för sjukvårdens utveckling, landstingets ledningsformer är inte tillräckligt effektiva och frågorna om avvägningen mellan offentligt och privat i vården saknar rimliga svar.

Nya Karolinska Sjukhuset kommer att bli en succé. Som skattebetalare skulle vi sannolikt komma bättre ut om projektet ledde till en verklig omprövning av landstingets verksamhet. I riktning mot brukarorientering och effektivisering. På det sättet är Nya Karolinska Sjukhuset en skandal. En skandalös succé.

Björn Hasselgren, tekn dr, forskar om effektivitet i offentlig sektor, Kungliga Tekniska Högskolan

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Nya KarolinskaOPS

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News