Nya Karolinska – fel debatt om viktig fråga

Till att börja med är det på sin plats att ge oppositionen i Stockholms läns landsting en eloge. Socialdemokraterna, med Erika Ullberg som företrädare, utför en viktig uppgift genom sina återkommande frågor.

Våra politiska församlingar och våra stora och svåröverskådliga offentliga verksamheter präglas av en alltför svag kontrollkultur. Det saknas i allt väsentligt en maktdelning och starka kontrollorgan som kan fungera som motvikter mot de som för tillfället besätter ordföranderollerna i landstingsstyrelsen och övriga nämnder.

Landstingsrevisorerna är menade att spela en sådan kontrollerande roll, men har en för svag ställning. Länsstyrelsen och statliga myndigheter hade tidigare en roll som kontrollanter av den regionala och lokala förvaltningens verksamhet. Men i dag är dessa organ avlövade eller ägnar sig åt punktmarkeringar i mindre viktiga frågor.

I det läget har den politiska oppositionen en helt avgörande roll att spela som kritiker och ifrågasättare. Erika Ullberg och Socialdemokraterna gör rätt i att fylla denna roll. Tack!

Men det som är mindre tillfredsställande är att debatten om NKS i allt väsentligt kommit att föras vid sidan av det som är de verkligt centrala frågeställningarna när det gäller sjukvården och landstingets verksamhet.

Den viktiga frågan är ju nämligen hur vi som medborgare och skattebetalare i Stockholms län ska kunna få en så god sjukvård som möjligt till en så låg kostnad som möjligt. Inte hur man beställer, bygger och driver det hus som sjukvården finns i.

När det gäller frågan om huset och dess kostnader kommer vi heller aldrig att få något svar. Visst kan vi välja att avsluta affären i förtid med Skanska. Det kommer att kosta många skattepengar att ta Landstinget ur den uppgörelsen. Eller så låter man avtalet löpa på som planerat och försöker göra bästa möjliga av det hela. I slutändan kan man anta att det kommer att kosta ungefär lika mycket.

För att undvika diskussioner av detta slag framöver och finna mer effektiva former att bedriva sjukvården på är det i stället viktigt att vi inleder en diskussion om hur vi ska organisera och finansiera sjukvården i stort. Det finns anledning att ifrågasätta om landstingen är särskilt väl lämpade att vara huvudman för sjukvården framöver.

Stockholms läns landsting har prövat att driva sjukhusen i olika organisatoriska former. Det man kan lära av dessa försök är att de som drivs i privat regi förefaller leverera bra kvalitet och ofta till låg kostnad. Landstinget har ibland svårare att hålla kostnader och kvalitet i schack i sin egen verksamhet.

Den svaga styrningen i landstinget och politiseringen är helt enkelt en för svag institutionell ram för att effektivt driva verksamheter av dessa slag, med högt teknikinnehåll och långt driven specialisering.

En alternativ organisationsmodell borde sökas. Tankarna på att allt ska lösa sig bara man driver landstingsmodellen vidare till en regionmodell, som i Skåne och Västra Götaland är sannolikt en återvändsgränd. Regionformen löser inte några av de många brister som finns i den offentliga organisationsformen. Allt är helt enkelt inte politik.

Sjukvården borde i stället, så långt det går, avlastas från regionalt politiskt inflytande och i stället baseras på en individuellt orienterad finansieringsmodell, sannolikt i statlig regi. Utförandet av sjukvården bör lämnas över till professionella organisationer, gärna i olika form, som aktiebolag eller stiftelser.

Börjar vi diskussionen från det perspektivet ser frågan om NKS annorlunda ut. Det är helt enkelt fel debatt om en alltför viktig fråga för att lämna till politiskt spel i landstingshuset.

Björn Hasselgren, tekn dr, forskar om effektivitet i offentlig sektor, Kungliga Tekniska Högskolan